söndag 27 februari 2011

Öppet om fjärdeplatsen

Tre omgångar kvar av elitserien.
Känns helt öppet mellan 84-poängarna LHC och Luleå i striden om fjärdeplatsen.
LHC har kvar att möta Djurgården (h), AIK (h) och Skellefteå (b). Luleå ska spela mot AIK (b), Modo (b) och Frölunda (h).
Vad tror ni?
Kom gärna med era tips.
Jag tror att jag avstår.
Det blir bara fel.
Tisdagens rysarmatch spelas annars i Scandinavium i Göteborg.
Frölunda--Modo.
Ångest eller ångest?

Ekbom efter Norrena

Fredrik Norrena skriver snart nytt kontrakt med LHC. Enligt uppgifter till bloggen ska allt i praktiken vara klart, även om det inte är påskrivet än. Nästa man på tur blir av allt att döma Viktor Ekbom.

Niclas Hävelid och Andreas Pihl?
-- Vi diskuterar, men jag kan inte säga att det pågår några förhandlingar, säger sporrtchefen Johan Hemlin.

Det ryktas om att Hlavac och Hlinka kan spela i Malmö nästa säsong.
Det tror jag inte.
Spelar tjeckerna i Sverige spelar de i Linköping.
Det är ett tips som knappast behöver garderas.

Sebastian Karlsson placeras i Frölunda.
-- Såg det också i en tidning. Men jag har inte hört nåt. Dessutom har jag kontrakt och trivs bra här, säger göteborgaren.

Petterström med på torsdag?

Pontus Petterström spelade inte mot Frölunda i går efter den lätta hjärnskakningen senast.
Han spelar knappast heller mot Djurgården på tisdag. Däremot är förhoppningen att han finns med igen mot AIK på torsdag.

lördag 26 februari 2011

En mentalt viktig seger

Fullt upp med en massa jobbgrejer denna lördag.
Därav att det inte blivit så mycket bloggande.
Nu är det snart läggdags och nöjer mig med att konstatera att det var en sällsynt viktig LHC-seger. För jakten på fjärdeplatsen -- och framförallt för det mentala tillståndet i truppen.
Ny poängförlust trots 3--0-ledning hade garanterat gjort att en massa otäcka hjärnspöken kommit på besök. Nu blev det seger efter en rafflande avslutning och det är sådana triumfer som stärker moralen.
Sedan är det en annan sak att LHC måste bli bättre på att avgöra matcher.
Det borde ha varit 4--0 och "game, set och match" den här gången också. Skillnaden jämfört med insatsen mot Modo var att LHC den här gången inte helt slutade att spela i andra perioden och släppte motståndarna i matchen.
Nu var det mera slumpen, några taskiga tekningar och en onödig puck över sargen av Jaroslav Hlinka som gjorde att Frölunda fick chansen att komma tillbaka.
Christian Engstrand bra i målet. Niclas Hävelid bäst av backarna. Josef Melichar allt bättre inför slutspelet. Jari Tolsa rapp och stark. Kedjan med Ulmer, Andersson och Håkanson överraskande bra.

Engstrand i LHC-målet

LHC byter målvakt mot Frölunda.
Christian Engstrand in, Fredrik Norrena ut.
Andreas Pihl är spelklar, men får vila. Jari Tolsa går in med Erik Lindhagen och Andreas Molinder, vilket betyder att Mikael Håkanson, Johan Andersson och Jeff Ulmer spelar i fjärdekedjan.
Frölunda får tillbaka Pavel Skrbek. Johan Holmqvist är sjuk och Joakim Lindström står i mål.

fredag 25 februari 2011

Pihl och Andersson tillbaka

Senaste LHC-nytt inför hemmamötet med Frölunda i morgon:
Andreas Pihl och Johan Andersson spelklara efter lättare skador. Pontus Petterström vilar efter smällen mot huvudet i går. Martin Laumann Ylven borta sedan tidigare. Andreas Jämtin forsätter med Hlinka och Hlavac. Sebastian Karlsson upp i andrakedjan. Med åtta friska backar får en vila.
3--0 blev 3--5 mot Modo häromsistens och det sved fortfarande.
-- Jag tror att det var en nyttig läxa för oss, säger tränar-Särkijärvi.

torsdag 24 februari 2011

Laumann hoppas på VM

Knäskadade norske publikfavoriten Martin Laumann Ylven har inga större förhoppningar om spel i slutspelet.
-- Det är en ledbandsskada. Möjligen kan jag vara om vi går till final, sa han när jag frågade om läget tidigare i kväll.
Däremot hoppas han på VM-spel i Slovakien.
-- Ja, det siktar jag på. Det vore kul att få avsluta säsongen med det.

Hedman är en fegis

Har inte exakt koll på hur många spelare som Modos så kallade tuffing Anton Hedman skadat den här säsongen.
Men alldeles för många är det.
Den här gången var det Pontus Petterström som råkade illa ut och enligt uppgift ådrog sig en lättare hjärnskakning. LHC-forwarden hade spelat ifrån sig pucken och hade blicken åt annat håll när Hedman tacklade med armbågen.
Fult.
Respektlöst.
Fegt.
Det borde ha varit matchstraff.
Men han fick förresten bara spela ett byte till efter det.
En bra och tydlig markering av coachen Charles Berglund.

