fredag 29 januari 2010

Något är på gång (tror jag)

På söndag stängs transferfönstret. Efter det går det inte längre att göra några förändringar i spelartrupperna under resterande del av säsongen.
Räkna med att det kommer att hända en del.
Det brukar det alltid göra.
LHC pratar om en eventuell breddvärvning och utan att veta tror jag att något är på ingång. Samtidigt begränsas möjligheterna av den ekonomiska verkligheten och det går inte att handla för pengar som inte finns. Det är bara idiotiskt.
Ryktas förresten om att LHC- och HV-bekantingen Mikko Luoma kan vara på väg bort från Atlant, men då vill ryssarna att den nya klubben också tar över finländarens kontrakt.
Det försvårar övergången.
Betydligt.

torsdag 28 januari 2010

Avgörande i sista?

Seger för LHC, stryk för HV 71.
Tar topplagen lika många poäng fram till sista omgången blir det en helt avgörande match om seriesegern i CC.
Det skulle vara kul.

Inte 5 704 åskådare

5 704 åskådare i Cloetta center.
Inget vidare.
Förresten var det inte ens så många.
Publiksiffran räknas utifrån sålda biljetter och den här gången var det utan tvekan ganska många som valde att inte dyka upp. Gissar att snöovädret var en del av förklaringen.
För inte kan det väl vara så att Linköpingspubliken är så bortskämd att den "ger upp" efter bara två förluster? Eller?

LHC behövde en sådan seger

Vet inte om ni läst min krönika i dagens papperstidning?
Skrev bland annat så här:
"Det finns inget lag i elitserien som har en högre högstanivå än Linköpings HC. Men det är inte alltid som det går att spela sig till segrar. Ibland måste du kämpa dig till dem och nästan alltid måste du utgå från ett fungerande försvar.
Med så många spelskickliga lirare är det ingen konst att vara bra när allt flyter. Men vem leder laget när det går emot? Vem står upp när det blåser motvind? Vem ryter i när det slarvas och inte görs det enkla?
Där har LHC fortfarande en del att bevisa."
På det sättet var vinsten mot Luleå så viktig. Eller framförallt sättet den togs på. Det var inte snyggt nånstans, men det var en kampinsats som var tillräcklig för att vinna.
Det var j u s t en sådan seger som LHC behövde.
Nog för att det blev alltför avvaktande och passivt när ledningen skulle försvaras i slutperioden, men försvarsmässigt gjordes det fler saker rätt och var färre egna misstag än på sistone.
Fredrik Norrena var tät i målet, Daniel Fernholm gjorde bästa matchen på länge och Niclas Hävelid var bäst på plan.
Framåt tog t f lagkapten Tony Mårtensson sitt ansvar och ledde laget.
Det behöver inte alltid vara så flashigt.
Centerstjärnan kan göra mycket nytta ändå.
Tränar-Lener tog en smart time out strax före slutet för att ge de defensivt starkaste krafterna lite extra vila när det behövdes. Han matchade också konsekvent trion Fredrik Emvall, Joakim Eriksson och Pontus Petterström mot Luleås toppkedja med The Abbott-brothers.
Kanon.
Fortsätt så.
I slutspelet -- och på vägen dit.

Det räcker nu

Ja, se det snöar, ja, se det snöar, det var ju rol . . .
. . . nej, inte ett dugg.
Det räcker nu.
Känns inte som om man gör så mycket annat än att skotta nu för tiden (jo, det var jävligt överdrivet, jag vet).
Nåväl, dags att bege sig till hockeyn. Har några lediga dagar så den här gången blir det utan block och penna.
Det är tur att man i alla fall har bilen under tak.

Dahlén inte största problemet

Stephan Lundh tar plats i Frölundaledningen -- tillsammans med Ulf Dahlén.
Rätt eller fel?
Det får resultaten utvisa.
Väntat och nästan självklart att något skulle hända. Lundh är en bra person, lugn och sansad. Han kommer inte att storma in och ta för stor plats.
Dahlén har inte -- verkligen inte -- fått ordning på laget, men i min värld känns det mer som om laget är felbyggt och felbalanserat med defensivt svaga backar och forwards av samma modell.
Och viktigast av allt: de spelare som är tänkt att leda laget genom att göra mål och poäng är inte längre lika bra. Niklas Andersson och Tomi Kallio har, för att ta två exempel, båda passerat krönet i karriären.
Då blir det för tempofattigt och för taskig kreativitet.
Men att Frölunda slår Skellefteå i kväll är jag säker på.
På tal om Stephan Lundh, förresten.
2006 dög han inte i Göteborg.
2010 är han frälsaren.
Säga vad man vill om hockeyvärlden.
Men det svänger.

onsdag 27 januari 2010

Många miljoner till Davidsson

Johan Davidsson skriver femårskontrakt med HV 71.
Onekligen starkt jobbat att få stjärnan att skriva på för så lång tid. Bättre spelare finns knappast att bygga ett elitserielag kring.
Men det är inte utan att man undrar vad HV betalar för att få lagkaptenen att säga nej till alla pengar från Ryssland. Det ryktas om att Salavat Julajev erbjudit honom motsvarande 16 miljoner kronor för en säsong.
Ändå blir han kvar i HV.
Självklart finns det stora delar klubbkänsla i botten, men jag gissar att det nya kontraktet lär inbringa mellan 20 och 30 miljoner. Mycket går förstås bort i skatt, men ändå.
Man klarar sig onekligen rätt bra på 400 000 spänn i månaden.

Tungt avbräck för LHC

Stukad tumme -- och ingen Magnus Johansson mot Luleå i morgon.
-- Jag får nog vila i morgon, sa Magnus när vi pratade för några timmar sedan.
OS närmar sig, men han verkade inte särskilt orolig. Det blir ingen längre vila. Fast för LHC är det förstås ett tungt avbräck när den negativa trenden ska vändas.
Mikael Håkanson och Mattias Carlsson borta sedan tidigare.
Nu även Magnus Johansson.
LHC-laget blir det här:
Fredrik Norrena i mål.
Erik Andersson, Robin Persson, Jan Hlavac, Tony Mårtensson och Jari Tolsa i förstafemman.
Niclas Hävelid, Viktor Ekbom, Andreas Jämtin, Patrik Zackrisson och Jaroslav Hlinka i andra.
Andreas Pihl, Daniel Fernholm, Pontus Petterström, Jocke Eriksson och Fredrik Emvall i tredje.
Martin Laumann Ylven, Sebastian Karlsson och Sebastian Ottosson i fjärdekedjan.

tisdag 26 januari 2010

Största möjliga tystnad

8 500 åskådare i Cloetta center.
Fullsatt för första gången för säsongen.
Synd bara att det knappt lät som om någon var där.

måndag 25 januari 2010

LHC gjorde det för svårt

Många besvikna miner i LHC:s omklädningsrum.
Med all rätt.
Det är många som bör rannsaka sig själva.
Fredrik Norrenas ord sa det mesta:
-- Du vinner inga mästerskap om du viker ned dig så fort det blir tufft och tätt.
Han har rätt i att LHC för andra matchen i rad visade bristande inställning. Det var energilöst och alldeles för ofokuserat. När hemmalaget ständigt gjorde det för svårt för sig, spelade gästerna enkelt och effektivt.
Ett lag var desperat efter poäng, ett var det inte.
Ungefär så.
Från läktaren kändes det som om LHC gick rakt i fällan. Det blev nästan bara offensiva attacker längs sargerna och nästan inget spel alls på öppen is.
Fredrik Norrena strulade före 1--2-målet och där vände matchen definitivt.
Målvakten hade för övrigt en märklig kväll, med en strålande första period och en olycklig andra. Men man ska inte glömma att han trots allt räddade 37 av 40 skott.
Själv tyckte jag att Niclas Hävelid var bäst i LHC, men så såg jag i statistiken att han slutade på -2.
Inget vidare.
Det heller.

