söndag 30 november 2008

Fröshaugs första minuter

Vet inte om ni lagt märke till det, men Mats Fröshaug fick i segermatchen mot Rögle i lördags göra sina första minuter för Luleå efter utlåningen från Linköping.
Fast han började på bänken och . . . ja, det är inte lätt att slå sig in i ett vinnande lag.

Vad sa Jämtin?

Undrar vad Andreas Jämtin sa till Patric Blomdahl?
Jösses, vad förbannad Blomdahl blev. Och strax dessförinnan var Joe Di Penta på väg att ge sig på nye LHC-forwarden, som så smått börjar presentera sig.
Till slut fick också Jämtin matchstraff och det var kanske inte så mycket att säga om. Men det var ändå oerhört tydligt hur det var Blomdahl som ville slåss och som tidigt kastade både hjälm och handskar. Vad skulle Jämtin göra?

"Linköping gav oss en läxa"

Hörde ni Ronnie Sundins första, spontana kommentar efter utklassningen mot LHC?
Frölundabacken harklade sig och sa:
-- Linköping gav oss en läxa hur man ska spela hockey.

Svar på tal

Lika bra att ta det direkt.
Jag är imponerad.
Mycket imponerad.
5--0 till LHC mot Frölunda, efter tre raka förluster en välriktad snyting på alla så kallade experter (inklusive undertecknad) som trodde på hemmaseger i Scandinavium. Gästerna gjorde, om ni frågar mig, höstens bästa insats och var inte långt från en maxprestation.
Svar på tal?
Definitivt.
Förlust igen och det hade varit lite "fritt fall-läge".
Man ska akta sig för för stora ord, men det var guldstämpel på spelet och när LHC inte tummar på någonting, inte slarvar med några detaljer och når upp till den här nivån är laget bäst i Sverige.
Jag vågar påstå det.
Bara ett problem: det skulle oftare se ut så här.
Det tror jag spelarna också är helt inne på. Nu gäller det att fortsätta när det inte är lika adrenalinstinnt och glamoröst motstånd, som mot Djurgården på tisdag.
Daniel Henriksson tystade alla tvivlare och den hållna nollan var som ett "lita på mig-rop", försvarsspelet var klockrent med Andreas Pihl som den stora stjärnan i min bok och effektiviteten framåt var inte att klaga på den heller. Många var bra, Jaroslav Hlinka och Niklas Persson allra bäst. Snacka om succé för den relativt nykomponerade kedjan där även Andreas Jämtin ingick tills han fick matchstraff för slagsmålet mot Patric Blomdahl.
En annan positiv detalj var också hur speltiden fördelades relativt jämnt mellan nästan alla spelare. Att alla får vara med och bidra är sånt som ytterligare stärker lagkänslan.
Fem måls differens var mycket. Men med tanke på hur det såg ut i slutperioden kunde det ha varit ännu mer.
1--0 och 2--0 i första perioden blev på många sätt avgörande. LHC fick något att gå på, kunde spela på ledningen och i fortsättningen låg det karbonpapper mellan verkligheten och den uppgjorda taktiken.
Sen kan man ju också säga mycket om Frölundas försvarsspel i allmänhet och stjärnförvärvet Janne Niskala i synnerhet.
Eller, förresten, kanske lika bra att låta bli.
Det blir så många hårda ord annars.
Men tränare Dahlén och Karlsson kunde ha sagt som Anders Linderoth:
-- Det är synd om hönsen att likna vårt försvarsspel vid en hönsgård.

Bittra sms från sambon

Min kära sambo, som i helgen är och hälsar på sin syster i Östhammar, har av någon anledning Frölunda som sitt favoritlag. Hon svär väldigt sällan, åtminstone inte på svenska.
Fick först ett sms som var alldeles tomt.
Jag undrade vad hon ville.
Svaret:
"Hade inga ord. ;-) fy fan!"
Så kan man ju också uttrycka det efter 0--5.

Märkligt beslut

0--2 i Göteborg efter en period.
Riktigt bra bortahockey av LHC, stabilt bakåt och effektivt framåt.
Men det är (minst) 40 effektiva minuter kvar.
Glöm inte det.
Har fortfarande svårt att förstå varför LHC fick ett mål bortdömt. Förklaringen var tydligen offside, vilket känns märkligt med tanke på att tv-bilderna visar hur linjedomaren gör en "wash out". Men sedan, när huvuddomaren frågar, hade han tydligt ändrat uppfattning.
Jag säger inte att det inte var offside, det har jag ingen aning om . . . men att först säga nej och sedan ja var onekligen skumt.

Om allt annat än hockey

Linköpings FC:s klubbledning har verkligen jobbat hårt de senaste veckorna, men nu ser truppen onekligen stark ut. Skrev en kort krönika i ämnet till lördagstidningen och avslutade något i stil med att ” . . . det hade inte skadat med en ytterback av klass också”.
Bara att ta bort.
Ett antal timmar senare blev det klart med Maria Karlsson från Göteborg.

Skitväder idag (också). Gör inget. Är visserligen ledig, men om jag läste tv-tablån rätt är det i eftermiddag både Man Utd—Man City, Chelsea—Arsenal och Frölunda—LHC. Låter som helt okej underhållning.
Och så en Wallander-deckare senare under kvällen.
Me like.

Jag är gräsänkling i helgen och har åtagit mig att leta fram adventsljusstakarna i det överbelamrade förrådet.
Det blir ingen lek, kan jag säga.

Nästan 3 000 kronor på topptipset i går. Vi är många på redaktionen som delar på det, men ändå. Nilsson och Mildaeus är våra spelorakel. Jag inser min begränsning, men betalar i alla fall.

Gillar verkligen Springsteens nya ”Working on a dream”.

Någon undrade om jag såg ”På spåret” eller ”Idol” i fredags.
Ha, vilken fråga.
Klart att man väljer Oldsberg, Hellberg & Co.
Spel mot ett mål, om vi ska tala idrottsspråk.

”Robins” är en annan tv-favorit.
Fantastiskt kul rockvideo när han mimade till Michael Bolton-klassikern ”How am I supposed to live without you?” till bilder av – Rickard Palm.

Som vanligt mycket snack om julkalendern så här års. Jag har en stor favorit genom åren: Albert och Herbert. Teskedsgumman och Kurt Olsson var också kul, om jag minns rätt.

Var och hälsade på min älskade mormor i Motala i går. Skulle fixa ett ärende i Vikingstad på vägen hem, så jag stannade till och tankade i Mantorp.
En bil stannade till, en kvinna vevade ned rutan och frågade på klingande norska.
--Ursäkta, men är det här Linköping?

Risk för fjärde raka torsken

Kom på att jag glömde sia om resultatet i Scandinavium i kväll.
Tror att det kan bli en kul match.
Jag tror på Frölunda.
Risken finns för fjärde raka LHC-förlusten.
Ska vi säga . . . hm, 4—1?