"Ta nya jävla tag"

Många. . . ja, alla LHC-are var förstås besvikna efter genomklappningen mot Modo.
Men frågan är om inte Michael Holmqvist var allra mest förbannad.
-- Bedrövligt. Vi trodde vi var världsmästare och slutade att spela som vi skulle. Det är bara att ta nya jävla tag, sa han och såg ilsken ut.
Några LHC-are som var bra?
Jodå.
Jan Hlavac gjorde två mål och såg pigg ut. Patrik Zackrisson borde ha gjort mål och såg pigg ut. Viktor Ekbom och Josef Melichar svarade för stabila backinsatser.
I övrigt?
Nja, det får räcka så den här gången.
Eller förresten: 7 504 åskådare var en överraskande bra publiksiffra, 800 biljetter hade sålts på Corren Mera, om jag fattade saken rätt.
Det kan löna sig att hålla koll där.

LHC gav bort matchen

Stod i en och en halv period och tänkte att "det här ser bra ut inför slutspelet".
LHC dominerade klart. Svårt att göra mål på. Starkt i både power play och box play. Just den typen av detaljer som betyder mest i ett slutspel.
Men så hände något.
Det som kunde ha varit 4--0, 5--0. . . ja, till och med 6--0 var plötsligt 3--1.
LHC hamnade i den där otäcka bekvämlighetszonen och tappade ödmjukheten, samtidigt som Modo såg chansen och forcerade vilt.
Det gav en sensationell vändning och en rejäl käftsmäll.
Starkt av Modo, men LHC gav bort matchen.
Så kändes det.
Några avgörande faktorer:
Patrik Zackrisson x 2, Jari Tolsa, Jaroslav Hlinka och säkert någon jag glömt hade öppna lägen att göra det där fjärde hemmamålet. Alla missade. Fredrik Norrena missade grovt före 2--3.Bara två sekunder återstod av andra perioden när Nicklas Danielsson kvitterade. Ett lag var desperat. Det var inte LHC. Modo spelade smågrisigt och på gränsen -- och tilläts att göra det. Nog kan jag förstå irritationen över att det inte blev fler Modoutvisningar.
Men det var definitivt inte domarnas fel att LHC förlorade.
Det såg man till själv.
För många dumma utvisningar den här gången också.
För med en dårens envishet vidhåller jag att formen är god -- om man visar bättre disciplin och håller sig på banan.

Heja, Sverige

Wow, underbar underhållning från skid-VM i Holmenkollen.
Vilken fart Marcus Hellner hade. Och vilken bronsglädje Emil Jönsson visade.
Nu hoppas jag att sambon Anna Haag gör något lika bra.
Charmigare idrottspar vete sjutton om jag sett någon gång.

Modo vinner i sudden

En halvtimme till nedsläpp i CC.
LHC-laget blir precis som bloggen förutspådde i går.
Känslan är att det kan bli en riktig "grismatch" med få mål. Motivation slår som bekant ofta klass och måste jag tippa något blir det 2--2 vid full tid, med Modoseger i sudden.
Jeff Ulmer är kvar i fjärdekedjan och hade det inte varit så nära slutspel hade han förmodligen inte spelat alls.
Nu närmar sig avgörandet och då görs allt för att undvika energiläckage.
Men Ulmer har mycket att bevisa och personligen hade jag hellre sett Sebastian Ottosson från start med Karlsson och Tolsa.

onsdag 23 februari 2011

"Känner du Magnus?"

Många hockeyskolebarn på besök på LHC-träningen.
Stort att göra high fives med Hlinka, Hlavac och de andra. Några hade autografblock med sig, några fick papper och penna av bloggaren.
-- Känner du Magnus Johansson? undrade någon.
-- Ja, sa jag.
-- Känner du också Christian Engstrand också?
-- Ja.
-- Musse, då?
-- Ja, honom också.
-- Åh, wow. Vilken lyx.
Sen gick jag tillbaka till redaktionen och några timmar blev det en sväng på stan för att köpa sen lunch/tidig middag. På Badhusgatan mötte jag en för mig okänd, men trevlig kvinna som sa "vad bra du skriver".
Jag rodnade lätt, bockade och tackade för berommet.

Spelsugen Håkanson

Räkna med följande LHC-lag i morgon:
Norrena --
Johansson, Persson, Hlavac, Hlinka, Petterström --
Hävelid, Andersson, Jämtin, Zackrisson, Holmqvist --
Dahlbeck, Ekbom, Håkanson, Lindhagen, Molinder --
Melichar, Tolsa, Karlsson, Ulmer.
Med reservation för smärre förändringar.
Andreas Pihl och Johan Andersson, som utgik senast, vilar igen, men Mikael Håkanson är redo för comeback efter två månaders bortovaro.
Spelsugen?
Gissa.
Ni med god syn såg honom kanske i båset mot Färjestad i tisdags.
-- Nyttigt att se en match från den positionen också. Det borde alla göra. Då märker du verkligen hur fort det går, sa han.