Forsberg fascinerar

Jag kan inte låta bli att fascineras av Peter Forsberg.
37 år gammal och just tillbaka efter ett långt skadehelvete brinner han precis lika mycket som tidigare.
Här hade Modo vunnit med 4--1 mot LHC och tagit ett viktigt steg närmare slutspel -- då är Forsberg efter slutsignalen fortfarande så förbannad på Martin Laumann Ylven att domarna får gå emellan innan spelarna lämnar isen.
Att bli så tjurig på en av spelarna i Linköpings fjärdekedja -- det säger rätt mycket om den enorma vinnarskalle som Sveriges genom tiderna största hockeyspelare begåvats med.
Han kan lyfta Modo till slutspel.
Absolut.
Naturligtvis för det han gör på isen, men framförallt har hans blotta närvaro givit alla andra ett lyft. Bara det att han finns med i omklädningsrummet gör att många tänker att "fasen, vad bra vi är".
Dessutom, och inte minst viktigt, sprider det oro hos motståndarna.
Efter Peter Forsbergs comeback har Modo två raka segrar i två svåra bortamatcher.
Det är ingen tillfällighet.
Det var förresten inte bara LHC-fansen som suckade under kvällen. Det var säkert likadant i Göteborg. Nu har bara Frölunda en poäng till godo över slutspelsstrecket inför bortamötet med Timrå i morgon.
Viktig match, någon?

Vikingstads första elitseriespelare

Noterar att Ludvig Driscoll gör debut i LHC i kväll.
Vikingstads första elitseriespelare i ishockey.
Det är naturligtvis sånt som måste påpekas.

Fullsatt -- tack vare Foppa

Tio minuter till nedsläpp.
Det snackas -- och ser ut som -- om att det blir fullsatt.
Första gången på länge, i så fall.
Mycket handlar förstås om Peter Forsberg.
Ständigt denna Forsberg.
Nu gjorde han efter femtieelfte skadan comeback mot Frölunda i lördags, bidrog till segern – och till att hoppet om slutspel ännu lever i Örnsköldsvik. Hans blotta närvaro, hans fräcka dragningar, hans elaka tacklingar och hans gigantiska vinnarskalle smittar av sig på dem som kommer i hans närhet.
Det ska bli spännande att se hur LHC reagerar och klarar av att hålla koll på superstjärnan i kväll.
Räcker det till slutspel – jag är inte helt övertygad om det – gissar jag att Modo är laget ingen vill möta i en kvartsfinal, även om jag fortfarande sätter stort frågetecken för målvaktssidan.

söndag 24 januari 2010

LHC med elva forwards

Tänkta LHC-laget mot Modo i morgon:
Norrena i mål.
Johansson, Persson -- Hlavac, Mårtensson, Tolsa.
Fernholm, Hävelid -- Jämtin, Zackrisson, Hlinka.
Andersson, Pihl -- Petterström, Karlsson, Emvall.
Ekbom -- Laumann Ylven, Eriksson + en roterande forward.
Junioranfallaren Sebastian Ottosson, som spelade i går, är sjuk och därför blir det med största säkerhet spel på bara elva forwards.

Karlsson var bäst

Kan du nämna någon spelare som du är nöjd med?
Slavomir Lener fick frågan på presskonferensen efter matchen i går.
LHC-tränaren funderade länge.
-- Hm. . . nu ger du mig en tuff upgift, sa han och tog en extra koll på laguppställningen.
Funderade lite till och sa:
-- Ja, det ska väl vara Henrik Karlsson, då.
-- Han är ju med oss, sa Tommy Samuelsson, kollegan i Färjestad.
-- Ja, just det, sa Lener.

Kändes som en träningsmatch

Kom på mig själv att jag satt högt uppe (jo, pressläktaren är nästan i takhöjd) i kaffehallen och funderade på om det verkligen var en elitseriematch.
Det kändes inte som det.
Det kändes som en träningsmatch.
Jag tror att det tog 17 minuter innan första tacklingen värd namnet, när Sanny Lindström tryckte upp Martin Laumann Ylven i planket.
Det är ett exempel.
LHC var till synes helt utan glöd och energi. Från läktaren var det som om den genomtänkta matchplanen försvunnit någonstans på vägen från seriefinalen i Jönköping i torsdags.
Det saknades intensitet och passningsspelet var alldeles för fjuttigt och lättläst. Har förstått att många är upprörda och visst, lite mer kraft kan man allt kräva. Men både kroppsligt och mentalt är det omöjligt att vara bra i 55 omgångar.
Den insikten måste man trots allt ha.
Färjestadstränaren Tommy Samuelsson -- som, kors i taket, var riktigt kul på presskonferensen efteråt -- talade om att man lärt sig att hantera topplagen och möjligen är det så. Med ytterligare förstärkning (Mikael Johansson) på ingång är det inte fel att utfärda en värmländsk varning inför slutspelet.

fredag 22 januari 2010

Viktigast i Göteborg

Man kan förstås tycka att Färjestad--LHC i morgon är en viktig match.
Absolut.
Men allt är relativt.
Det sa redan Albert på sin tid.
Lördagens viktigaste match spelas utan all tvekan i Scandinavium i Göteborg. Frölunda mot Modo (med eventuellt en comebackande Peter Forsberg i laget).
Det kan bli tio poängs skillnad kring slutspelsstrecket.
Det kan bli bara fyra.
Ni förstår själva skillnaden.
Tredje raka förlusten och stjärnbygget Frölunda kan bli svårt skakat. Modos dito är det redan.
Själv funderar jag på om jag ska ta vägen över Laxå och Björneborg till Karlstad, eller om det blir via Örebro och Karlskoga.
Det är så det är med livet.
Det är fullt av svåra val.

Eriksson tillbaka mot Färjestad

Joakim Eriksson är tillbaka i LHC-laget mot Färjestad. Däremot saknas Mikael Håkanson och Mattias Carlsson.
-- Hur länge Mattias blir borta får vi se. Det kan ta en vecka, det kan ta mer. "Musses" magnetröntgen visade att det inte var något allvarligt och jag tror att han är tillbaka till efter OS-uppehållet, säger sportchefen Johan Hemlin.
Av dagens träning blir det följande formationer i nästa toppmöte:
Johansson, Persson, Hlavac, Mårtensson, Tolsa.
Fernholm, Hävelid, Jämtin, Zackrisson, Hlinka.
Pihl, Andersson, Karlsson, Eriksson, Laumann Ylven.
Ekbom, Petterström, Ottosson, Emvall.