Alltid farligt att ändra hierarkin

Tre raka förluster – och bortamatch mot formstarka Frölunda i kväll.
Någon anledning till panik i Linköpings HC?
Absolut inte.
Självklart är det illavarslande med den senaste tidens insatser och det finns mycket som måste bli bättre. Självförtroende är en färskvara, men jag tror ändå att det finns så mycket samlat att det fortfarande tål en och annan motgång.
Målvakterna måste kunna rädda laget när spelet i övrigt inte fungerar (hur många poäng tror ni inte att Johan Holmqvist spelat hem till Frölunda?).
Så har det inte varit.
De tjeckiska stjärnorna har värvats för att leda laget och måste så göra, inte minst genom och under tunga perioder.
Så har det inte varit.
När inte allt flyter som vanligt gäller det att spela enkelt. Glöm de svåra lösningarna, glöm det där med att vara konstruktiv i alla lägen. Det leder bara till misstag och i sin tur till frustration.
Så har det varit.
På något sätt tror jag att LHC nu får betala priset för allt tufft matchande tidigare under hösten. Det går bra när du är mitt inne i det, men på sikt kan det ta ut sin rätt. Inget märkligt med det. Ungefär som när du klarat många utvisningar – men släpper in ett mål just när laget blivit fulltaligt.
Jag tror fortfarande att exempelvis värvningen av Andreas Jämtin kommer att bli bra. Men det finns alltid en fara till att förändra hierarkin i ett lag när det går bra. Det kan även Skellefteå komma att märka efter Mikael Renbergs comeback.
I grunden är det naturligtvis positivt med ett på papperet superstarkt lag – men det gäller också att alla verkligen accepterar sina roller (titta vad som hände just Frölunda i fjol).
Jag säger inte att det är ett problem i LHC, det vet jag inte, men det får absolut inte spridas någon negativ energi från omklädningsrummet och ut på isen.

torsdag 27 november 2008

För dåligt, Hlinka och Hlavac

2--6 mot Timrå. 1--5 mot Modo. 1--4 mot Färjestad.
Det ser inget vidare ut för Linköpings HC.
Hemska 4--15 på de tre senaste matcherna.
-- Vi har hamnat i en svacka, det är ju rätt tydligt. Men kan inte säga att det är oroligt i laget. Det blir det först efter sju--åtta förluster i rad, sa LHC-målskytten Mattias Carlsson när vi pratade efteråt.
Det var förstås dystra miner i LHC-lägret. Självförtroende är som bekant en färskvara och det gäller att bryta den negativa trenden innan svackan blir alltför djup.
Nu var det bättre än i de senaste hemmamatcherna, men inte tillräckligt bra. Långt i från. Vet inte vad det är, men LHC verkar ha ett helvete mot lag som är svårt skadedrabbade.
Många av de övriga journalisterna undrade hur sjutton det står till med Daniel Henriksson. Nog för att han såg en smula osäker ut, nog för att han inte var lysande, men den här gången ska inte målvakten dömas för hårt. De två första målen var han chanslös på, det tredje såg billigt ut och det fjärde kom i tom bur.
På längre sikt är det dock tydligt att det krävs bättring. För att LHC ska gå hela vägen måste Henriksson spela upp sig. Så här långt är det många klubbar som haft ett bättre målvaktsspel.
Det är sanningen.
Minst lika allvarligt var annars att se tjeckstjärnorna Hlinka och Hlavacs uppgivenhet och taskiga kroppsspråk i slutperioden. Det finns ändå något som heter lön efter prestation och det är inte fel att kräva mycket av tjeckerna.
Inte varje match . . . men betydligt oftare än vad som är fallet nu.
Det får bara inte se så ut viljelöst och likgiltigt som det gjorde mot Färjestad.

Jo, Hemlin träffar Norrena

Pratade i eftermiddags med Johan Hemlin. Ni har kanske sett hur en av kvällstidningarna hävdar att sportchefen ska till Nordamerika för att värva tillbaka Fredrik Norrena.
Jo, han ska till USA.
Jo, han ska träffa Norrena.
-- Den här resan har jag gjort i fem år nu. Jag ska titta på matcher, scouta eventuella nyförvärv och prata med spelare som har någon som helst anknytning till LHC, sa Hemlin.
Med tillägget:
-- Men det är inte så att Norrena kommer att presenteras som nyförvärv nästa vecka. Glöm det.
Mer om det och mina tankar i ämnet i papperstidningen i morgon.

Världens smörigaste låtar

Käkade sen middag innan jag åkte till arenan.
I högtalarna strömmade några slags "hissversioner" av världens mest smöriga låtar. Det var "Hopelessly devoted to you", "Sometimes when we touch", "Bright eyes", "Imagine" och "Seasons in the sun".
Till tonerna av "All by myself" var det dags att betala.
Vet inte om man får erkänna det, men . . . jag tycker att det är bra låtar.

Märkligt med Beaudoin på bänken

Har lite svårt att förstå det här med Eric Beaudoin.
Nyförvärvet inledde svagt, men var het som sjutton i några matcher, gjorde flera mål -- och hamnade i fjärdekedjan. Jag undrar fortfarande vad det var som hände.
I kväll får han börja på bänken, som trettonde forward.
I min värld låter det som slöseri med resurser.
Beaudoin kan knappast vara nöjd med sin roll.
Det skulle inte jag vara.

Fulltankat igen?

33 minuter till matchstart enligt jumbotronen i Löfbergs lila arena.
Ska bli spännande att se om LHC lyckats fylla på med bensin. Det såg onekligen minst sagt energilöst ut mot Modo senast.
Slavomir Lener satsar på nya formationer och jag är mest nyfiken på kedjan med Andreas Jämtin, Jaroslav Hlinka och Niklas Persson. Tjeckstjärnorna kommer säkert att spela tillsammans när det ska avgöras i vår, men nu kan det nog vara bra att dela på dem ett tag.
Så känns det.
Färjestad är förresten enormt skadedrabbat och saknar tunga namn som Thomas Rhodin, Arto Laatikainen, Jörgen Jönsson och Peter Nordström.
Nu är det 28 minuter kvar.

tisdag 25 november 2008

Snellman och Bamse

Inte för att han tillhör de bästa spelarna, men jag har en favorit i Modo.
Bara för namnet.
Ville Snellman.
Det låter som en kompis till Bamse.

Sms till Lener

Funderade på att skicka ett sms till Slavomir Lener för att föreslå vilka spelare som borde bänkas under bottennappet mot Modo.
Men struntade i det.
Det är det ju bara Mike Helber som får göra.

Räkna med Ekbom 2009

Räkna med Viktor Ekbom, som i går togs ut i svenska JVM-truppen, i LHC till nästa säsong.
Backens kontrakt går ut efter säsongen, men enligt sportchefen Johan Hemlin är tanken att ta tillbaka honom från Oskarshamn.
-- Han ingår i våra planer, sa Hemlin.

Hlavac borde ha bänkats

En sak att förlora två matcher i rad.
Det är sånt som händer.
Men att på hemmaplan förlora två matcher i rad med 2--6 och 1--5 -- det är för dåligt.
Bee Gees-klassikern "Tragedy" spelades i sportradion i bilen på väg hem och det var nog många som tyckte att det var passande. Fast tragedi var naturligtvis att ta i, även om det absolut inte var godkänt.
Långt, långt därifrån.
Ju längre tiden gick, desto mer frustrerat och komplicerat blev det.
Ska du göra mål är det som bekant en rätt bra idé att inte bara snurra ute i hörnen.
Vet inte om LHC möjligen nu får betala för det så tuffa programmet med både elitserien och Champions league. Det såg onekligen både viljelöst och slutkört ut. Funderade på en sak däruppe på pressläktaren: hade det inte varit läge att matcha de så kallade energispelarna mer i en sådan här typen av match?
Säga vad man vill om Laumann Ylven, Jämtin, Carlsson och några till, men de kör i alla fall. Nu var Patrik Zackrisson klart bäst och visade mest. I övrigt? Tja, Jaroslav Hlinka visade stundtals klass men både han och Jan Hlavac hade alldeles för ofta alldeles för långa byten.
Om jag varit Lener hade jag bänkat den sistnämnde i sista perioden.
Om inte annat för att skicka en signal till övriga laget.
Men Hlavac var absolut inte ensam om att vara dålig. Backparet Saravo/Aalto hade inte många rätt och Daniel Henriksson hade en (ny) olycklig kväll i målet.
Det är några exempel.
Det finns fler.
Modo spelade smart, försvarade blålinjen och hade inga problem att läsa LHC:s intentioner i anfallsspelet. Det tog oftast stopp redan i mittzon när hemmalaget ständigt fastnade i fällan.
Bortahockey by the book.
Typ.