Ett race in i slutet

Hade en jobbig tisdag när min älskade mormor tryggt och stilla somnade in. En iskall vind sveper in i hjärtat, borrar sig smärtsamt in i själen -- och samsas med alla ljusa, oförglömliga minnen.
Du tror att du är förberedd, men det är du inte.
Och det är svårt att vara förnufitig när känslor trängs och ögon tåras.
Vad som hände i kaffehallen i Karlstad kändes därför inte så viktigt.
Men några korta reflektioner:
En stark bortamatch av LHC -- i fem mot fem och i box play. Men med så många utvisningar får du till slut betala priset. Många av utvisningarna var fullständigt onödiga att ta, samtidigt som jag kan förstå irritationen mot domarduon. Det blev en för tydlig snedfördelning. Både Niclas Hävelids och Josef Melichars tacklingar bakom mål såg otäcka ut och jag ska inte säga att det var fel med utvisningar, men man ska inte glömma att det också är en forwards ansvar att i sådana lägen vara beredd att det kan smälla. Olyckligt med skadorna på Johan Andersson och Andreas Pihl. När sen även Melichar försvann blev det än mer kännbart. Lovande comeback av Andreas Jämtin. Stormatch av Jaroslav Hlinka. Sebastian Karlsson hade väldigt mycket energi. Robin Persson hade det väldigt jobbigt. Inne på alla målen bakåt (direkt inblandad i det tredje, passiv och på mellis vid det andra) och flera utvisningar. Tre poäng upp till Färjestad på tredjeplatsen -- men bara lika mycket ned till Luleå och Djurgården.
Det här blir ett race ända in i slutet.

söndag 20 februari 2011

Om Mjölby, Saade och storm i vattenglas

4--1 till Mjölby mot Grästorp i division 1-hockeyn och säsongen slut redan nu.
20 februari.
Bara att börja ladda för försäsongsträningen.

Det är svårt att inte falla för charmen hos VM-medaljörerna Maria Pietilä Holmner och Jens Byggmark.

Oddset på att Eric Saade också ska vinna finalen i Globen kan inte vara högt. Själv håller jag tummarna för Sara Varga och "Spring för livet". Kanonlåt med angelägen text.

Mest väntad: rubriken "Vad var det jag Saade?".

Rickard Olsson anmäld till granskningsnämnden för det han sa om fotbollen i Linköping.
Jösses.
Hur mycket kan det storma i vattenglas?

. . . å andra sidan gillar jag Anja Pärson skarpt också.

Från hysteriskt formstarkt till extremt formsvagt med sex raka förluster. Vad är det som händer i Modo?
Ekonomin skulle säkert bra av kvalserien, men där är det garanterat ingen som vill hamna.

Fastnade häromdagen med att kolla på gamla melodifestivalklipp på youtube. Minns ni den här klassikern?

Jublade tyst för mig själv när Leyton Orient kvitterade mot Arsenal i FA-cupen.
Besöket på Brisbane road i Leyton -- sista tunnelbanestationen österut i London, har jag för mig -- för några år sedan var en höjdare.

På tal om Rickard Olsson och fotboll såg jag LFC i Åtvidaberg i går. Märkligast var att Maja Krantz, Petra Larsson och Lisa Klinga spelade i kortbyxor och roligast var kommentaren från förbundskapten Thomas Dennerby efteråt:
"Tur att man inte sagt till någon läkare att man frivilligt går på fotboll i det här vädret. Då hade man blivit inlagd direkt."

Så kan LHC spela

Haft en i stort sett hockeyfri helg, vilket inte händer så ofta under vinterhalvåret.
Men funderar ändå lite över LHC-läget så här några veckor före slutspelsstart.
Med fyra av sex återstående matcher på hemmaplan finns helt klart en jättechans att komma trea i tabellen. Nyckelmatchen spelas redan på tisdag, borta mot Färjestad. Det får inte bli förlust där.
Samtidigt känns det som topplagen står inför väldigt svåra val.
Är det bättre att möta Brynäs än Djurgården? Luleå eller formstarka Timrå?
Ber om att få återkomma till det.
Har varit inne på det tidigare och allra viktigast för LHC blir att undvika nya skador. Vill det sig väl spelar både Andreas Jämtin och Mikael Håkanson under veckan som kommer och därmed är det bara Martin Laumann Ylven kvar på skadelistan.
Det, om det håller i sig (säger peppar, peppar och slår mig själv i huvudet), skapar bättre förutsättningar än i fjol då LHC gick in i slutspelet med många flera tunga pjäser borta.
Så frågan är hur trupperna ska formeras?
Norrena blir förstås målvakt, även om Engstrand nästan varje gång gjort det utmärkt när han fått chansen.
På backsidan är Johansson, Hävelid, Andersson och Pihl självskrivna. Dahlbeck ska förstås också ha plats. Melichar vill jag se mer av när det brinner till. Det skulle betyda att Persson och Ekbom får slåss om sjunde och sista försvarsplatsen.
Tufft att ta bort någon av dem. Båda har gjort det bra i vinter.
Anfallsmässigt är frågan vem som ska ta platsen bredvid Hlinka och Hlavac. Petterström har den nu och jag kan tycka att kan få ha den kvar. Då kan Jämtin placeras med Zackrisson och Holmqvist. Det skulle (åtminstone så länge Laumann är borta) i övrigt betyda Håkanson, Lindhagen, Molinder samt Karlsson, Andersson och Tolsa.
Ulmer petas, men kan få spela power play, där också Jämtin ska in med H & H.
Vad säger ni?
Håller ni med . . . eller är jag helt fel ute?

torsdag 17 februari 2011

Kenta gillar läget

Strafförlust i ångestmatchen mot AIK och läget för jumbon Frölunda blir allt allvarligare.
-- Det är bara att gilla läget, sa Kent Johansson, tränaren.
Hm.