Det brast för Carlsson

Ett negativt besked för LHC i Jönköping:
Mattias Carlsson skadade ljumsken redan i sitt andra byte och tvingades utgå. Hur länge han blir borta är oklart, men det såg inget vidare ut efteråt.
Underskattade Carlsson haltade och hade rejält ont efter den förmodade bristningen.
-- Det bara small till och var inte tänka på att fortsätta, sa han och suckade.

"One hell of a hockeygame"

Var precis på väg från omklädningsrummet i Kinnarps arena när någon ropade.
-- Skosnöret, Bergsten! Glöm inte bort att knyta det!
Sa Sebastian Karlsson och skrattade.
Det var en sådan stämning i LHC-lägret efter 3--2 i seriefinalen mot HV 71. Glatt. Avspänt. Chansen till serieseger finns i allra högsta grad kvar efter Patrik Zackrissons sena avgörande.
"Häng dem högt", hette nån film med Clint Eastwood och det gäller också ofta när du kommer till målchanser i hockey. Om LHC varit effektivare när frilägena dök upp i andra perioden hade det inte blivit så spännande.
Det var nästan så att vi tappade räkningen på Stefan Livs alla parader.
-- Vi skulle ha avgjort tidigare, sa Pontus Petterström, sedan han först kollat med bloggen om övriga resultat för kvällen.
-- Nu vet vi att vi kan vinna härnere, sa mål-Norrena.
-- One hell of a hockeygame, sa tränar-Lener.
Visst.
Så var det.
Nu var HV rejält skadeskjutet på backsidan och med tanke på det var det inte mer än rätt att LHC till slut lyckades vinna. Men ishockeyn är nu en gång för alla inte så enkel.
Har klankat en del på defensiven på sistone, men den här gången var det betydligt bättre. Med tanke på att han hade så mycket mer att göra kan man säga att Stefan Liv vann målvaktsmatchen, men Fredrik Norrena vann hela matchen och det är trots allt det viktigaste.
Magnus Johansson såg piggare ut än på länge, Niclas Hävelid var visserligen inne på båda målen men hade några monsterbyten av högsta klass och Andreas Pihls återkomst betydde mycket för stabiliteten.
Framåt var Patrik Zackrisson -- vilket mål och vilken framspelning! -- och Jaroslav Hlinka vassast. Andreas Jämtins ständiga slit, inte att förglömma. Och ovannämnde Karlsson -- han med skosnörena, ni vet -- var stark och rivig.
14 matcher kvar och bara en poängs skillnad i toppstriden.
Räkna med raffel.
I potten: garanterad hemmaplansfavör genom hela i slutspelet.
Det kan bli guld värt.

torsdag 21 januari 2010

Lysande Liv

Först var Jan Hlavac helt fri.
Sen Jaroslav Hlinka, Tony Mårtensson, Sebastian Karlsson och Jari Tolsa.
Men Stefan Liv var så lysande som han kan vara och räddade HV 71 under andra halvan av andra perioden.
Därför är det fortfarande likaläge i Jönköping.
2--2.
Det kan sluta hur som helst.

Svängigt i Jönköping

Lite drygt sex minuter spelade i Kinnarps arena när kollega Kustvik sa:
-- Det är naturligtvis alldeles för tidigt att säga, men det känns nästan avgjort det här.
Det var det inte.
2--o till LHC då.
2--2 nu.
Jösses, så lätt det gick i början mot ett skadedrabbat HV med bara fem backar -- varav två födda 1991. LHC var överlägset, tog sig hur lätt som helst in i offensiv zon och skapade mängder med 2 mot 1- och 3 mot 2-lägen.
Det kunde lätt ha varit några mål till.
Men som så många gånger tidigare: det krävs inte mycket för att det ska vända. HV åt sig in i matchen och nu är det plötsligt likaläge.
Med tanke på förutsättningarna: det här borde LHC vinna.

Mårts ett bra val

Per Mårts tar över som förbundskapten.
Som väntat.
Har skrivit det tidigare och det enda jag inte riktigt förstår är varför inte beskedet kom tidigare. Det känns som om valet var ganska givet. Ingen ska ta ifrån Bengt-Åke Gustafsson det han gjort -- och jag tror inte för ett ögonblick att han gör ett sämre jobb i OS och VM på grund av det här.
Men det var absolut läge för förändring.
Svensk hockey är i behov av en ny kick och jag gillar Mårts inställning att tydligt visa att han alltid vill vinna. Man kan inte använda gulden från 2006 som undanflykter när det bara blir en fjärdeplats i VM.
Jag hoppas att Per Mårts fortsätter att söka nya vägar för att utvecklas.
Det behövs.

Pengar i bössan

Började besöket i Kinnarps arena med att lägga pengar i en bössa för de katastrofdrabbade i Haiti.
Kändes bra.

Pressläktaren här måste förresten vara den sämst belägna av alla elitseriearenor.
Bakom ena målet -- och långt, långt borta till det andra.
Det är tur att man trots stigande ålder ännu har synen i behåll.
Om än med vissa hjälpmedel.

Nu börjar det.

Många borta i HV

Ingen Mikael Håkanson och ingen Joakim Eriksson (som haft något betydligt viktigare att fokusera på och häromdagen blev pappa för tredje gången, grattis!) -- men när det gäller spelare som är borta är det klar fördel för LHC inför seriefinalen.
Utan namn som Janne Ninimaa, David Petrasek och Nichlas Torp har HV 71 det tunt på backsidan -- och framåt saknas Jukka Vuotilainen och Mattias Tedenby.
Målrikt värre i de tidigare toppmötena under säsongen och det kan säkert bli så igen. Jämfört med de senaste matcherna måste LHC skärpa till defensiven.
Som Tony Mårtensson uttryckte det i går:
-- Spelar vi på samma sätt som mot Djurgården släpper vi in tio mål mot HV.
Andreas Pihl är tillbaka och finns med i laguppställningen.
Det betyder mycket.

Serien kan avgöras

Jönköping i kväll.
Det känns som om kampen om seriesegern kan avgöras. Vinner HV skiljer sju poäng och det vete sjutton om LHC når i fatt på de omgångar som återstår.
Jag tror inte det.
Av LHC-träningen i går att döma är Andreas Pihl redo för spel, men det definitiva beslutet tas inte förrän efter matchvärmningen idag. Jocke Eriksson hade åkt till BB och tränade inte i går, men kan förmodligen spela.
Fredrik Norrena -- som för övrigt såg riktigt vass ut -- fortsätter i målet.
Snyggaste målet gjorde förresten Sebastian Karlsson i det avslutande tvåmålsspelet när han dribblade sig igenom och avslutade med att sätta pucken i krysset.
Vilt jubel utbröt.