Bengt-Åke på 24 Corren

Har en ledig dag, vilket känns rätt skönt efter gårdagens intensiva arbetspass. Det hände saker precis hela tiden. Började med att jag fick veta att norske LHC-centern Mats Fröshaug var på väg till Luleå, men eftersom jag var mitt uppe i Hugo Stenbeck-affären valde jag att lägga det åt sidan ett tag.
Det skulle jag naturligtvis inte ha gjort.
Några timmar senare kom meddelandet om att det var klart med utlåningen av Fröshaug.
Hade tänkt att dra mig hemåt strax efter 22, men just som jag skulle gå upptäckte jag att LFC gjort klart med isländska stjärnan Margrét Lára Viðarsdóttir.
Fick bli en timme till på kontoret.
Nåväl, jag ska inte klaga.
Jag gillar verkligen sådana intensiva och nyhetstäta dagar.
Snart dags för tv-inspelning av hockeymagasinet på 24 Corren. Förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson är gäst. Ska bli kul.
Håll koll på en tv-kanal nära dig under kvällen.
Sambon håller som bäst på med att baka saffransbröd.
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag ser fram emot resultatet.

Annorlunda jul

Det blir ett annorlunda julfirande för Magnus Johansson i Ryssland.
Eller vad sägs om matcher med Atlant 24, 26, 28 och 30 december?
Men han får i alla fall ledigt på nyårsafton.

Hur tänker Stenbeck?

Sent i går eftermiddag fick jag tag på Hugo Stenbeck. Han hade varit ute och seglat en hel dag och satt på ett hotellrum i Cannes.
Vi pratade i 20--25 minuter.
Han verkade uppriktigt imponerad och positiv till möjligheterna i Linköping. Bara en sån sak som att gratis kunna åka skridskor i en ishall. Det skulle han garanterat göra nästa gång han kom på besök.
Nej, jag ser inga stora risker med miljardärens intåg i LHC. Inte så länge klubben behåller kontrollen och de som ska sköta hockeyverksamheten också får göra det.
Jag ser en kille som vill vara med och som har alla ekonomiska möjligheter att vara det. Visst kan det vara så att han i en framtid önskar ett större inflytande, men till dess hinner förhoppningsvis LHC-ledningen skapa sig en tydligare bild av finansiären.
Hugo Stenbeck behöver ingen omedelbar avkastning. Men genom att arbeta med Champions hockey league, genom att arbeta med Linköpings HC kan han på längre sikt generera större pengar.
Ungefär så tror jag att han tänker.
Han har förresten sett ett par matcher i Cloetta center, varav bland andra den mot Zürich (2--7).
Efter en sådan insats hade det nog varit rätt lätt att tappa intresset.

söndag 23 november 2008

LHC-mål i Ryssland

De utlånade LHC-spelarna fortsätter att göra avtryck i ryska ligan.
Som tidigare i dag.
Mattias Weinhandl gjorde femte målet för säsongen och det avgörande när Dynamo Moskva vände och vann mot Neftechimik (3--2).
Magnus Johansson kvitterade, med bara 22 sekunder kvar, till 2--2 för Atlant borta mot Tjerepovets.
Måste slå en signal till Magnus när jag jobbar igen i morgon.
Jag har förstått att backstjärnan efter succén blivit stor idol i Ryssland.
Jättekul.
Det är han värd.

Det hade inte gått i hockey

Nog för att Henrik Larsson är ett idrottsligt fenomen. Nog för att han spelat innebandy på hög nivå när han var ung. Nog för att han är en ledartyp modell XL. Nog för att han alldeles självklart ska få syssla med precis vilken sport han vill. Nog för att det naturligtvis också är ett lyckat pr-trick.
Men ändå.
Mina innebandyvänner må förlåta mig för dessa rader, men jag kan inte låta bli att tycka att det är ett underbetyg för sporten.
Det är 16 år sedan Henrik Larsson spelade i högsta serien i innebandy.
I dag var han tillbaka när Helsingborg vände och vann mot Jönköping.
Det måste ha hänt mycket på 16 år. Det borde åtminstone ha gjort det.
Men tror ni att något liknande kan hända i exempelvis elitserien i ishockey?
Det tror inte jag.

lördag 22 november 2008

Inte klockrent, Sibel

Jag gillar verkligen oändligt vackra "O, helga natt".
Men Sibels version i första periodpausen var väl inte direkt . . . klockren. Och att sjunga den nu, en hel månad före julafton.
Kändes sådär.

En blivande stjärna

Glömde en sak:
Måste bara få nämna Magnus Pääjärvi-Svensson.
Bara 17, men garanterat en blivande stjärna.
Tänk så bra han kan kommer att vara om tre år.

Retligt, sa kaptenen

Man kan prata mycket annat än hockey efter en match. Nu pratade jag med Queen med Jocke Eriksson.
-- Inte visste jag att du var en sådan Queen-fan. Jag såg allt hur du sjöng med på idrottsgalan, sa jag.
-- Haha. Ja, jag gillar Queen. Det är bra musik, sa han.
-- Trevlig gala. Men kanske lite långdragen, sa jag.
-- Jo, vi hade jättetrevligt vid vårt bord och satt och surrade med Thomas Johansson. Men när själva galan och prisutdelningarna kom igång blev det inte lika mycket snack, sa han.
LHC-kaptenen var förstås besviken över förlusten, men trots allt inte alltför nedslagen.
-- Det som känns retligt är att vi verkligen hade chansen att rycka och skaffa oss runt tio poängs försprång. En sak om vi förlorat mot ett bra Färjestad, Frölunda eller så. Nu låg matchen där framför oss . . . men vi tog den inte.
Han var inte helt nöjd med Christer Lärkings domarinsats.
-- I två perioder var han bra, men i tredje . . . det var en del konstiga grejer. Jag påpekade det för honom efteråt, men han hävdade att han inte sett de situationer vi pratade om. Och då är det ju svårt att argumentera.

"Vilka möter vi nästa gång?"

Tror ni att LHC-spelarna har full koll på spelschemat?
Glöm det.
-- Vilka möter vi nästa gång? undrade Daniel Fernholm.
-- Modo på tisdag, sa jag.
-- Okej. Då är det dags att vinna igen, sa han.
Vi tar det som ett löfte.