Välbehövlig, viktig vinst

Ingen ska säga att det var särskilt vackert eller underhållande.
Det vore att ta i.
Men so what?
Det var segern som var viktigast och LHC vann.
Första vinsten i Gävle på fyra år. Välbehövligt efter bottennappet mot Timrå senast.
Jag vet inte om det är någon sjukdom jag har, men jag har alltid varit förtjust i sådana där vinster efter "grismatcher". Det är bra att LHC verkligen fick visa att det går att vinna genom att spela starkt bakåt och efter sina resurser.
Bortahockey by the book, som det brukar heta.
Det bästa beviset:
Christian Engstrand höll nollan, fick bara 19 skott på sig -- och tvingades inte till en enda superräddning på tre perioder.
Då förstår ni.
Brynäs hade ett skott i stolpen i början, men inte ett högkaratigt läge efter det.
Som Niklas Czarnecki, tränaren, uttryckte det:
-- Vi skapade för lite för att vinna. Efter målet kontrollerade Linköping matchen på ett bra sätt.
Sedan går det naturligtvis att kräva mycket mer av offensiven och intensiteten.
-- För mjäkigt och lite för defensivt, sa matchhjälten Patrik Zackrisson.
På ett sätt har han naturligtvis rätt.
Men LHC låg rätt i sina positioner -- och skaffade sig ganska många lägen till snabba omställningar.
Det borde ha utnyttjats på ett bättre sätt.

Molinder borde gjort mål

40 minuter spelade i Gävle.
Fortfarande 0--0.
Andra perioden var ändå en bra bortaperiod av LHC. Inget alls flashigt, men stabilt och säkert bakåt. Inte många chanser framåt, men Andreas Molinder borde fått upp pucken och gjort mål på en retur när Brynäskeepern Thomas Greiss låg ned.
Känns som det kan sluta precis hur som helst.
Faran för LHC: att tänka för mycket på alla bortaförluster och bli för passivt.

Snabbt och tyst i Gävle

Det hade gått drygt tio minuter av första perioden när jag vände mig mot bänkgrannen Per-Erik Eklund, numera talangscout för Edmonton.
-- Fasen, vad tyst det är, sa jag.
-- Ja, och vad fort det går. Det är knappt en avblåsning, sa han.
Så är det.
Hyfsad fart, men ingen riktig hetta och ont om heta chanser för båda lagen.
Det märks att det är viktigt i jakten på den så betydelsefulla fjärdeplatsen.
Vad Eklund kollar på för spelare?
I LHC är det framförallt Klas Dahlbeck och Joachim Nermark.
Den sistnämnde har också fått en del speltid när Jari Tolsa lyckades med konststycket att åka ut två minuter för slashing och tio minuter för protest -- i sitt första byte.
Taskig start, någon?

Engstrand i mål

Där ser man.
Christian Engstrand in i LHC-målet i stället för Fredrik Norrena.
Det hade inte jag gjort i det här läget.
Men antar att det finns en "matchplan" som följs för att försöka få igång båda målvakterna på ett bra sätt inför slutspelet.

Fyra år sen nu. . .

Vad som talar för LHC i Gävle?
Inte mycket.
Bara fyra trepoängare på bortaplan -- på hela säsongen. Inte en seger i Gävle sedan 28 februari 2007. Brynäs har fem raka segrar och har tagit poäng i de nio senaste.
LHC-laget ser ut som väntat.
Erik Andersson tillbaka som back med Niclas Hävelid, Sebastian Ottosson spelar från start med Sebastian Karlsson och Johan Andersson, medan Jari Tolsa placeras med Erik Lindhagen och Andreas Molinder.
I övrigt inga nyheter.
Efter bottennappet mot Timrå häromsistens borde det vara revansch inristat i pannan på varenda LHC-are.

395 spänn för Molin

Gävle calling.
Vet inte vad det är, men gillar verkligen det som tidigare hette Gavlerinken och numera går under namnet Läkerol arena.
Det är nåt med historiens vingslag. Alla stora stjärn- och SM-guldflaggor som hänger i taket. De klassiska tröjorna.
Och bara det att ta rulltrappan upp till pressläktaren.
Skönt.
Fast betydligt sämre för den egna konditionen.
På nedervåningen såldes den gamle guldhjälten Ove Molins självbiografi för 395 spänn.
Kändes onekligen som att ta i.
Jag får vänta till bokrean.
Något kallare i Gävle än hemma, åtta minus när jag gick ur bilen.
Sist jag var här lyckades jag förresten med konststycket att bli inlåst på vägen ut. Jag bankade på dörren tills jag efter någon minut blev utsläppt av -- Wille Löfqvist, den gamle stormålvakten.
Kul förresten att det går så bra för Niklas Czarnecki i Brynäsbåset.
Det är inte så många år sedan han ringde till Corren och berättade hur det gått för LHC:s juniorlag.

onsdag 16 februari 2011

Svårt val för Persson

HV 71 ger sig in i jakten på Niklas Persson.
Inte oväntat.
Med tanke på att Johan Davidsson tjänar över 400 000 spänn i månaden är det inte orimligt att tro att Persson kan erbjudas något liknande av Stillman & Co.
Det kan inte LHC matcha.
Men säg att lönechecken här landar någonstans kring 300 000.
Är det då värt skillnaden att 1) spela i en klubb som du rimligen känner mer för, 2) kunna vara kvar med familjen i huset i Linköping och 3) slippa pendla Jönköping tur och retur några timmar varje dag?
Å andra sidan är guldchansen större i Jönköping.
Det blir ett tufft beslut.
. . . som mycket väl kan sluta med att Niklas Persson blir kvar utomlands.
Men kommer han hem, då tror jag faktiskt att det blir LHC.
Trots allt.

