Det blir inte vackrare

Det måste bara sägas även här.
Jösses, vilken uppvisning av Barcelona i Champions league-finalen i går.
Mamma mia.
Mästerligt. Magiskt. Messi.
Idrott blir inte vackrare än så.

Jag hoppas att Holmqvist orkar

Pratade med diverse LHC-folk i går och tydligt är att det finns en oro för hur det blir med Mikael Holmqvist.
Diskbråck, eller problem med ryggen överhuvudtaget, är inte att leka med.
Inte minst när problemen funnits där under en längre tid, när du trots allt börjar komma upp i (hockey)åren och närma dig ett "vanligt" liv med skridskorna upplagda på hyllan.
Det kan bli en väldigt lång väg tillbaka och det kommer att krävas ett jävla jobb.
Jag hoppas att Stor-Honken orkar -- och lyckas med det.
Framförallt för hans egen skull -- men också för LHC:s.
Han var inte lysande under grundserien i fjol, men klart nyttig, och i slutspelet var han alldeles utmärkt.
En av LHC:s bästa spelare under sju kvartsfinaler mot Skellefteå.

Många minus, men LHC på plus

Roade mig häromdagen -- jo, det finns en del som är lättroade och jo, jag skrattar även till Stefan & Christer -- med att lite snabbt titta igenom vilka som kommit och gått i elitseriehockeyn.
En första reflektion: det ser lovande ut för LHC.
Några av värvningarna är chansningar, H & H ansluter inte förrän i oktober, Zackrisson kommer att saknas och en allvarlig skada kan ställa till det (läs mer i fredagens pappersblad) -- men LHC hör till de få klubbar som på papperet ligger på plus.
Det är inte säkert att det blir bättre, men det kan bli det.
Absolut.
Nu är det väldigt långt kvar till nedsläpp och väldigt mycket som kan/kommer att förändras, men i skrivande stund är det inte många lag som kan skryta över särskilt många vassa värvningar. Åtminstone inte av de tippade topplagen.
Å andra sidan: var det någon som trodde på Luleå och AIK inför seriestart i fjol?

"Vi är strax tillbaka"

Niklas Wikegård lämnar SVT.
Väntat.
Det var mest en tidsfråga.
Jag kan tycka att det är trist att SVT-sporten får en allt mindre roll i tv-utbudet. Risken är att det snart bara är elitserien i bandy och handboll som finns kvar i public service.
Money talks och SVT har inget (eller i alla fall inte tillräckligt) att prata med.
Så enkelt är det.
Det är synd, för sändningarna är ofta de bästa och jag är så vansinnigt trött på reklamavbrott och "vi är strax tillbaka".
Men det är bara att vänja sig.

Hemma från Grekland

Tillbaka på svensk mark efter att ha trampat grekisk i en och en halv vecka.
Blev en låååång måndag med tidig uppstigning på Korfu, måååånga timmar på Schiphol i Amsterdam och inte hemma i sängen förrän runt midnatt.
Nej, det berodde inte på askmolnet, utan mera på tidtabellen med anslutande flyg och planbyte i sista stund.
Grekland är onekligen ett fascinerande land.
Kontrasterna. Historien. Traditionen. Värmen. Lugnet. Kaoset. Maten. Naturen.
Måste ha sovit under geografilektionerna i skolan, men jag trodde inte att det skulle vara så bergigt. Kände mig nästan som Kenny Bräck bakom ratten på alla slingriga vägar.
Vad som var bäst?
Det är svårt att komma ifrån historiens vingslag i Aten med Akropolis och att springa (!) ett varv på gamla olympiasatdion från 1896. Men där finns också det fängslande och sagolikt vackra landskapet kring Meteora med alla dess mäktiga klippor och kloster.
Men nu känns det helt okej att vara hemma.
På torsdag är det jobbdags igen.
Har bara på avstånd, och högst sporadiskt, följt hockeyvärlden från Platons land.
Svenskt VM-silver i Bratislava och med tanke på förutsättningarna är det väldigt bra jobbat av Tre Kronor. Att med ett så ungt lag ta sig hela vägen till final är stort.
Samtidigt: 1--6 mot Finland är inget vidare och inte första gången som Mårts mannar torskar en final och inte är som bäst när det gäller som mest.
Det kan inte vara en tillfällighet.