Match i omklädningsrummet

Det började redan när speakern skulle läsa upp LHC:s startuppställning.
Det blev fel och så fortsatte det hela kvällen.
LHC--Timrå 2--6.
-- Det kändes som om allt de gjorde gick in. Vi hade ingenting med oss, sa Daniel Fernholm.
Det var rena rama dagiset i omklädningsrummet efteråt. Det lirades hockey till höger och vänster och det gällde att se upp så att man inte fick en puck eller tennisboll i huvudet. Oskar Emvall fångade puckar i plocken. Karl Eriksson sköt hårt. Oliver Håkanson ville inte gå hem.
Överhuvudtaget kändes det inte alltför deppigt trots förlusten.
Det har varit mycket matcher på slutet, det har varit mycket resande och då var det inte så konstigt att det någon gång blir förlust.
-- De har varit ute och farit mycket på sistone och vunnit en hel del. Dessutom hade LHC en trygg serieledning och vi förstod att det var ett perfekt läge att vinna härnere, sa Charles Berglund, Timråtränaren.
-- Man kan naturligtvis inte vara glad när man förlorat med 2--6, men jag måste ända berömma spelarna för att de aldrig gav upp, sa Slavomir Lener, kollegan i LHC.
Är ni lediga i morgon? frågade jag Lener på väg ned till omklädningsrummet.
-- Ja. Och det behövs, sa han.

Jocke Eriksson goes Freddie Mercury

Idrottsgala i Konsert & Kongress i går kväll.
Första gången jag var där och inte jobbade.
En trevlig kväll i östgötsk idrottsglans.
Maten var god mat även om efterrätten tog slut efter två skedar. Laxen var utsökt. Thomas Johansson visade hur världsvan han blivit. Naim Terbunja hade snygg kavaj. Själva galan blev något lång till slut. Ralf Edström var lika hjärtlig som vanligt. Peter Johansson sjöng bra (fast han måste väl ändå vara trött på allt som har med Queen att göra?). Roger Ossmin, galageneralen, var ensam med fluga. När eldsjälen Lars Levin fick pris värmde det extra i hjärtat. Camilla Wallins svensktoppslåt var . . . sövande. Per Holmén, som fick Correns pris, tackade extra för den fina klockan. Inte många dansade. En sånggrupp (nåja) med två tjejer och en kille lirade historiens två sämsta Elvis-låtar, "CC Rider" och "Viva, Las Vegas" och gjorde ett lustmord på Lasse Berghagens "Flirtige Knut". Bosse K och Björn J snackade volleyboll. Bosse O dominerade som vanligt. Fredrik och Fredrik, Johnson och Gärdeman, hade koll. Jesper Hussfelt, konferencier tillsammans med Marika Eriksson, hade knappt sovit på två nätter innan.
Något mer?
Tja, LHC-kaptenen Joakim Eriksson sjöng/nynnade med till "I want to break free".
Själv tycker jag att "The show must go on" är en ännu bättre låt.

fredag 21 november 2008

Om Zlatan och Gud

Får man bjuda på lite skratt så här nattkröken?
Den här historien hade lätt platsat i gamla tv-tiders klassiska "Har du hört den förut?" med Gunnar Arvidsson, Evert Ljusberg, Staffan Ling och de andra:
Året är 2010 och Figo, Ronaldo och Zlatan har alla hamnat i Real Madrid. Av någon anledning är de ute och åker bil tillsammans. Men Kluiverts körkapacitet inte är så lysande. Efter några pilsner kör rätt in i ett träd.
Alla fyra dör.
Som alla förstår tar Kluivert steget direkt ner i helvetet.
Figo, Ronaldo och Zlatan tar sig dock upp till pärleporten där de välkomnas av Sankte Per som direkt leder dem in till vår Herre. De tre stegar fram mot Gud som sitter på sin tron.
Gud säger då: "Figo,vad är det bästa med fotboll?"
Figo bugar sig och svarar: "Det bästa med fotbollen är att jag har kunnat sprida glädje till folket, tjäna pengar till mitt uppehälle och få se hela världen".
Gud anser att det är ett bra svar och säger: "Bra Figo, kom och sitt på min vänstra sida".
Gud tittar sedan på Ronaldo: "Och du Ronaldo, vad är det bästa med fotbollen?".
Ronaldo svarar lite försynt: "Herre, jag kommer från fattiga förhållanden och har lyckats visa mina medmänniskor att det finns en väg ut ur det hela och att man inte behöver vara dömd till ett liv i misär. Samtidigt har jag kunnat sprida glädje till folket".
Gud svarar: "Bra sagt Ronaldo, kom och sitt på min högra sida."
Gud tittar sedan på Zlatan och säger: "Vad tycker du då, Zlatan?"
Zlatan tittar upp, harklar sig, spottar på marken och säger:
"Du sitter på min stol".

Det tyder på karaktär

Följde seriefinalen från Skellefteå via teven tidigare under kvällen och måste säga att jag var imponerad av LHC. Att för fjärde gången i rad vinna i elitserien dagen efter en förlust i Champions league tyder onekligen på karaktär. Andreas Jämtin gjorde en helt okej debut och kommer att bli bättre.
Glädjen efter Martin Laumann Ylvens 3--1 var häftig.
Norrmannen skrek rätt ut -- innan Jämtin hoppade upp i hans famn.
Kul att se den energin.
Sånt betyder mycket.
De tre snabba målen i första perioden avgjorde. Efter den urladdningen hade LHC kontroll på läget och behövde inte förta sig för att vinna.
Så kändes det.
Snyggast: Jocke Erikssons öppnande passning till Teemu Aaltos 1--1. Gladast: Laumann Ylven efter första elitseriemålet. Bäst: Jag gillade matchningen med åtminstone hyfsat jämnt fördelad istid. Viktigast: tre nya poäng -- och nu åtta pinnar före tvåan Färjestad.
Blev förresten minst sagt stressigt för att få ihop en text till papperstidningen. Ingen av de LHC-are jag sökte svarade på sina mobiler. Inte förrän runt 22.10 fick jag tag på Martin Laumann Ylven. Några minuter senare svarade Magnus Hävelid, som i sin tur och efter lite snack lämnade telefonen vidare till Andreas Jämtin.
Det blev att skriva i ilfart och 22.40 satte jag punkt.
Tio minuter senare skickades sidan ut till tryckeriet.

Rapport från sängen

Pust.
Blev en intensiv dag på jobbet. Men kul. Det blir mycket läsning för er i papperstidningen i morgon bitti.
-- En jävla bra tidning, sa redigerare Åhlin när vi skildes åt för nån timme sedan.
Känner mig fortfarande uppe i varv och har för första gången tagit bärbara datorn med mig till sängen. Tänkte skriva lite före läggdags. Sambon ligger bredvid. Läser nån pocketroman som heter TWA FLIGHT 800 STÖRTAD. Hon gäspar. Gäspar igen. Fast boken ska visst vara bra.
Jag borde verkligen läsa mer böcker själv. Jag vet egentligen inte varför det blir så sällan.

torsdag 20 november 2008

Fel om LHC-laget

Där ser man inte man inte ska lita på de officiella laguppställningarna.
Har visserligen bara spelats några byten i Skellefteå, men tydligt är att LHC fortsätter med samma kedjor som tidigare.
Fredrik Emvall fortsätter med Hlinka och Hlavac, Pontus Petterström med Eriksson och Persson.
Andreas Jämtin har inte varit inne än, så nyförvärvet lär få börja i fjärdekedjan.