Världens bästa serie

Underbart att komma hem efter en lång arbetsdag -- och så är det "Pang i bygget" på tv.
Gourmetkvällen, ni vet.
Fantastiskt.
Världens bästa tv-serie.
Någonsin.
Har sett det hur många gånger som helst, men sitter ändå i soffan och skrattar för mig själv.
Rätt intensiv dag på jobbet, som avslutades med ett samtal till Mjölbytränaren Mikael Kvarnström efter förlusten mot Tranås. Han var -- minst sagt -- upprörd över det avgörande målet.
-- De var sju man på isen precis innan. Jag är jävligt störd över sättet vi förlorade på, sa han.
Nu får Mjölby hoppas att säsongen tar slut redan på söndag.
Seger mot Grästorp kan krävas för att det inte ska bli kval nedåt i år igen.
Hann också med att se delar av Arsenal--Barcelona i Champions league.
Sanslös match. Sanslös vändning. Sanslös underhållning.
Det måste man få skriva även på en hockeyblogg.

Fyra kan bli sju -- eller en

LHC kan i morgon kväll skaffa sig sju poängs försprång på Brynäs i jakten på den så viktiga fjärdeplatsen inför slutspelet.
Men differensen kan också krympa till bara en.
-- En jätteviktig match. Bara att inse att slutspelet redan har börjat, säger tränar-Särkijärvi.

Det börjar bli dags

Kort rapport från dagens LHC-träning inför torsdagsmötet med Brynäs:
Alla på is utom Martin Laumann Ylven (skadad) och Viktor Ekbom (sjuk). Andreas Jämtin och Mikael Håkanson ännu inte spelklara. Erik Andersson tillbaka som back. Sebastian Ottosson in i fjärdekedjan.
Ungefär så.
Om jag fattat saken rätt är det fyra år sedan LHC senast vann i Gävle.
Fyra år!
Det börjar bli dags nu, som Hans Särkijärvi uttryckte det efter träningen.

måndag 14 februari 2011

Ekbom var krasslig

Vet inte om ni tänkte på det, men Viktor Ekbom försvann tidigt från matchen.
Skadad?
Nej, enligt uppgift kände sig LHC-backen krasslig.
Därav det tidiga uttåget.

En av säsongens sämsta

Direkt efter matchen stora, svarta mattor på isen i Cloetta center för att förbereda inför det som komma skall.
Melodifestivalen på lördag.
Bara att hoppas att det blir mer underhållande än det som LHC bjöd på mot Timrå.
Eller rättare sagt:
Det som LHC inte bjöd på.
En skitmatch, i ordets rätta bemärkelse.
Det var en av säsongens sämsta hemmainsatser, kanske den allra sämsta, och det var skönt att höra att alla höll med om det efteråt. Tränar-Särkijärvi sågade insatsen och Patrik Zackrisson hymlade inte om att "det var alldeles för dåligt".
-- Jag var bäst idag. Det säger inte så lite, sa materialaren Peter "Slaka" Andersson och log snett.
Nog för att det så här på alla hjärtans dag bjöds frikostigt vid Timrås båda mål, men det var ändå den impotenta offensiven som var mest slående. En viss uppryckning under andra halvan av tredje perioden, men ärligt talat skapades inte mycket då heller.
Slutspelsjagande Timrå behövde poängen, försvarade sig på det sätt som tilläts för kvällen och LHC saknade nycklar att låsa upp det. Därtill var farten för dålig, idéerna för få, aggressiviteten för svag och passningsspelet under all kritik.
LHC har för lätt att falla i bekvämlighetens fälla och gjorde det nu igen. Det kostar att vinna även i elitserien och då måste betydligt fler vara beredda att betala priset.
Hlinka och Hlavac var alldeles för duttiga och långsamma att komma till skott, men det var bara med tjeckerna på isen som det då och då kändes någorlunda farligt. Det är samtidigt ett kraftigt underbetyg till alla övriga anfallare.
Det är många som borde vakna förbannade i morgon bitti.

Kan inte bli sämre

Jag hoppas att det går vilt till i LHC:s omklädningsrum just nu. Att någon reser sig och verkligen påtalar att "det här duger fan inte".
0--2 efter andra perioden och det var inte så dåligt som det låter.
Det var ännu sämre.
Ofarligt framåt och frikostigt bakåt.
Det är många som borde vara förbannade. Sebastian Ottosson har fått komma in och åkt mer skridskor på några byten än vad en del andra gjort på hela matchen. På pressläktaren var det något som jämförde med en repris på "Nygammalt" med Bosse Larsson.
Då förstår ni.
Det enda positiva:
Det kan absolut inte bli sämre.

Zzzzeg start i CC

0--0 efter en period i CC.
Segt på isen. Glest på läktarna.
Inget spel. Ingen stämning.
Men det märks att det gäller mycket och båda lagen är så här långt betydligt bättre bakåt än framåt.
Då blir det inte särskilt underhållande.
Förmodligen blir det som så ofta i den här typen av matcher.
Extremt viktigt att få första målet.