Ingen liten rink -- bra

Noterar att det inte blir något av med tankarna på liten rink till nästa säsong.
Som väntat -- och bra.
Det fanns ingen anledning.
Ska det till en attraktivare och roligare hockey finns det andra och betydligt billigare saker att fokusera på. Sedan får Niklas Wikegård & Co säga vad de vill. Spelet blir inte underhållande bara för att rinkarna är mindre.
Tro mig, det finns gott om skitmatcher i NHL också.
Straffar för att avgöra alla matcher?
Visst, inte mig emot.
Men att det skulle locka mer publik?
Tveksamt, va?
Däremot är det naturligtvis självklart att skrota pajasregeln med att det sämst placerade laget i grundserien får fördelen av två av de tre första slutspelsmatcherna på hemmaplan.
Ta bort.
Nu.

"Kan ta tid med Håkanson"

Mikael Håkanson mår bättre och har börjat att röra på sig igen efter ryggskottet (?). Men tränar-Lener räknar inte med forwarden på ganska länge.
-- Är han tillbaka till efter OS-uppehållet så är jag glad, säger Lener.

Kvartsfinalerna -- just nu

Jo, jag vet att det är väldigt tidigt och väldigt mycket kvar, men ändå.
OM det varit slutspel i dag hade vi förmodligen fått se följande kvartsfinaler:
HV 71--Luleå
LHC--Brynäs
Färjestad--Skellefteå
Djurgården--Frölunda
Frölunda är just nu åtta, men jag tror inget lag vill möta göteborgarna så tidigt i slutspelet. Pratade med Tony Mårtensson i går och han trodde inte det heller.
-- Nej, de har i och för sig inte spelat så bra, men det finns ändå något där. Och med trycket från ett fullsatt Scandinavium. . . det är inte lätt, sa Mårtensson.
Vad skulle du säga om att få möta Brynäs?
-- Det blir tufft det också. Man vet aldrig med (Jakob) Markström i målet. Han är så bra att han kan spika igen i fyra matcher.
Sa Mårtensson, men tillade snabbt:
-- Fast vi siktar på att gå förbi HV och vinna serien, så att vi får välja först.

tisdag 19 januari 2010

Gunde Svan på månen?

Läste just en av kvällstidningarna och en stor enkät om kändisars eventuella bidrag till katastrofdrabbade i Haiti.
Bland annat intervjuas skidlegendaren Gunde Svan som säger:
-- Jag har inte skänkt några pengar eftersom jag inte hade hört talas om katastrofen. Jag har bara kollat på vädret den senaste veckan och har haft fullt upp med annat.
Jösses.
"Inte hört talas om katastrofen."
Var har han varit på sistone?
På månen?

LHC hade inget val

Har skrivit det tidigare, men det tål att göras igen för det är verkligen så det är. Tony Mårtensson -- och för den delen även Mattias Weinhandl -- är för bra för LHC:s bästa.
Oavsett vilket hade inte Mårtensson spelat i Linköping nästa säsong. Och hade han gått till NHL hade det inte blivit några pengar alls.
Avtalet med Nordamerika skrivs under inom kort och inget snack om att centerstjärnan till nästa säsong hade fått ett anbud från Anaheim (eller någon annan klubb). Agenten Joakim Persson har självklart använt det som påtryckning gentemot LHC.
Inget konstigt i det.
Det hade jag också gjort.
Och inget konstigt i att Mårtensson väljer en ny sväng till KHL.
Jag hade gjort det också.
Han är i en period i livet där det passar att åka över och inte minst: det är för bra pengar för att tacka nej. Affären har i praktiken varit klar ett tag, men det jag inte visste var att han också kan utnyttja ett optionsår i kontraktet med Dynamo.
Det kan hålla honom kvar i KHL till 2012.
Jag har en ledig dag och har därför inte satt mig in i alla turer under dagen. Men är det så att LHC ersätts med uppskattningsvis fem miljoner, att Tony Mårtensson efter ett eller två år verkligen kommer tillbaka och rent av avslutar elitkarriären i Linköping och att det kan bidra med till Hlavac och Hlinka blir kvar -- då kan jag inte tycka annat än att det låter som en mycket bra affär.
För sanningen är att klubben inte hade något annat val.

måndag 18 januari 2010

Mårtensson uppe på 50

Ett mål och två assists -- och redan efter 40 matcher är Tony Mårtensson uppe i 50 poäng.
Imponerande.

Linjedomaren Peter Sabelström satte stopp för ett friläge för Djurgården -- och i anfallet efter gjorde Jan Hlavac 5--4 till LHC.
Sånt som händer nån gång per år.
Men visst, jag kan förstå Jimmie Ölvestads frustration och "frispel".
Hade han nöjt sig med några väl valda och en avslagen klubba så tror jag att han hade klarat sig från tio minuters utvisning. Men till slut blev han för närgången mot domare Rönnmark.

Efter den incidenten var det som om Djurgårdens bensin tog slut.

Andra periodpausen kom lägligt för LHC. Plötsligt var spelet betydligt mera stabilt och kontrollerat.

Ulf Rönnmark var förresten alldeles utmärkt i en svår match.
Med en sämre domare hade det kunnat urarta.

En expert från Linköping, vi kan kalla honom Glenn, var måttligt förtjust i Djurgårdens nummer 44, Niklas Danielsson.

Martin Laumann Ylvens första byten måste ha varit hans bästa i karriären.

Jerringpriset till Helena Jonsson.
Förstås.
Lika självklart som att Ulf Lundell ger sig ut på sommarturné.

Det sägs att Miroslav Horava avgick frivilligt från Modo.
Det tror inte jag.
Med tanke på resultaten var det bara en tidsfråga innan något skulle hända.
Men för Modo är inte det viktigaste vem som står i båset.
Det är att Peter Forsberg blir frisk.

Inte sjutton lyfter Kenny Jönsson Rögle över kvalstrecket -- från läktaren.

Vi -- jag, Daniel Fernholm och några till -- får vara glada om inte Liverpool åker ur.

Håkanson röntgas

I dag röntgas Mikael Håkanson för att få svar på vad det är för fel med ryggen.
Förhoppningsvis är det bara ryggskott.
Hans betydelse kan knappast överdrivas -- och jag tror tyvärr att risken är stor att han blir borta ett tag. LHC får nog vara nöjt om han är tillbaka i spel till efter OS-uppehållet -- och lagom till slutspelet.

I väntans tider

LHC-centern Jocke Eriksson går i väntans tider. Hustrun väntar parets tredje barn och har nu gått tio dagar över tiden. Då kan det inte vara lätt att ha full fokus på hockeyn.
-- Det känns ändå som det är rätt okej. Vi får se om jag vågar följa med till Jönköping på torsdag. Om det nu inte hänt något till dess, sa han.
Kedjan med Eriksson som center mellan Martin Laumann Ylven och Mattias Carlsson svarade för tre av målen (alla i fem mot fem!) och hade stor del i kvällens vinst.
Fast i två perioder var Djurgården det bättre laget med lika många spelare på isen.
Det var sanningen.
-- Absolut. Jag håller med dig, sa Jocke Eriksson.