Jämtin med Eriksson och Persson

En halvtimme till nedsläpp i seriefinalen, Skellefteå--LHC.
Ser att Andreas Jämtin -- åtminstone enligt den officiella laguppställningen -- placeras med Joakim Eriksson och Niklas Persson i en av de tänkta toppkedjorna.
Intressant.
Fredrik Emvall flyttas ned till fjärdekedjan med Eric Beaudoin och Mattias Carlsson.
Intressant det också.

tisdag 18 november 2008

Om gala, snor, Fransson och Arja

Såg inte fotbollsgalan i går, men förstod att allt var sig likt. Det skulle onekligen inte skada med lite uppfräschning. Adam och Jessica behöver inte alltid vara programledare. Per Gessle behöver inte alltid spela sin senaste singel. Talen behöver inte alltid vara så trista. Lagerbäck behöver inte alltid se så sur ut. Zlatan behöver inte alltid vin . . . jo, förresten. Så länge han är bäst ska han naturligtvis göra det.
Konkurrensen just nu är inte direkt mördande.
Om man säger så.

Tomas Surovy väntar fortfarande på första målet efter comebacken.
Vet inte riktigt vad det är, men slovaken ser lite stel ut i sin skridskoåkning.
Snacka om att LHC där har ett sparkapital.

Diamantbollen till Frida Östberg.
Säkert för lång och trogen tjänst, men det är inte ut att man häpnar.
Ungefär som om Niclas Alexandersson skulle prisas på herrsidan.

Eric Beaudoin var formstark värre och gjorde en massa LHC-mål förra veckan. Ändå återfinns han nu i fjärdekedjan med allt vad det innebär med begränsad speltid om det inte blir en massa power play. Är det bara jag som tycker att det känns som en outnyttjad resurs?

Johan Fransson har hamnat som sjunde back efter landslagsuppehållet. Jag kan ha helt fel, men tycker att det syns på självförtroendet. Fransson missade grovt vid baklängesmålet mot Rögle i går och har överhuvudtaget sett svajig ut på slutet.
Alla som minns vad han presterade i fjol vet att kan så mycket, mycket mer.

Klarade tidigare i dag av inspelningen av Correns hockeymagasin, 24 Hockey. Släpps till allmän beskådan inom kort (om det inte redan är gjort). Hade LHC-målvakten Sara Grahn i fåtöljen intill.

Pontus Petterström har med all rätt hyllats, inte minst här på bloggen, under hösten. Men nu känns det lite som om kämpen tillfälligt fått soppatorsk. Vilket i sig inte är så konstigt.

Kom reklam om nästa sommars Diggiloo-turné på posten häromdagen.
Arja Saijonmaa för sambon, Linda Bengtzing för mig.
Det kan nog bli två biljetter till Vadstena.

Modo är i en djup kris. En fågel viskade i mitt öra att det där med hårdträning inte riktigt är tränaren Harri Rindells starkaste sida. Rätt eller fel har jag ingen aning om.

Var kommer allt snor i från? Nu har jag gått och snörvlat i en och en halv vecka och det bara fortsätter.

"En skitbra värvning"

Märker att det blir rätt mycket Andreas Jämtin här på bloggen.
Men så får det bli.
Nyförvärvet spelade i samma kedja som LHC:s Niklas Persson i Channel one cup i Moskva förra året.
--En skitbra värvning för oss. Jag gillade verkligen att spela med honom. En bra kille utanför isen också, sa Persson.
För typ hundra år sedan spelade förresten Jämtin också i samma lag som Daniel Fernholm.
I Stockholms tv-puckgäng.
Det slutade med seger.

Är det så enkelt?

Trevligt i LHC:s omklädningsrum efter matchen mot Rögle i går.
Många var väldigt nöjda och tyckte att det var en riktigt bra match. Eller det var vad de sa, i alla fall.
Jag var, och är, inte lika övertygad.
Stabilt och säkert. En dag på jobbet. Arbetsseger.
Typ.
-- Kändes som en match i lunken, sa jag.
-- Absolut. Kan jag hålla med om, sa Niklas Persson.
-- Och nu är det Schweiz nästa? sa jag.
-- Visst, vi åker efter träning och mat på tisdag. Sen hinner vi med en sväng till Skellefteå också. Alltid uppfriskande med en liten roadtrip, sa Persson och log.
Pratade lite mer med nummer 23 och Daniel Fernholm -- ni vet han med den utsökta smaken när det gäller favoritlag i engelsk fotboll -- om domare. Vi var alla överens om det märkliga i att när man väl satsar på dubbla huvuddomare i elitserien -- då blir det med en domare från Sverige och en från Finland.
Sjutton vet om de ens hade sett varandra tidigare.
Personligen kan jag tycka att det är ett sätt att nedvärdera rättskiparnas betydelse. Det är jättebra med två domare, men borde man inte då också satsa på samtrimmade par? Eller är det bara att sätta ihop vem som helst och tro att det ska fungera?
Är det så enkelt?
Det tror inte jag.

Som en snorkråka

Kärt barn har som bekant många namn.
LHC-kaptenen Joakim Eriksson kom (inte oväntat) med den hittills bästa beskrivningen av Andreas Jämtin:
-- Han är som en snorkråka i ansiktet för motståndarna.

Jämtin kan bli publikfavorit

Oj, vilka reaktioner på värvningen av Andreas Jämtin.
Snacka om att väcka känslor.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen.
Jag gillar den skarpt.
Du måste onekligen ha gjort något bra när du berör så många och så mycket.
Hade ett längre snack med nyförvärvet i går och fick ett klart positivt intryck. Erkänner att jag också då och då tyckt att han betett sig svinaktigt på isen, men på något sätt hyser jag en slags hatkärlek till just den spelartypen.
Det började redan med Graeme Souness i Liverpool på 70-talet.
En jävligt bra spelare -- men elak och inte minst utrustad med ett stort hjärta som ständigt bankade för att vinna.
Jag är svag för den typen och ler för mig själv när Jämtin säger:
-- Jag vet när vi spelat i Linköping tidigare, när man gått bärsärkargång och hela arenan vibrerat av busvisslingar . . . det gör att laget svetsas samman. Det blir vi mot alla dom.
Och:
-- Det gäller att skicka budskap till motståndarna att "gör vad ni vill, ni kommer ändå inte att lyckas. För mig spelar det ingen roll vem som gör det ena eller andra. Bara laget vinner.
Forwarden kommer att göra nytta, inget snack om det. Men glöm inte att han kommer från en misslyckad sejour i Nordamerika och att det kan ta ett tag att reparera ett sargat självförtroende. Tid och tålamod blir två viktiga faktorer för att få igång retstickan på allvar.
Fansens reaktion visar att han har ovanligt mycket att bevisa. Men några vinster, några mål, några tacklingar och några uppoffrande aktioner i övrigt så tror jag att han rent av kan bli publikfavorit hos LHC-supportrarna.
Det gäller bara att visa att han brinner lika mycket som tidigare.
Dessutom: som supporter till ett lag -- då är det väl laget man stöttar, oavsett vilka som spelar i det? Eller har jag fel?
Värvningen ökar också kraven på Slavomir Lener. Många bra spelare vill ha mycket speltid, men alla kan inte få det och då gäller det att hålla alla på humör.
Det gäller att det inte sprids någon negativ energi från omklädningsrummet och ut på isen.

lördag 15 november 2008

Jämtin kan bli guld värd

Stryk, 1--3, mot Luleå för LHC.
-- Vi saknade lite energi, sa Jocke Eriksson i tv-intervjun efteråt.
-- Men nu har ni värvat Andreas Jämtin, sa kommentatorn.
-- Ja, det är en energispelare utan dess like, sa Eriksson.
Han log när han sa det.
Tror också att LHC kan få en massa nytta av den brinnande retstickan. Han kan bli guld värd när det ska avgöras i vår. Ska villigt erkänna att det hänt att jag retat mig på Jämtin när han muppat sig, men inget snack om att han behövs i elitserie som varit ovanligt prestigelös.
Han har fått ett oförtjänt rykte att bara vara en "pain in the ass" på isen, men kan mer än så. På 51 matcher med HV i fjol gjorde han 17 mål. Det var det bara Mattias Weinhandl och Tony Mårtensson som kom upp till i LHC.
Insatsen mot Luleå?
Okej, men inte tillräckligt bra mot formstarkt motstånd.
Med så många matcher på kort tid var det inte så konstigt att bensinen var slut när det skulle jagas mål i slutet.

fredag 14 november 2008

Vad var det jag sa?