Räkna med jämn nystart

Jodå, Magnus Johansson spelar.
Det blir fjärde matchen på fem dagar för LHC-kaptenen och är det någon som orkar så är det han. Men jag står fast vid att jag tycker att han gott kunde ha fått vila.
Alltid lika svårt att sia om första matchen efter ett uppehåll, men det skulle förvåna om det inte blir jämnt.
Få mål.
3--1 eller 3--2 till LHC, eller så.
Roger Cedbro, speakern, hälsade just alla välkomna för femtielfte gången.
I kväll behöver han garanterat inte säga att det är lapp på luckan.
Tror inte på mer än 5 000.

Störst av alla

En halvtimme kvar till match i CC.
Samtalsämnet?
Foppa.
Förstås.
Det blev bara två matcher i NHL-comebacken för Peter Forsberg. Han lägger av. Igen. Den här gången är det för gott och en av de absolut största karriärerna i svensk hockeyhistoria är över.
I min värld är han störst av alla.
Tekniken. Spelsinnet. Modet. Aggressiviteten. Passningarna. Viljan.
Och framförallt:
Tjurigheten.
Ingen kan anklaga honom för att han inte försökte, ingen kan för en sekund tvivla på hans outsläckliga kärlek till ishockeyn. Foten höll inte för påfrestningarna när det kom till tuffa NHL-matcher. Kroppen sa ifrån och Foppa kände att han inte hängde med på det sätt han ville längre.
Då fick det vara nog.
Visst kan med facit i hand tycka att han borde ha lagt av tidigare.
Men vadå?
Jag tycker att han slutar som den hjälte han alltid varit.
Det är väldigt, väldigt många människor i världen som det är mer synd om.
Men jag hade verkligen önskat nummer 21 ett bättre slut.

söndag 13 februari 2011

Låt Johansson vila

Magnus Johansson är unik och tycks orka hur som helst.
Men nu har backstjärnan spelat tre mer eller mindre tuffa landskamper på fyra dagar och tänk -- jag tycker att LHC ska spara honom mot Timrå på måndag kväll. Tanken är att han ska vara med, tanken är att han ska matchas med förstånd och jag är hundraprocentigt övertygad om att han vill spela själv.
Inget snack om det.
Men vad är egentligen bäst för framtiden?
Nog för att det är en viktig match (alla matcher i elitserien tycks vara det), men utan att vara någon fysiologisk expert så tror jag faktiskt att Johansson skulle må bra av att vila.
Fyra matcher på fem dagar spelar de inte ens i NHL.
Magnus Johansson kan vara den spelare som betyder mest för sitt lag i elitserien.
Just därför tycker jag att han inte ska spela i morgon.
Och ja, jag är väldigt medveten om att väldigt många tycker tvärtom och att minst lika många tycker jag att är en idiot som ens kan komma på tanken att skriva något sådant.
Shit the same.
Jag gör det ändå.
En sak till:
Jari Tolsa är okej i sitt knä.
Men det är ändå inte säkert att han finns med mot Timrå.
Varför inte?
Det får ni läsa om i måndagens papperstidning.

Pinsamt mycket slagsmål

Det finns de som tycker att det ska vara okej att slåss i ishockey.
Titta då på de här bilderna från NHL-mötet mellan New York Islanders och Pittsburgh Penguins från häromdagen:
http://www.youtube.com/watch?v=P_GT9en0pho
Det är mest pinsamt.
Tröttsamt.
Och patetiskt.

Imponerande uppvisning

Pang. Pang. Pang. Pang.
4--0 till Sverige mot Ryssland och det tog inte ens åtta minuter.
Omöjligt att inte applådera insatsen och inställningen. Det är i VM allt avgörs, man ska inte glömma det, men förbundskapten Mårts är på rätt väg med en mer anfallsinriktad hockey.
Nu blir det seger mot Finland också.
Kan inte tänka mig annat.
Det är många som måste ta chansen för att spela in i sig i VM-laget och det är ganska många som är på väg att göra det. Spelare som Stefan Liv, Magnus Johansson, Mattias Ekholm, Niklas Persson och Jonas Andersson måste vara helt givna. Spelare som David Petrasek, Martin Thörnberg, Marcus Krüger, Dick Axelsson och Mattias Sjögren måste ligga väldigt bra till.

Man börjar bli gammal

Förmodligen är det (ytterligare) ett tecken på att man börjar bli gammal.
Gårdagens andra delfinal i melodifestivalen sågas till höger och vänster.
Jag tyckte det var bra.
Väldigt mycket bättre än skräpet för en vecka sedan. Väldigt mycket mindre av Peter Stormare.
Tack för det.
Bästa låten?
Bowies fantastiska "Life on mars".
Naturligtvis inte lika bra som originalet och naturligtvis utom tävlan, men en bra låt är en bra låt alla dagar i veckan.
Rätt låtar som gick vidare, även om jag personligen inte hade haft något emot om Brolle fått byta plats med Beatles "Ob-la-di-ob-la-da". Dessutom var det helt fel att Elisabeth A kom sist.
Som sagt.
Man börjar bli gammal.

lördag 12 februari 2011

Trist med Laumann

Trist med Martin Laumann Ylvens knäskada.
Han har gått framåt mycket och checkingkedjan med MLY, Sebastian Karlsson och Jari Tolsa blir viktig i slutspelet. Nu blir norrmannen borta ett tag, samtidigt som Tolsa är på väg tillbaka.
Om jag fattade saken rätt i går är det nummer 26 som just nu verkar vara först tillbaka av de skadade spelarna. Men räkna inte med att någon av dem spelar redan kommande vecka.