Hälsning från oraklet

Jag och min kompis Sam

Hälsning från Grekland.
På semester, bjuden av generös svärfar tillsammans med en massa holländare. Även om Modofloppen Dimitrakos har rötter härifrån känns det väldigt långt borta med hockey.
Via Aten har vi nu hamnat i Delfi för att kolla läget med oraklet.
Nej, inte Björn Hellberg.
Han bor i Laholm.

Nu blir det final

Har just författat en krönika till morgondagens pappersblad.
Inledningen:
"Tjeckien har Jaromir Jagr. Sverige har Viktor Fasth. Det kan räcka långt det också. Förväntade 5–2 mot Tyskland, VM-semifinal för elfte året i rad och då känns det fortfarande som det finns en del skönhetsfel som måste åtgärdas till på fredag.
Viktor Fasth?
Inga fel alls.
Fortsätter succémålvakten på samma sätt kan det räcka hela vägen till final."
Tjeckien blir favorit, men mot bättre vetande och med precis allt att vinna tror jag att Mårts gäng spelar om guldet på söndag.
Naturligtvis gjorde Sverige rätt som inte krämade ur allt för att vinna mot Kanada i måndags. Att få en mer passande motståndare än ett tröttkört Tyskland går inte att få i en VM-kvartsfinal.
Nu blev det en rätt behaglig resa med mål i rätt lägen.
Fortfarande finns en del som kan -- nej, måste -- rättas till för att det ska räcka hela vägen. Mindre dalar i spelet, mer konsekvens och noggrannhet. Men Tjeckien brukar faktiskt passa ganska bra i mästerskapssammanhang och efter mardrömsstarten har pucken studsat rätt väg för Sverige i den här turneringen.
Jag glömmer aldrig Jaromir Jagrs frustration efter den intensiva svenska bevakningen i VM-semifinalen i Köln förra året. Superstjärnans insats och tre mål mot USA visade att det kommer att krävas något liknande på fredag.
39 år fyllda håller megastjärnan fortfarande högsta klass.
Positiva svenska insatser mot Tyskland?
Fasth. Förstås.
Jag var orolig över backbesättningen, men många har varit bättre än jag trodde. Inte minst unge Tim Erixon. Mycket vassare än under SM-kvartsfinalerna mot LHC.
Förstakedjan med Thörnberg, Berglund och Pääjärvi visade vägen. Loui Eriksson gjorde mål. Tedenby snurrade. Jimmie Ericsson fortsatte att täcka så många skott med fötterna att han borde få gratis fotvård resten av livet.
Och inte minst:
Niklas Persson var en av hela VM:s bästa spelare i fjol. I år har han störts av en allmänt sämre säsong och magsjuka under turneringen. Nu var han så bra som han kan vara.
Han måste vara det på fredag också.
Persson har stoppat Jagr förr och gör det gärna igen.
En sak till förresten:
Tre långa reklamavbrott i en och samma periodpaus.
Världsrekord?

Hemlin träffar agenter på VM

Nu är Johan Hemlin, LHC:s sportchef, på plats i Bratislava.
Förutom att titta på samtliga kvartsfinaler ("exempelvis Tyskland och Norge är på frammarsch och där finns intressanta spelare") blir det diverse formella och informella möten med agenter och hockeyfolk.
Bland annat är träffar inplanerade med Jaroslav Hlinkas och Jan Hlavacs agenter.
-- Där är allt muntligen klart, säger Hemlin.
Du räknar inte med att värva några spelare till i höst?
-- Nej, det är ingen rekrytering för den här säsongen.