Underbart citat

Först sa han tydligen det i teve.
Sen sa han det till mig när vi pratade efteråt.
-- Jag vet inte vad som hände. Jag kände mig som en helt ny spelare.
Underbart citat av Martin Laumann Ylven efter succén.

Vilda Västern i Cloetta

7--4 till LHC mot Djurgården och det var verkligen en häftig match i CC.
Rena rama vilda västern och hur underhållande som helst.
Åtminstone för publiken.
Slavomir Lener måste i alla fall ha fått några extra gråa strån i mustaschen. Hardy Nilsson, kollegan i Djurgården, var gråhårig redan innan.
Det var mycket som var bra -- inte minst spelet i numerära överlägen som avgjorde hela matchen -- men också en del som inte höll måttet. Och då pratar jag om defensiven.
I de tre senaste matcherna har LHC släppt in tretton mål.
Över fyra i snitt per match.
Det är för mycket.
En förklaring är att Fredrik Norrena (jodå, jag tror fortfarande att han kan ta LHC till guld) inte kommit upp till sin fulla potential i målet -- men framförallt handlar det om något annat.
Det gynnsamma tabelläget i kombination med offensiv lekfullhet/skicklighet och en smula bekvämlighet har gjort att det tummats på detaljer, skärpa och desperation.
Ett betydligt tuffare markeringsspel och en större beslutsamhet krävs om det ska bli ett lyckligt slut på säsongen. Nu saknades Andreas Pihl något enormt och främst det nykomponerade backparet Erik Andersson/Viktor Ekbom hade det tufft så länge de fick spela tillsammans.
-- Inte ofta det ser ut så här, sa tränar-Lener.
-- Fyra insläppta är inget vidare, men det var en sådan match och så länge vi vinner är det väl okej, sa mål-Norrena.
-- Märklig match. Kul att spela, men jag ser hellre att vi är effektiva framåt och har bättre kontroll bakåt, sa Andreas Jämtin.

söndag 17 januari 2010

Fantastiskt, Czarnecki

Jag tror fortfarande att Slavomir Lener blir kvar som LHC-tränare.
Om inte är Magnus Hävelid redo att ta över.
Men det är svårt att inte nämna Niklas Czarnecki, med mångårigt förflutet i klubben, i sammanhanget. Han har gjort ett fantastiskt jobb med små resurser i Brynäs.
Säsongens coach i elitserien, om du frågar mig.
Samtidigt är det naturligtvis så att olika ledarstilar passar olika bra i olika lag. Mycket möjligt att Czarnecki är som bäst med ett yngre lag och med mindre etablerade spelare -- en lyhörd lagbyggare med förmåga att få alla att jobba tillsammans och få in en känsla av "vi mot världen".

Emvall i stället för Håkanson

Ryggskadade Mikael Håkanson borta på obestämd tid och frågan är hur LHC ska formera kedjorna i hans frånvaro.
Mitt förslag:
Spela med Fredrik Emvall med Mårtensson och Hlavac.
Han är inte lika rivig och definitivt inte lika målfarlig, men han är stor, defensivt stark och anpassningsbar. Det var ingen tillfällighet att när H & H var som bäst i fjol så var det med Emvall som tredje länk i den kedjan.

Finns det en ny Öhrstedt?

Noterar enormt många kommentarer på det senaste blogginlägget. Jättekul. Det visar det stora engagemanget. Mycket handlar om backarna och eventuellt defensiva brister.
Jag tror fortfarande att försvarsbesättningen håller tillräckligt hög klass, men kan hålla med om att det inför slutspelet inte skulle vara fel att förstärka med en stark, defensiv kraft.
Problemet: det går inte att handla för pengar som inte finns.
Drömmen vore att hitta en ny Martin Öhrstedt, om ni minns honom.
En billig doldis -- men hur stabil som helst.

fredag 15 januari 2010

LHC föll på defensiven

Hemma igen efter utflykten till Göteborg.
Bara några tankar -- det blir inte så många, för jag längtar till sängen -- före läggdags:
LHC föll på sin för tillfället -- åtminstone på bortaplan -- svaga defensiv. 1--1 tog oturligt på Niclas Hävelids klubba och in i mål, men i övrigt kom baklängesmålen efter individuella misstag.
Allt från att Jaroslav Hlinka fullständigt tappade sin markering före 2--3 till att Fredrik Norrena släppte retur rakt ut före 2--4. Och --2 för både Magnus Johansson och Robin Persson.
Inte bra.
Fyra insläppta mål på bortaplan.
Då är det ytterst sällan du vinner.
Tränar-Lener pratade om att "Frölunda outsmarted us" och det är mycket möjligt att övertaget i sista perioden var skenbart. Men nog kändes det allt som att LHC i grunden är ett klart bättre hockeylag -- och med två spelare på en högre, offensiv nivå än alla andra.
Rätt gissat: Hlinka och Hlavac.
Men den här gången var det si och så med effektiviteten.
Det saknades lite skärpa, lite fokus.
Det blev för få mål på de möjligheter som som skapades och det saknades den disciplin och smarthet som Frölunda visade.
Linköping spelade bäst.
Frölunda kämpade mest.
Ungefär så.
Mest oroande är utan tvekan skadorna på Andreas Pihl och Mikael Håkanson. Den sistnämnde hade så ont i ryggen efteråt att han knappt kunde ta sig till bussen.
Det är två spelare som LHC inte kan undvara om den här hockeyvåren ska sluta lyckligt.
En positiv sak till sist: 17-årige Mattias Bäckman gjorde en med beröm godkänd debut i elitserien.
Något säger mig att vi kommer att få se mycket av den killen framöver.
Godnatt.

torsdag 14 januari 2010

Håkanson saknas mycket

3--2 efter två perioder i Scandinavium.
Båda lagen är bättre framåt än bakåt, så det känns som det kan sluta lite hur som helst.
Har inte kunnat ta reda på vad som hände med Mikael Håkanson (men lovar att göra det efter matchen), men känslan var att det var något med ryggen.
Hans bortovaro är i alla fall klart kännbar. Inte minst som LHC nu skulle återgå till de tidigare så framgångsrika kedjorna. Nu är det mestadels Jaroslav Hlinka som spelar med Tony Mårtensson och Jan Hlavac och offensivt händer det en del.
Defensivt?
Tja, att Hlinka inte är med för sina försvarskunskaper märktes ganska tydligt när Tomi Kallio satte tredje hemmamålet i tom bur.

Bäckman med tejpat nummer

Om ni nu ser Frölunda--LHC, om nu nu får se juniorbacken Mattias Bäckman spela -- håll då koll på hans tröja nummer 17.
Den ser inte riktigt ut som de andras.
Varje A-lagsspelare har ansvar för sin egen tröja och eftersom Bäckman vanligtvis tillhör juniorerna har han ingen. På grund av ett missförstånd mellan materialarna fanns inte heller någon nedpackad extra i trunken.
Så vad göra?
Jo, LHC lyckades skaka fram en replicatröja, varpå presschefen Peter Karlsson fick sätta dit nummer 17 på ryggen -- med tejp.
Det ser inte riktigt ut som samma typsnitt.
Om man säger så.