Grattis till 200, Magnus

Om några timmar gör Magnus Johansson sin 200:e landskamp.
200!
Det är stort.
Bara tretton svenska herrspelare har gjort fler i hockeyhistorien.
Efter VM har han bara nio man framför sig. Jörgen Jönssons 285 är omöjligt att nå upp till, men nästa säsong passeras säkert Rolle Stoltz (218), Lasse Björn (217) och Tommy Samuelsson (215).
Tre klassiska backnamn i svensk ishockey.
Magnus Johansson är en klassiker han också. Som en musikal i London eller en välgrillad entrecote. Det är nästan alltid hög klass. Inte många spelare från elitserien är självskrivna i VM.
Men Johansson är det.
Lugnet. Passningarna. Blicken. Lidelsen.
Han betyder mycket för LHC.
Han betyder nästan lika mycket för Tre Kronor.
Bloggen ber att få säga grattis på 200-jubiléet!

Mr Bister om Forsberg

Man kan säga och tycka mycket om Peter Forsberg. Men man måste bara älska envisheten, tjurskalligheten och drivet att komma tillbaka. Skulle han lyckas är det hans största seger någonsin.
Om han lyckas?
Tveksamt.
Kommer han att ta Colorado till slutspel?
Jag tror inte det.
Kommer han att snitta en poäng eller mer per match?
Jag tror inte det.
Kommer kroppen att hålla så att han kan spela alla matcher som är kvar under säsongen?
Jag tror inte det.
Kommer han att märka att det går fortare och att han inte spelat på länge?
Jag tror det.
Tyvärr.
Memn jag önskar väldigt mycket att jag har fel.

torsdag 10 februari 2011

Sverige bäst, stämningen sämst

6--1 till Sverige mot Tjeckien.
Bra.
Riktigt bra.
Som Alexander Salak, tjeckisk målvaktsstjärna i Färjestad och på bänken i dag, sa efteråt:
-- All heder till svenskarna. Vi kunde lika gärna ha fått stryk med 10--1.
Nu var motståndet osedvanligt svagt i nästan två perioder, men det märks tydligt att Mårts tankar och spelidé börjar sätta sig. Mycket attack, mycket press och mycket fart.
Den blågula intensiteten var bra i nästan 60 minuter.
Magnus Johansson är förstås självskriven till VM, var inne på fyra av sex mål och tillhörde de allra vassaste. Som vanligt.
Men jag gillade också Mattias Ekholm ("man kan inte tro att han bara är 20 år", sa backkompis Johansson, 37), David Petrasek (det trodde jag inte att jag skulle skriva), Jonas Andersson, Niklas Persson (som vanligt), Jimmie Ericsson och Dick Axelsson (det trodde jag inte heller).
Det är många som måste vara fortsatt bra i Globen för att ha en chans att ta sig in i ett, antar jag, NHL-dominerat VM-lag.
Tjeckien var som sagt dåligt.
Stämningen var ännu sämre.
Inte nog med bara 6 613 åskådare. Det var ett totalt fantasilöst arrangemang med ingen som helst underhållning utöver det som hände på isen.
Uselt.
Bara att hoppas att det blir bättre till helgen.
Det kan i alla fall inte bli sämre.

Avgjort i Globen

Avgjort i Globen.
4--1 nu efter mål av Dick Axelsson (numerärt underläge!) och Mathias Tjärnqvist.
Det här släpper inte Tre Kronor.
Aldrig.

Reflektioner i Globen

2--1 efter första perioden i Globen.
Svenska mål av Niklas Persson och David Petrasek.
Några reflektioner:
Väldigt många tomma stolar i Globen. Kan ha varit världens längsta uppsnack med spelarna på isen. Bra att svenskarna går rakt på mål. Mindre bra att svenskarna för ofta och för lätt sjunker ned mot eget mål. 2--1 borde ha varit mer. Magnus Johanssons öppnande passning till Mattias Ekholm var en höjdare. Ett byte för debutanten Simon Hjalmarsson -- då gjorde tjeckerna mål. "Victorious" med Muse är en jäkla bra låt (och det säger jag inte bara för att bli populär hemma).
Nästan i samma klass som "Den glider in" med Nick Borgen.
Eller bättre.

Man får väl offra sig?

Testade just korven i Globen.
Inte lika bra som i CC.
Men det blir nog en till.
Vad gör man inte. . . man får väl offra sig?

Så spelar Sverige

Laguppställningarna inför Sverige--Tjeckien anlände nyss.
Inga sensationer, mer än möjligen att debutanten Tim Erixon inte finns med.
Han är magsjuk.
Nåväl, här har ni laget:
1 Stefan Liv, 30 Daniel Larsson --
6 Magnus Johansson, 4 Mattias Ekholm -- 19 Elias Fälth, 3 Sebastian Erixon -- 22 David Petrasek, 5 Daniel Fernholm.
10 Joakim Lindström, 23 Niklas Persson, 14 Niklas Nordgren -- 11 Björn Melin, 32 Marcus Krüger, 20 Martin Thörnberg -- 71 Jonas Andersson, 15 Mattias Sjögren, 16 Dick Axelsson -- 21 Jimmie Ericsson, 51 Rickard Wallin, 17 Mathias Tjärnqvist -- 12Simon Hjalmarsson.