Rätt att inte ge allt

Vet inte om ni hörde det, men för någon timme sedan stod Niklas Persson i tv och ljög.
-- Det är inte så stor skillnad mellan Tyskland och Ryssland, sa Persson.
Skitsnack.
Det är klart att det är en jävla skillnad.
Jag var upptagen av andra jobb, så jag såg inte första perioden mellan Sverige och Kanada tidigare under kvällen, men av det jag såg var det inte alls tal om någon klassisk läggmatch a la Västtyskland--Österrike i fotbolls-VM 1982. Det var ingen som sköt utanför med flit, om man säger så.
Men gjorde Pär Mårts & Co verkligen allt för att vinna till varje pris?
Självklart inte.
Krämades det ur allt? Toppades laget för att jaga kvittering? Hade det bjudits på så mycket om det stått mer på spel?
Självklart inte.
Fanns inga tankar på det som komma skall? Gjorde Mårts & Co rätt?
Självklart.
Nog för att Ryssland varit smått oförklarligt svagt i den här turneringen, men 101 gånger av 100 hade jag valt ett tröttkört Tyskland (med tre raka förluster) i en kvartsfinal.
Man ska aldrig -- ALDRIG! -- underskatta något motstånd, men skulle svenskarna missa det här upplagda läget vore det bedrövligt.
Nu blir det minst bronsmatch i detta VM.
. . . sen är det en annan sak att Tjeckien sett starkt ut och blir tufft i en semifinal. Men det hade det blivit mot Finland på andra halvan också.
En sak till:
Andreas Jämtin (och David Rundblad) inkastad i svensktruppen.
Bra beslut av Mårts.
Tiden för fler NHL-förstärkningar hade runnit ut.

Bilder från Ikano

Uppdaterad med ännu fler bilder från Ikano:

Lindhagen har ingen blogg

Många tar chansen att vinna matchbiljetter genom att svara på diverse frågor.
Erik Lindhagen fick just frågan om han har en hockeyblogg.
-- Nej, men han har, sa Lindhagen och pekade på mig.

LHC tar SM-guld

Emma har just tryckt upp en löpsedel om att LHC:s damer tar SM-guld 2012.
Så då vet ni det redan nu.
Elva månader i förväg, eller så.
Corren har aldrig fel, som ni vet.

Kalla mig datatekniker

På plats på Ikano.
Har just lekt it-tekniker och (åtminstone tillfälligt) lyckats få igång tekniken.
LHC-kvintetten Erik Lindhagen, Robin Persson, Kalle Olsson, Denise Altmann och Emma Holmbom minglar, skriver autografer och delar ut idolkort. Håll utkik -- en och annan bild utlovas här på bloggen.
Bara tekniken fortsätter fungera.

Kom förbi och snacka

Nu laddar jag för Ikanohuset.
Någon slags sporthelg på Tornby och Corren har en egen lokal där LHC-, LFC- och LIBK-stjärnor kommer på besök under dagen. Undertecknad och kollega Mildaeus kommer också att finnas på plats för att snacka lite.
Kom gärna förbi.

Grabbarna i Fagerhult

Har ni sett efterprogrammet "After ice" från Kosice?
Slips och kavaj av på Wikegård, Johansson och Södergren, uppknäppt i halsen och upprullade skjortärmar. Något mer grabbigt har jag inte sett sen Guillou & Co i Grabbarna på Fagerhult.
I går blev det rätt underhållande när det snackades om dem som nobbar VM, men det hjälper inte.
Hela upplägget känns väldigt omodernt 2011.

Inget lag har imponerat

Inget hockey-VM på plats för min del den här gången.
Känns nästan lite märkligt.
Har sett en del, men långt ifrån allt i tv-sändningarna från Slovakien.
Det mest tydliga intrycket: ovanligt många jämna matcher, inget av de bästa lagen som riktigt imponerar -- och att det därmed känns ruskigt ovisst när allting börjar på allvar med kvartsfinalerna.
Sverige har inte sett bästa VM-lag, absolut inte. Men med tanke på hur det sett i övrigt ett tillräckligt bra lag som faktiskt kan ta sig hela vägen till final.
Drömmotståndare i kvarten: Tyskland.
Tyskarna har redan gjort sin stora bragdmatch i detta VM.
Insatsen mot USA häromdagen gav ändå en indikation på vad Tre Kronor kan vara värt 2011. Att lansera en ny spelidé tar tid, i synnerhet som Pär Mårts nu mest använder sig av spelare som inte varit med tidigare. Han har bara fått loss en tungviktare (Loui Eriksson) från NHL, men det kan vändas till en styrka om laget verkligen växer.
Inte minst med Patrik Berglund på isen. Snacka om att leda laget.
Men jag är fortfarande inte övertygad om att backsidan håller när det börjar blåsa till rejält mot slutet av turneringen.
Nu får Ryssland in Ovetjkin och det är naturligtvis en jätteförstärkning. Men Bykovs gäng har ärligt talat inte sett något vidare ut och utan en fungerande målvakt tar du aldrig guld.
Just nu är det Kanada som får bära favoritskapet.