Ni minns det förmodligen inte, men redan i somras fick jag nys om att Mjölby var på väg att värva gamle (nåja) landslagsbacken Thomas Johansson.
3 juli skrev jag på bloggen:
"Ryktet går att förre LHC-backen Thomas Johansson -- som flyttat hem till Stockholm och de senaste säsongerna spelat i Djurgården -- ska spela i Mjölby (!) i division 1 i vinter.
Men de uppgifterna tillbakavisas bestämt av Tomas Holmberg, en av de värvningsansvariga i Mjölby och personlig vän med Thomas.
-- Nej, det stämmer inte. Det kan jag dementera, säger Holmberg till bloggen."
Det tog ett knappt halvår.
Sedan var värvningen klar.
Om jag inte vore så enormt ödmjuk skulle jag säga: vad var det jag sa?

Återkommer till Jämtin

Oj, här händer det saker.
Andreas Jämtin klar för LHC -- och det kan bli debut redan mot Luleå i morgon. Lovar att återkomma med mer tankar om den sensationella övergången, men just nu måste det till lite annat jobb.
Sitter som redigerare i dag och . . . ja, det är sju sidor som ska göras under kvällen.

Släng er i väggen, experter

Vad finns det för hockeyexperter?
Niklas Wikegård? Leif Boork? L-G Jansson? Ankan Parmström?
Äh, släng er i väggen.
Jag säger bara Linus Bernfort, 12 år från Sturefors.
-- LHC vinner med 3--1, sa han i går.
Jodå. LHC vann med 3--1.
Det kallar jag för ett experttips.
Här är förresten en bild till från pressläktaren. Den här gången får radiolegenden och ÅFF-profilen Bosse Ohlsson, en gång uppsnurrad på läktaren av brassestjärnan Garrincha, vara med också.
Foto: JÖRGEN AUER

torsdag 13 november 2008

Linus och jag

2--1 till LHC efter två perioder.

Jag har förresten experthjälp på matchen i kväll. Linus Bernfort är med som prao för en dag och får avsluta med ett besök i Cloetta center.
-- Jag tror på 3--1 för LHC, säger Linus.





Foto: JÖRGEN AUER

Beaudoin en Holmström-light

Två insläppta mål i går, men det känns ändå som om LHC hittat dubbla power play-uppställningar som kan bli guld värda i slutspelet i vår. Fortfarande händer det dock för ofta att borttappade puckar gör att den ensamme backen lämnas just ensam i farliga kontringar.
Där krävs skärpning.
Men inte minst kvintetten Teemu Aalto, Jaroslav Hlinka, Jan Hlavac, Tomas Surovy och Eric Beaudoin kan absolut bli ett framtida vinnarvapen.
Beaudoin rent av en "Tomas Holmström-light" i LHC-version.

Blågult CHL-fiasko

Vad ska man säga om de svenska lagens insatser i Champions hockey league?
Inte för mycket, antar jag.
Det blir så många hårda ord annars.
1—5 i matchfacit för LHC och HV 71 så här långt, LHC definitivt borta från avancemang och HV i stort sett kört.
Det är onekligen ett illavarslande facit.
Det känns som om farten är den stora skillnaden. Förmågan att göra svåra saker rätt i högt tempo.
Oj, vad vad varje LHC-misstag straffade sig mot Slavia.
Oj, vad fort det gick.
. . . och det där med elitserien som världens näst bästa hockeyliga. Det är inte utan att det börjar bli läge att ompröva det betyget. Kanske är det som LHC-kaptenen Jocke Eriksson uttryckte det när vi pratade efteråt.
-- Till bredden kanske den är så bra. Men frågan är hur topplagen står sig mot de bästa i Europa?

onsdag 12 november 2008

Dagens i-landsproblem

Kustvik konstaterade just att "fan, det är så mycket pommes frites att de hinner kallna."
Därmed har vi levererat dagens i-landsproblem från Cloetta center.

Små, små chanser

LHC:s chanser att gå vidare i Champions league?
Efter två raka förluster är de små.
Mycket små.
Inte nog med att det krävs dubbla vinster i avslutningsmatcherna, hemma mot Slavia Prag och borta mot Zürich. Sista gruppspelsmatchen mellan Slavia och Zürich måste också sluta oavgjort, med straffseger för schweizarna.
Det ska inte kunna gå.

Jobb hela natten

Ganska tidigt på plats i Cloetta center i kväll för att hinna med lite näringsriktig kost som uppladdning inför Champions league-mötet. Hälsade på speedwayprofilen Fredrik Staaf.
Han log snett när han såg vad undertecknad och fotograf Persson tänkte sätta i oss.

Jonas Fransson in i LHC-målet, Teemu Aaltto tillbaka efter skada, men ingen Fredrik Emvall på laguppställningen.
Har inte exakt koll på varför.

"Keep on rockin in a free world" med Neil Young (visst är det han?) tonade alldeles nyss ut ur högtalarna.
En jävla bra låt.

Spännande att se Pragtränaren Vladimir Ruzicka.
En av de mest klassiska hockeyfrillorna.
Fortfarande snorig och hostig, men känns skönt att jobba igen.

Säga vad man vill om Champions league, men det är oerhört snyggt förpackat.

Fast ismakarna och vaktmästarna får mycket jobb när allt ska återställas till det vanliga till elitseriematchen mot Brynäs i morgon kväll.
-- De får jobba hela natten, säger Anders Mäki i LHC-ledningen.

Nu kom just Kustvik.
Han kör också med näringsriktig kost kvällen till ära.

Över 7 000 i kväll?