Pihl med mot Frölunda

Andreas Pihl finns med i LHC-uppställningen mot Frölunda och jag antar att han spelar. Däremot saknas Jocke Eriksson, som är hemma för att för bli pappa vilken dag som helst.
Med på bussen till Göteborg fanns också juniorbacken Mattias Bäckman.
Frölunda hade frågetecken för Per-Johan Axelsson, men han spelar. Borta är finske backen Ville Mäntymaa och floppen Jussi Makkonen.

Trött efter joggingtur

På plats i den arena som jag i dagens papperstidning utsåg till min favorit.
Scandinavium.
Mer eller mindre färdig efter joggingturen (nåja) upp för alla trappor till pressläktaren nästan uppe i taket, men klarade av stretchingen samtidigt som det krävdes några omstarter för att få igång datorn ordentligt.
Nu har jag lyckats.
Tror jag.
Hälsade på Mikael Håkanson och Fredrik Emvall alldeles utanför.
De såg laddade ut.
Något säger mig ändå att LHC får det tufft i kväll.
Dels för att spelet inte varit något vidare efter jul, dels för att man inte spelat sedan i lördags och dels för att Frölunda bara måste vara suget på revansch efter insatsen senast.
Pratade med Tony Mårtensson häromdagen och han gillade inte alls den senaste tidens ryckiga spelschema.
-- Det är värdelöst att spela en match och så vila länge. Det är mycket bättre när det går i ett med matcher varannan dag, sa Mårtensson.

onsdag 13 januari 2010

Ett plus ett inte alltid två

Som journalist handlar det väldigt ofta om att lägga ihop ett och ett.
Ibland blir det två.
Väldigt ofta blir det något annat.
Som nu, när jag någonstans läste att 1) Rapperswilproffset Christian Berglund kan vara på väg hem till elitserien till nästa säsong och att det 2) i så fall inte var säkert att det skulle bli Färjestad.
När jag dessutom visste att Johan Hemlin var i Schweiz i förra veckan så förstår ni säkert min tanke.
Fast efter att ha varit i kontakt med sportchefen känns inte ekvationen lika given.
Tyvärr, för Berglund hade säkert varit en bra förstärkning.
Jag hade gärna sett honom i samma kedja som Andreas Jämtin.
Men Hemlin sa:
-- Jag fick möjlighet att se tre matcher och sex lag på tre dagar. Det var ett bra läge att åka. Inget speciellt med det. Det finns en del bra spelare att kolla, samtidigt som vissa har ett rykte som är bättre än verkligheten. En allmän uppdatering av schweiziska ligan.

tisdag 12 januari 2010

Mårtensson med Hlavac igen

Räkna med att LHC till matchen mot Frölunda återgår till de ursprungliga toppkedjorna.
Med Tony Mårtensson som center med Mikael Håkanson och Jan Hlavac i den ena -- och med Patrik Zackrisson tillsammans med Jaroslav Hlinka och Andreas Jämtin i den andra.
Precis som jag -- och många med mig -- föreslagit under de senaste veckorna.
Skrev i måndagstidningen:
"Med tjeckerna i varsin kedja blir balansen bättre och flera spelare sylvassa. Sedan kan de gott få spela tillsammans i numerära överlägen och i vissa andra matchavgörande situationer.
I jakten på serieseger – och inte minst när allt ska avgöras – mår LHC bäst av en bredare spets.
Jag hoppas att Slavomir Lener inser det."
Nu vet vi.
Slavomir Lener insåg det.
-- Skönt att vi går tillbaka till som vi spelade under hösten. Vi hade en skön harmoni före jul, men efter det har min kedja varit oduglig, säger Mårtensson till bloggen.
Övriga linor på tisdagens träning: Mattias Carlsson--Jocke Eriksson--Jari Tolsa samt Fredrik Emvall--Sebastian Karlsson--Pontus Petterström.

Pihl lämnade träningen

Andreas Pihl fanns med på tisdagsträningen -- men avbröt efter en halvtimme. Fortfarande är dock dörren inte helt stängd till spel mot Frölunda på torsdag.
-- Det ska inte vara något allvarligt. Vi tar det från dag till dag, sa sportchef Hemlin när jag hade honom i luren för ett par timmar sedan.
Om inte Pihl kan spela har LHC tre alternativ: 1) spel på fem backar, 2) plocka hem Viktor Ekbom och/eller Dennis Bozic från Oskarshamn eller 3) ta upp Mattias Bäckman från juniorlaget.
Det ryktas också om att det ska vara en ny försvarare på ingång, men det förnekas av Hemlin.
-- Skulle det mot förmodan visa sig att Pihl, eller någon annan, blir borta en längre tid kan det bli tal om en kompletteringsvärvning. Men bara då.
Det var inte därför som du nyligen var i Schweiz?
– Nej, det var inför nästa år.

söndag 10 januari 2010

LHC var inte berett

2--5 mot Skellefteå och elva insläppta mål på de två senaste bortamatcherna.
Det är ett uselt LHC-facit.
Det krävs ingen hockey-Einstein för att konstatera att spelet inte varit i närheten av lika bra som före jul, det ska självklart tas på allvar, men samtidigt har LHC tagit 13 poäng av 21 möjliga sedan tomten varit och hälsat på.
Det är trots allt inte så tokigt.
Nu senast var det ingen tvekan om att Skellefteå ville mer. Det var slutspelshockey och LHC var inte fullt berett. Det syntes tydligt. Christian Engstrand släppte alldeles för lätt 2--2-pucken förbi sig och 3--2 kom i power play efter en mystisk utvisning på Robin Persson.
Men ska det bli en kul hockeyvår i Linköping krävs att LHC också svarar upp på det fysiska spelet. När Andreas Pihl vred till knäet -- han hoppas att det ska räcka med några dagars vila -- och försvann i går var det en klart bidragande orsak till att försvaret rämnade.

Hemlin i Schweiz

Pratade med Johan Hemlin, LHC-sportchefen, tidigare idag för att kolla om han hört något angående eventuella avstängningar angående de som fick matchstraff mot Skellefteå.
Det hade han inte.
Så det ska vara lugnt.
Räkna med att både Andreas Jämtin och Jari Tolsa får spela nästa match.
Hemlin befann sig i Schweiz för att scouta spelare över helgen.
-- Tre matcher på tre dagar, sa han.
Tyvärr kan inte bloggen avslöja vilka spelare som granskades.