JH om JH och JH

Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac spelar i LHC nästa säsong.
Men fortfarande är det inget som är påskrivet och klart. Hade häromdagen Johan Hemlin, sportchefen, i luren och undrade om det var något som kärvade i förhandlingarna.
Det var det inte.
-- Killarna är i USA och det är en anledning till att det kan ta lite tid. Men vi pratade ihop oss noga innan de stack, så det är ingen stress. Vi vet var vi har varandra, sa han.
Så nu vet ni det.

Nu blir det viktigt mot USA

Satt och frös på fotboll i Jönköping i går kväll (vilket i och för sig var trevligt, inte kylan, men fotbollen), så jag såg ingenting av Sverige--Österrike i VM-hockeyn.
3--0.
Ungefär som väntat.
Taskig svensk start.
Ungefär som väntat det också, med tanke på det som hände mot Norge.
Nu ska jag vänta med att skriva någon som helst dödsruna över det här svenska laget, som har väldigt mycket mer att bevisa, men insatserna så här långt behöver inte betyda någonting för hur det ser ut om några veckor.
Men självklart måste mycket bli bättre.
Det skulle behövas mer erfarenhet, mer rytm i spelet -- och mer klass från NHL.
Nu har Pär Mårts bara två platser öppna och får hoppas att Detroit och Washington försvinner ur NHL-slutspelet.
Nicklas Lidström är väl inte troligt, men säg Niklas Kronwall och Nicklas Bäckström eller Henrik Zetterberg.
Det skulle betyda massor.
Nu blir matchen mot USA i morgon väldigt viktig. Säg att Sverige förlorar, säg att Norge tar poäng av Österrike -- då går Mårts gäng in i mellanrundan med bara en enda poäng.
Då ligger vi skrynkligt till.

Sms från Laumann

Sökte Martin Laumann Ylven på jobbet i torsdags.
Ringde.
Messade.
Inget svar.
I går, strax före midnatt och när jag var på väg i säng, pep det till i telefonen.
"Heja heja heja Norge."
Behöver jag säga vem det var som hörde av sig?
Vet inte om man får erkänna sådana saker, med risk för att bli landsförvisad -- men mot slutet av matchen satt jag och höll på Norge. Inte så mycket var att Sverige var dåligt värt att vinna, utan för norrmännens enorma inställning och offervilja.
Såg ni hur många skott Lars-Erik Spets täckte i ett och samma byte i förlängningen? Såg ni hur vansinnigt bra Mathis Olimb -- där har Frölunda gjort ett kap -- var under hela matchen? Såg ni hur mycket Tollefsen spelade -- och som han gjorde det?
Och framförallt: såg ni glädjen efteråt?
Kjempeflott.
Nu är det naturligtvis ingen svensk panik för det. En förlust, i första matchen, behöver inte betyda ett dugg för resten av VM. Däremot fanns det inslag som måste rättas till: naiviteten, juniormisstagen, ineffektiviteten, inställningen, förmågan att förändra matchbilden. . . you name it.
Inte minst en sak förundrar mig.
Här pratar Pär Mårts ständigt om att vinna till varje pris.
Så vad görs från båset när det uppenbarligen är nåt som behövs?
Ingenting.
Där har Mårts något att bevisa.
Snacka går, men snacka så det går är svårare.
Om ni förstår vad jag menar.