Pratade alldeles nyss med Anders Mäki i LHC-ledningen. Vi kom in på det olyckliga med tre hemmamatcher på fyra dagar och vad det betyder för publiktillströmningen till Cloetta center.
-- Men det blir mer folk mot Prag i kväll än mot Skellefteå i måndags. Jag tror på över 7 000. Vi har kommit med en del "flotta erbjudanden", sa Mäki.
-- Och mot Brynäs på torsdag?
-- Där ser det riktigt bra ut. Kan nog bli fullsatt, eller åtminstone i närheten.

tisdag 11 november 2008

Här är mitt Tre Kronor

Sitter och funderar över Tre Kronor. Känns som om marknadsvärdet sjunker för varje turnering som inte många bryr sig om. För att öka det igen krävs att de bästa spelarna oftare är med.
Här är mitt landslag, med enbart spelare från Europa, just nu:
Målvakter:
Johan Holmqvist, Jakob Markström
En poänggörande förstafemma:
Mattias Timander, Magnus Johansson
Mattias Weinhandl, Tony Mårtensson, Mathias Tjärnqvist
En likaledes producerande andrafemma:
Kenny Jönsson, Johan Åkerman
Martin Thörnberg, Johan Davidsson, Mika Hannula
En hårt arbetande och intensiv tredjefemma:
Marcus Ragnarsson, Dick Tärnström
Daniel Widing, Rickard Wallin, Karl Fabricius
Och en ungdomlig fjärdefemma för framtiden:
Victor Hedman, Kristofer Berglund
Patrik Zackrisson, Andreas Engqvist, Fredrik Pettersson.

Kom gärna med åsikter!

Fansen får inte styra verksamheten

Vad ska man säga om det som hänt i AIK under de senaste dagarna?
Jag ska inte gå in på namn och om det blir bättre eller sämre. För det första har jag ingen aning och för det andra är frågan redan tillräckligt intressant i ett större perspektiv.
Om någon av de styrande tvingades avgå på grund av konkreta hot från de egna supportrarna är det för jävligt. En klubb ska älska sina fans, fansen ska naturligtvis få komma med synpunkter, men de ska inte avgöra hur en idrottsklubb ska skötas och/eller organiseras.
Det ska den av medlemmarna valda styrelsen göra.
Det är så det fungerar i en demokrati.
Annars blir det bara anarki och kaos.
Samtidigt är det förstås viktigt att klubben är öppen och inte mörkar med sina tankar.
I det här fallet var tydligt att inte AIK insåg fansens kraft.

Respekt, Jerrevång

Lite sent ute även här, men ändå:
Efter femtielva år och en hel massa krönikor och artiklar tackade Rooney Jerrevång för sig i fredags. När jag var uppe en snabbis på jobbet i dag gapade rummet tomt. Därinne var det ingen som satt och hummade högt när han skrev.
Alla har inte tyckt om Jerrevång, men alla har tyckt om Jerrevång.
För en krönikör är det ett alldeles utmärkt betyg.
Respekt.

Respekt, Grahn & Co

Lite sent ute, men ändå:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60.
Så många gånger försökte Sverige slå Kanada i damhockey utan att lyckas.
61.
Efter så många försök kom första segern.
Det var damkronornas eget "Miracle on ice", lämpligt nog på samma plats (Lake Placid) där USA:s legendariska universitetsgäng tog sitt historiska OS-guld 1980.
Respekt till storspelande LHC-målvakten Sara Grahn och alla andra.
Stor respekt.

måndag 10 november 2008

Ik ben een watje

Massor att kommentera de senaste dagarna.
Landslagsbråk, nystart i elitserien, Tre Kronor i Helsingfors, historisk damseger mot Kanada, svensk juniorvinst i Uppsala och mål av utlånade LHC-backen Viktor Ekbom, Mjölbys derbyseger i Norrköping, Kalmars SM-guld, Linda Isacsson ny programledare för Robinson (nåja, det där sista kan jag gott hoppa över) . . .
. . . men ändå har blogginläggen lyst med sin frånvaro.
Jag helt enkelt inte orkat.
Kände i fredags att det var något på gång (det brukar vara det när halsen smärtar) och de senaste dagarna har jag varit mer eller mindre utslagen av någon slags influensa. Jag har som träningsvärk i hela kroppen, fast jag knappt tagit ett steg. Näsan rinner och hostan ekar över hela Tallboda.
Sambon mumlar nåt om "det är märkligt hur sjuka ni män kan bli" och kallar mig på sitt holländska modermål för "een watje".
Snällt översatt betyder det bomullstuss. Elakt översatt betyder det mes.
Jag vet inte vilket som passar bäst.
Det blir sängläge i dag också, men i mitten av veckan ska jag vara tillbaka i full tjänst.
Hoppas jag.
Man vill ju inte vara en mes.

torsdag 6 november 2008

Om Hynning, arbetsskada och Endre

En av kvällstidningarna, den rosa, uppger på sin hemsida att Timråforwarden Fredrik Hynning redan bestämt sig för att spela i LHC nästa säsong.
Mycket möjligt att det blir så, även om inte heller jag tror att det är klart.
Det lär ta nästan ett halvår innan vi får besked.
Själv tycker jag att LHC borde satsa hårt på Brynäs Daniel Widing.

Det är sådana här dagar som man verkligen märker att man är arbetsskadad.
Har veckans lediga dag – och just då dyker det upp en massa nyheter kring främst Linköpings FC. Det är just då som det är som roligast att jobba, när det finns massor att skriva om och rota i. Å andra sidan lyckades jag efter idogt grävande tillsammans med kollega Mildaeus redan häromdagen knäcka både den nye tränaren och nya målvakten.
Sånt som värmer och stärker ett journalistego.
Sen kan man ju alltid fråga sig varför LFC-ledningen inte förrän idag meddelade att det är klart att Daniel P slutar som tränare, när det i själva verket varit bestämt sedan länge.

Lena Endre är vacker och en fantastisk skådespelare.
Men måste säga att jag börjar bli extremt trött på den där reklamen för . . . ja, det vete sjutton.

Missade "Robins" i tv förra veckan, men såg programmet på nätet alldeles nyss.
Lysande.

Inget lyft för Bogg

Jag vill inte vara elak, men att Timrå och Luleå har slagits om Håkan Bogg säger en del om det kritiska läget i klubbarna.
Den förre LHC-aren är en habil lirare, men att han ska lyfta Timrå från jumboplats?
Nja.
Jag säger som Dr Dängroth.
Jag är skeptisk.

Legend eller inte?

Har förstått att många tyckte att jag var fullständigt dum i huvudet när jag i tv i tisdags satt och sa att Ulf Söderström inte är en legend.
Jag står fast vid det.
Söderström är en personlig favorit, en av LHC:s bästa spelare genom tiderna.
Men legend?
Inte i min värld.
Där är människor som Astrid Lindgren, Martin Luther King, Björn Borg och Dalai Lama legender.
Men det är förstås en definitionsfråga.

Så bra, Holmqvist

Har med ett halvt öga sett de två sista perioderna av Ryssland—Sverige i Moskva.
Svensk förlust, 0—1, efter en match som förmodligen bara tränare kan älska.
Men en helt okej blågul insats mot namnkunnigt motstånd.
Det mest bestående minnet:
Johan Holmqvist i målet.
Mamma mia, så lugn och trygg.
Och bra.

onsdag 5 november 2008

Mina betyg av nyförvärven

Första perioden av elitserien 2008--09 avklarad.
Här är min mening om insatserna av LHC:s nyförvärv så här långt. Då har jag tagit hänsyn till prestationer, förväntningar och (uppskattade) kostnader. Mycket kan hända under säsongen och jag tror fortfarande att spelare som Hlavac och Beaudoin kan bli vinnarvapen när allt ska avgöras i vår.
Men det här handlar bara om det som varit.
Betygskala: 5-- kanon, 4 -- mycket bra, 3 -- bra, 2 -- godkänd, 1 -- underkänd.
Pontus Petterström -- 4
Bästa värvningen. Full av energi, men det skulle inte skada med fler mål.
Jaroslav Hlinka -- 3
Stundtals lysande, stundtals betydligt sämre. Men trots allt 18 poäng.
Teemu Aaltto --3
Såg något trög ut i höstas, men har gjort det bra. Tänk när fler skott träffar mål.
Daniel Henriksson --2
Allt som oftast stabil. Målvakten har varit klart godkänd, men kan ännu mer.
Pekka Saravo -- 2
Okej, men inte riktigt den defensiva klippa som vi trott. Än. Men kapaciteten finns.
Dennis Bozic -- 2
18-åringen har inte fått så mycket speltid, men gjort det man kan förvänta sig.
Mats Fröshaug -- 2
Se Bozic. Med skillnaden att norrmannen är 20.
Eric Beaudoin --1
Kanske något orättvist med tanke på arbetsinsatsen. Men bara fem poäng är sämre än väntat.
Jan Hlavac --1
Tolv poäng, men minus ett i statistiken och osynlig för ofta. Potential finns för mycket mer.