Elm fick matchstraff

Vet inte om ni läst Aftonbladet idag?
Där står att assisterande LHC-tränaren Magnus Hävelid protesterade så mycket mot domaren Thomas Andersson att han fick matchstraff i går.
Det var bara ett fel.
Det var inte Hävelid som visades bort från båset.
Det var målvaktstränaren Mattias Elm.

fredag 8 januari 2010

Jocke vann tolv av tolv

Uppfattade det aldrig i den sedvanliga stressen efter matchen mot Södertälje i går, men Jocke Eriksson vann samtliga sina tolv tekningar.
Tolv av tolv.
Imponerande.
Möjligt att det skulle ha varit fog för ett högre betyg, liksom definitivt för Jan Hlavac som i och för sig var rätt osynlig i spelet men ändå svarade för ett mål och en assist.

Engstrand in i målet

Christian Engstrand är fortfarande obesegrad i LHC-målet. Nu ges han en ny chans från start, borta mot Skellefteå i morgon.
I övrigt räknar LHC med samma trupp som senast, med undantag för Viktor Ekbom som lånats ut till Oskarshamn.
Känns som det kan bli tufft. Skellefteå har tre vinster på hemmaplan och bland annat har förre LHC-aren Tomas Surovy vaknat till efter en taskig höst. Tillsammans med Petr Tenkrat har han gjort 15 poäng under den senaste månaden.
Noterar också att Linköpingsbekantingarna Ivan Majesky och Christoffer Norgren kan få spela i samma backpar.
Stort och starkt är bara förnamnet.
Men inte så snabbt.

torsdag 7 januari 2010

Kul med Ölvestad

Jimmie Ölvestad borde bara spela i klubbar som tränas av Hardy Nilsson. Fantastiska fem mål mot Modo -- fler än han gjorde på de två senaste säsongerna.
Tillsammans.
Träffade Ölvestad före seriestart och jag gillar verkligen hans succé.
På många sätt en personlig favorit.

Djurgården spelar rakt och konsekvent -- och kan bli livsfarligt i slutspelet.

Modotränaren Miloslav Horava är beredd att få sparken.
Ja, tålamodet är nog snart slut i Övik.
Det börjar bli långt till slutspel nu.

Lee Goren är nog snart borta från Färjestad.

Fem raka förluster nu.
Rögle är på väg att frysa fast under kvalseriestrecket.

Timrå har förresten samma trista svit, men nu kommer i alla fall Magnus Pääjärvi Svensson och Anton Lander tillbaka.
De behövs.
Oj, vad de behövs.

Bra, sa Norrena

Fredrik Norrena var imponerad efteråt.
Av Södertälje.
-- De var riktigt, riktigt bra. Ett helt annat lag än det vi mött tidigare, sa målvakten, som själv var bäst på plan och bland annat svarade för en av säsongens svettigaste parader när han fångade Patrik Yetmans skott med plockhandsken.
Om Södertälje haft några målskyttar värda namnet hade det kunnat sluta illa för LHC.
-- Det är alltid svårt att säga, men jag tyckte att det var en bra hockeymatch, sa Norrena.
-- Nja, sa jag.

Väl värd en rubrik

Det värmer i hjärtat när spelare som Andreas Pihl får avgöra.
En av dessa oömma karaktärsspelare som aldrig kommer att ta pucken i egen zon, dribbla av fem motståndare och sätta pucken i krysset. Men det behövs också de som tacklar och som alltid sätter laget före jaget.
Det blir inte så många rubriker på en säsong, men i morgon får Pihl en alldeles egen i papperstidningen.
Han är väl värd den.
Om ni inte sett segermålet -- backens första fullträff för säsongen -- gick det så här i mitten av andra perioden:
Jan Hlavac spelade till Daniel Fernholm, som direktspelade över till höger. Där smällde Pihl till med ett lågt skott som satt bakom Björn Bjurling. 2--1. Avgjort.
-- Men vi måste rycka upp oss. Det här var inte bra, sa Pihl ärligt efteråt.

För mycket kladdkaka

Nej, det blev inte bottenrekord när det gäller publik i Cloetta center.
Fast 5 610 åskådare hade inte mycket att applådera.
Stundtals var spelet lika iskallt som temperaturen utanför.
Man kan med all rätt säga att formstarka Södertälje gjorde det bra, med en stark defensiv som såg till att ett långt ifrån fulladdat LHC aldrig fick upp farten. Men när det lag som förlorar gör en riktigt bra match -- då är det ofta si och så med underhållningen.
Det blev en arbetsseger och självklart finns det en styrka i att vinna när spelet kärvar. Så kan det bli i slutspelet också. Då gäller det att vinna mot lag som inte bjuder till, även om det inte alltid går att göra det snyggt.
-- Vi får vara tacksamma över de här poängen, sa LHC:s målvakstränare Mattias Elm, som av någon anledning skickades till presskonferensen efteråt.
-- Skönt att vinna de här skitmatcherna också, sa Andreas Jämtin.
SSK-tränaren Peter Popovic var nöjd med spelet utan puck, men inte i övrigt.
-- Vi sköt för lite och skapade för lite för att välta omkull Linköping. Det blev för mycket kladdkaka med pucken.
Hörde förresten att Linus Klasen, SSK-kaptenen, småhånade LHC i ppv-sändningen när han sa:
-- Det är väl en okej insats. Dom vill ju inte vara med och spela stundtals, men. . .
På tal om Klasen: undrar hur mycket trollgubben skulle kunna göra med en bättre omgivning?

Risk för bottenrekord

Snart nedsläpp i CC och en sak är klar.
Det blir inte fullsatt.
Ovanligt många stolar gapar tomma och sjutton vet om det inte är risk för bottenrekord när det gäller LHC:s publiksiffror i elitserien. Södertälje modell 2010 känns inte särskilt sexigt.
Eller också är det rent av för kallt för folk att gå ut.
Fredrik Norrena prisades just för sin 200:e match i LHC-tröjan.
Återstår att se om det blir ett jubileum att minnas.

LHC får inte falla för frestelsen

LHC:s svåraste motståndare mot Södertälje i kväll?
LHC.
Jag såg mötet i Södertälje för några veckor sedan och sjutton vet om jag i elitserien 1) sett en sådan klasskillnad och 2) sett ett lag som gav upp så lätt.
Jag tror inte det.
Jullovet kom lägligt för bottenlagen, och inte minst för SSK, som gavs en chans att samla kraft och ladda med ny energi. Det är en förklaring till att det varit relativt många skrällar på andra sidan jul.
8--1 och 5--0 till LHC i de senaste matcherna mot Södertälje och jag kan inte tänka mig att det går lika lätt en gång till. Det ligger underskattning i luften, men där måste topplaget vara tillräckligt starkt för att inte falla för frestelsen och gå i den fällan.
Det är LHC:s inställning som avgör hur det slutar i kväll.
Av träningen i går att döma blir det två förändringar: Viktor Ekbom och Jari Tolsa in från start, på bekostnad av Robin Persson och Martin Laumann Ylven.

