För några veckor såg jag Sarah Sjöström när stod hon vid bryggan i badsjön i Tinnis och skrev autografer åt några barn som var och tittade på SM i simning. För några timmar sedan såg jag hennes guld- och världsrekordlopp på teve och håret på armarna har fortfarande inte lagt sig.
Jösses, vilken tjej.
Jösses, vilket lopp.
Jösses, vilket genombrott.
"Hon är bara 15 år,
men livet leker.
Hennes blonda, ljusa hår
smeks av vinden där hon går."
Nu är det där en gammal dansbandslåt, men det skulle lika gärna kunna handla om Sarah Sjöström. Bragdguldsjuryn kan ställa in sitt sammanträde. . . jag förstår inte vad som skulle kunna inträffa för att inte Sjöström ska prisas i höst.
Om inte det som hände i Rom var en bragd, då vet inte jag. Det hände inte i något av simningens obskyra kortbanemästerskap, det hände i VM, det hände i lång bana i absolut tuffast möjliga konkurrens.
Det är rena rama rekordslakten i Rom. Nya tider -- och nya dräkter -- råder och en 15-åring från Stockholm är bäst i världen.
Det är magiskt, makalöst, mäktigt . . . ja, vad ni vill.
Ett av de största genombrotten i svensk idrottshistoria.
En ovanligt vanlig tjej, men ändå så ovanlig.
Hon är bara 15 år.
Och livet leker.
(Jo, jag vet att detta är en hockeyblogg, men ibland måste man bara få skriva av sig om annat)