Hur står det till med elitserien?

Hur står det egentligen till med elitserien? Är den ovanligt dålig?
Det finns onekligen faktorer som talar för det.
Att det är så jämnt -- att alla slår alla, att inga lag ryckt loss i toppen -- brukar ofta sägas tyda på bristande kvalitet. Att nykomlingen Rögle är med och slåss i toppen är kul -- men är det inte samtidigt ett underbetyg för de övriga lagen? Varken HV 71 och framförallt inte LHC har gått bra i Champions league så här långt.
Det talar för tesen att elitserien är sämre än vanligt.
Samtidigt:
Så många spelare har inte försvunnit jämfört med i fjol. Så stor skillnad kan det rimligen inte vara.
Jag tror att vi måste vänta ytterligare en tid innan det går att dra några långtgående slutsatser.
Vad tycker ni?

tisdag 4 november 2008

Dimmigt är det när det är dammigt

Måndagens stora vinnare i elitserien:
Brynäs.
Efter sex raka nollpoängare var det enormt efterlängtat och välbehövligt med seger i förlängningen mot HV 71.
Det låter säkert som en efterhandskonstruktion, men: låg det inte på något sätt i luften att Luleå skulle vinna i Ängelholm?
Nej, dags för en snabbdusch före avresa mot jobbet. Om jag hittar in i dimman. "Dimmigt är det när det är dammigt", som jag uttryckte det när jag var liten.
Mycket snack om USA-valet på teven just nu.
I go for Obama.

"A couple of hours in the bus"

Det blir hårdträning i veckan.
Inte så mycket för mig -- även om det onekligen skulle behövas -- men för LHC.
-- Nu har vi en veckas uppehåll till nästa match. I stort sett enda chansen under hösten att träna på riktigt ordentligt, sa Slavomir Lener, tränaren, när vi språkade efter segermatchen mot Timrå sent i går kväll.
Han satt på bussen på väg hem till Linköping.
-- A couple of hours in the bus, sa jag.
-- Not just a couple, sa Lener och skrattade.
LHC gjorde ingen jättebra match i Timrå, men tillräckligt bra för att vinna.
Med tanke på insatserna dessförinnan, med tanke på det stundande uppehållet betydde det mycket med tre poäng.
Jan Hlavac har inte utan anledning kritiserats under hösten, men i går var han alldeles utmärkt. Inte bara för de två målen, utan också för spelet. Det märktes på speltiden, med över 22 minuter på isen.
I de lägena kan jag verkligen gilla Leners coaching.
Är du bra spelar du mycket.
Ungefär så.

Som en barnunge

Kan inte hjälpa att jag tycker att Bengt-Åke Gustafsson uppträtt lite som den bortskämde barnungen under de senaste dagarnas landslagsbråk.
I går kom besked att HV:s Martin Thörnberg staffas för knätacklingen i elitserien förra torsdagen och missar första matchen i Karjala cup.
-- HV måste väl vara nöjda nu, sa Bengt-Åke syrligt till Expressen.

söndag 2 november 2008

Välkommen förstärkning

Andreas Pihl tillbaka i LHC-laget mot Timrå i morgon kväll.
Det är en välkommen förstärkning.
Ska bli spännande att se hur backarna matchas nu när alla sju ska ges, antar jag, hyfsat med speltid.
Känns också som om Tomas Surovy snart borde vara redo för en större roll. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om han får chansen tillsammans med Jocke Eriksson och Niklas Persson -- om nu inte tränar-Lener överraskar med att flytta på Jan Hlavac och sätter Surovy bredvid Jaroslav Hlinka.
LHC har tagit poäng i de tre senaste matcherna -- men bara en per gång.
Det borde bara vara tre som gäller mot Timrå.

Om makalösa Rögle, Halle Berry och bröderna Elm

Nog för att ingen hade trott att Skellefteå skulle slåss i toppen. Men att Rögle skulle leda elitserien . . . det är ta mig sjutton helt makalöst. Nu tror inte jag heller att Kung Kenny & Co blir kvar i topp, men att trots massor av skador ha svarat för den här inledningen är makalöst.
Det kan bli slutspel.
Det kan verkligen det.
Där ser man vad man kan göra när ALLA ödmjukt sätter LAGET före jaget och jobbar som om varje match vore den sista i karriären.
Ni får säga vad ni vill, men jag tycker att det är underbart.

. . . men vad ska man säga om Brynäs?
Sex raka förluster och . . . ja, det känns som om tränar-Czarnecki måste börja trolla igen.

Å andra sidan har väl elitserien aldrig varit så här jämn.
Perfekt.
Det kan hålla lunken på avstånd ett tag till.

Med min oerhört välutvecklade simultanförmåga (nåja) försöker jag kombinera bloggskrivande med Die another day" på trean.
Ingen av de bättre Bond-rullarna, även om den onekligen har vissa kvaliteter.
Inte minst Halle Berry.

Micke Pettersson på Kanallokal ringde och ville ha med mig i sportsändningen i morgon kväll.
Så mellan 18 och 19 kan ni ju välja en annan kanal.

Jösses, tre mål av Ronnie Sundin i går.

Har inte sett ett enda program av "Dansbandskampen". Har jag missat något?

Underbart citat när Canal plus intervjuade Slavomir Lener: "So it´s full gas now?"

Bara att gratulera Kalmar till fotbollsguldet. Tacka Broakulla för det.
Lästips: Malin Wollins intervju med Nanne Bergstrand och Henrik Rydström i Aftonbladet.

1--2 för Liverpool och då måste jag förstås, även om det smärtar, vara storsint.
Grattis, Tottenham. Grattis, Kustvik.

Jättekul för Linköpings FC med cupguldet i lördags. Men knappt någon marknadsföring och bara 379 åskådare på finalen på Folkungavallen var pinsamt.
Sen får det vara hur kallt som helst.

Titta, det löste sig

Bara några timmar kvar på en ledig vecka. I morgon är det jobbdags igen.
Man är väl totalt arbetsskadad -- men det känns helt okej.
Landslagsbråket är löst för den här gången och LHC låter Johan Fransson och Fredrik Emvall vara med i Karjala cup. Där ser man hur saker och ting kan lösas -- om man bara pratar med varandra.
Det är naturligtvis bra och inte minst är det kul för spelarna.
Men kan ändå inte riktigt släppa tanken att det inte är första gången som Hockeyligan som verkligen strider för en sak -- men till slut ändå ger med sig. Men det kanske bara är något som jag fått för mig.