måndag 4 januari 2010

Inte domarens fel

Det är naturligtvis att kasta glas i stenhus (eller om det möjligen är tvärtom?), för det ska ärligt erkännas att jag genom åren skyllt en och annan fotbollsförlust på domaren.
Men man bättrar sig med stigande ålder.
Nu ser jag att många hävdar att det var usla domare som avgjorde JVM-semifinalen.
Glöm det.
Det var det inte.
Det var de svenska misstagen som avgjorde.
Nog för att herrar Buchell och Laaksonen var allt annat än bra, det kan inte ens världens samlade domarbasar tycka, men faktum är också att småkronorna inte var tillräckligt bra när det gällde som mest. Det blev förlust på grund av den egna oförmågan, på grund av för stort risktagande och på grund av att de tänkta stjärnorna svek.
Jacob Markström är turneringens bäste målvakt, men släppte 2—3-målet alldeles för billigt förbi sig. Förstakedjan skapade knappt någonting. Mattias Tedenby . . . var han med? David Rundblad hade knappt ett rätt och framstod stundtals som ett av USA:s främsta anfallsvapen. Flera av de andra backarna blev stressade och spred puckar omkring sig. Och i båset förmådde aldrig Pär Mårts få igång manskapet.
2—5 låter mycket, men så stor var naturligtvis inte skillnaden.
Fast det är en klen tröst – nu kan det ta tid innan det dyker upp en lika stor guldchans i de här sammanhangen.
Och själv går man mest omkring och gäspar.
Det borde vara förbjudet med nattmatcher.

söndag 3 januari 2010

Så skulle jag spela

Om jag vore LHC-tränare -- vilket i och för sig säkert är en jävla tur att jag inte är -- då skulle jag i skrivande stund formera anfallsformationerna så här:
Två producerande kedjor:
Mikael Håkanson, Tony Mårtensson och Jan Hlavac.
Andreas Jämtin, Patrik Zackrisson och Jaroslav Hlinka.
En defensivt stark kedja att matcha mot motståndarnas bästa:
Fredrik Emvall, Jocke Eriksson och Mattias Carlsson.
En renodlad checking line som fjärdekedja:
Pontus Petterström, Sebastian Karlsson och Jari Tolsa.
Backparen kan gott få se ut som nu:
Magnus Johansson och Robin Persson. Erik Andersson och Andreas Pihl. Daniel Fernholm och Niclas Hävelid.
Nå, vad säger du, Slavomir Lener?
Nå, vad säger ni?

Smart av Lener

Mot Rögle på tisdag ska Mikael Håkanson vara tillbaka i LHC.
Oj, som han behövs.
Som gammal, snedsparkande mittback är jag förmodligen miljöskadad, men det behövs alltid de som brinner, som med uppoffrande slit skapar utrymme och som gör andra bättre.
Mikael Håkanson gör just det.
Fråga Tony Mårtensson, som mot Rögle, Brynäs och länge mot Timrå såg halv ut. Men så fick han spela tillsammans med Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac och då märktes det direkt hur poängkungen vaknade till.
På det sättet var det smart coachat av Slavomir Lener.
Mårtensson ska -- har kapacitet att -- bära en kedja, men led tydligt och såg måttligt road av att sakna både Håkanson och Hlavac. Nu gav kedjebytet en psykologisk kick i rätt riktning.
Håkansons skada framtvingade diverse rockader och när han nu är tillbaka hoppas jag att Lener återgår till de ursprungliga kedjorna. Med Hlinka och Hlavac i varsin lina blir det balansen bättre och ger en bredare spets.
Ska du gå långt i ett slutspel måste du ha flera producerande formationer.

Större chanser för Junland?

Jonas Junlands chanser att slå igenom i NHL kan öka.
Andy Murray har fått kicken som coach för St Louis -- och i stället tar, åtminstone tillfälligt, Davis Payne över. Payne hämtas från farmarlaget Peoria, där Junland gjort succé under säsongen.
På tal om det:
För andra året i rad har Linköpingskillen tagits ut till AHL:s all star-match, som den här gången avgörs i Portland i januari. Med i laget finns även lagkompisen och förre Frölundadansken Lars Eller.

lördag 2 januari 2010

Ett hockeyår att minnas

2009 är snart slut och det har varit ett omtumlande hockeyår.
Här är sex ögonblicksbilder som jag aldrig glömmer:

Linköping, 16 mars
Skellefteås Kimmo Koskenkorva har just avgjort sjunde SM-kvartsfinalen och gett hela Linköping kollektiv baksmälla. I väntan på presskonferensen går LHC-tränaren Slavomir Lener i den långa korridoren i Stångebrohallen.
Fram och tillbaka med tom blick.
Jag tänker att han just där och då måste vara världens mest ensamma människa.

Bern, 10 maj
Någon i den stora hockeyvärlden som före VM hört talas om Calle Gunnarsson? Doldisen slår igenom, skjuter Sverige till brons och spelar till sig ett kontrakt med Toronto.
Själv minns jag mest det ständiga leendet.
Några dagar dessförinnan blir jag för övrigt kallad datageni av Leif Boork när jag föreslår att han ska testa ctrl Z när han tryckt på fel tangenter på datorn.

Linköping, 6 augusti
Över en fika och en fransk våffla (vissa väsentligheter i livet glömmer man inte) på Lanemos café målar Mike Helber upp en orolig och till vissa delar dyster framtidsprofetia för LHC.
Han berättar att klubben så sent som i förra veckan kunde ha sålt Tony Mårtensson till Ryssland -- för över sju miljoner kronor.
Världen förändras och ishockeyn med den.
Om bara några år spelar inte LHC längre i elitserien.

Kalix, 2 september
Tillsammans med fotograf Gustafsson på resa genom Sverige för att hälsa på oss alla elitserielag.
Av alla platser i världen har vi hamnat i Kalix långt, långt uppe i norr. Sakta är solen på väg ned, det är snart nedsläpp mellan Luleå och Skellefteå och i den lilla ishallen är det nästan fullsatt.
-- Vi är int´ vana med så mycket folk häruppe, säger mannen vid insläppet.

Linköping, 26 oktober
Bara två timmar före nedsläpp mot Södertälje hälsade Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka på sina lagkompisar för första gången sedan i våras.
Sedan gick de ut och var hur bra som helst.
8--1.
Två mål av Hlavac, ett mål av Hlinka.
Snacka om succé för de tänkta poängkungarna -- och början på en häftig höst.

Jönköping, 16 november
I ett litet omklädningsrum i Kinnarps arena sitter Fredrik Norrena och stirrar rakt ut.
En mer besviken, nästan knäckt, idrottsman har jag inte sett sedan Michael "Roddarn" Andersson misslyckades på cykel-SM i Kopparberg.
-- Jag försökte jobba mig in i matchen från första till sista sekund. Det var en mental kamp att inte göra något riktigt jävla dumt därute och dra på mig en lång avstängning, säger LHC-målvakten.

Så spelar LHC mot Timrå

Om inget oförutsett inträffat över natten, om inte någon sträckt sig i sängen eller något liknande -- då spelar LHC så här mot Timrå:
Norrena i mål.
Hävelid, Fernholm, Hlavac, Hlinka, Jämtin.
Johansson, Ekbom, Zackrisson, Mårtensson, Tolsa.
Pihl, Andersson, Petterström, Eriksson, Laumann Ylven.
Carlsson, Karlsson, Emvall.