Inte helt säker på Mårtensson

LHC tjänar 6,3 miljoner kronor på uthyrningen av Mattias Weinhandl och Tony Mårtensson nästa säsong.
Det kunde ni läsa i papperstidningen i morse.
Bra pengar och sammanlagt har det blivit många, många miljoner under de senaste åren.
Samtidigt hade förstås två av Sveriges bästa spelare gjort väldigt mycket nytta i jakten på det där efterlängtade guldet. Det finns både positivt och negativt, men LHC har ändå löst en svår situation på ett rätt bra sätt.
Nu talar allt för att båda stjärnorna blir kvar ett år till i KHL.
Weinhandl har gått så bra att det inte finns någon tvekan (även om klubbarna också måste komma överens). Mårtensson bestämmer helt själv, men har inte gått lika bra och det känns inte lika säkert att han får ett lika bra bud.
När miljonerna till LHC är borträknade ska det finnas tillräckligt mycket kvar för att det ska vara intressant att bli kvar -- i en tillräckligt tilltalande stad (läs St Petersburg, Kazan eller Moskva).
Men jag räknar med att både MW och TM även till hösten spelar i St Petersburg.

Det snöar på tvären

Kan meddela att det snöar på tvären i huvudstaden. Kan också meddela att det är väldigt skönt att hålla sig inomhus.
Sena lunchen just avklarad.
Pannkakor med sylt.
Det är ju torsdag.
Pratade ganska länge med Slavomir Lener i förmiddags. Alltid lika trevligt. Han berättade att han ska till Linköping i morgon för att se på träning och prata med spelare och ledare.
På distans har han följt LHC:s insatser under säsongen.
-- Starka defensivt. Spelar ungefär som Skellefteå gjort tidigare, vilket ju inte är så konstigt. Och sen har Norrena varit outstanding i målet. Vem har varit bäst i elitserien i vinter?
-- Frågan är om det inte är Magnus Johansson, sa jag.
-- Jaså, fortfarande, sa han.
Tre Kronor körde för övrigt en sedvanligt lugn matchvärmning med drygt tre fjärdedelar av spelarna på is. Ovannämnde Johansson hörde till dem som sparade sig.
Förbundskapten Pär Mårts gjorde det förresten också.
Han satt på läktaren.

Koci skyddar Foppa

Många som är rädda för att Peter Forsberg ska bli överkörd i sin NHL-comeback.
Men jag är inte orolig.
Inte med David Koci i Colorado.
Träffade slagskämpen när jag följde Magnus Johanssons NHL-debut i Chicago. Stor som ett hus, tuff som få på isen -- och en av de trevligaste idrottsmän jag träffat genom åren.
När vi tog tuffa bilder på Johansson uppe i Hancock building var Koci med och assisterade fotografen.
Här är artikeln jag skrev efter att ha pratat med Koci efter en träning i Chicagos träningsarena.



ISHOCKEY/CHICAGO
Skulle ni vilja slåss med den här mannen?
– Jag har inga problem med att ge någon en smäll på käften, säger David Koci.
Och ler.
Han tjänar miljoner på att slåss
Chicago Blackhawks har spelare som Martin Havlat, Jonathan Toews, Patrick Kane och för all del även Magnus Johansson.
Och så har de David Koci.
Slagskämpen.
En sådan finns i alla lag.
– Mitt jobb är att spela tufft. Det är därför jag är här. Jag har inga problem att ta en fajt med knytnävarna. Det är ju inte så att du medvetet går in för att göra en ful grej. Men att ge någon en smäll på käften. . . det kan hända, säger Koci till Corren.
Han skrattar och fortsätter:
– Men det handlar inte bara om att jag ska slåss. Jag ska spela fysiskt och tackla mycket. Vi är alla bra på olika saker och jag accepterar min roll.
26-åringen, född och uppväxt i Tjeckien, är en storvuxen man. 198 centimeter, 110 kilo muskler och med några dagars skäggstubb. Han ger intrycket av att vara lugn och ser ut som världens snällaste. Magnus Johansson, lagkompisen, kallar honom för nallebjörn.
Men det är utanför isen.
När adrenalinet pumpar och matchtröjan är på förändras personligheten och han blir en verklighetens motsvarighet till bröderna Hanson i filmen ”Slagskott” för 30 år sedan. En av hans uppgifter: att slåss och att göra det bra.
Eller om ni så vill: skydda lagets stjärnor och se till att det gör ont om någon motståndare går över gränsen. Obehöriga äga inte tillträde, åtminstone inte utan strid.
”It´s a dirty job. But someone has to do it.”
Typ.
För det tjänar David Koci, som nu missat några matcher med brutet näsben, runt fyra miljoner kronor per år.
– Klart att jag också skulle tycka att det var roligt att spela 20 minuter per match och göra en massa mål. Men än har jag inte den talangen. Jag känner att jag gör nytta och får mycket uppskattning av de andra killarna i laget. Det är det viktigaste för mig.
Betala priset
Ger du dig på ett motståndarlags stjärna får du räkna med att betala priset. Det var det som drabbade Colorados Steve Moore när han överfölls av Vancouvers Todd Bertuzzi för några år sedan. Samma sak i fjol när New York Rangers Colton Orr brutalt knockade Philadelphias Todd Fedoruk.
Anledningen var att Fedoruk i en tidigare match hoppat på Jaromoir Jagr. Fedoroks kommentar när han hämtat sig:
– Han (Orr) gjorde bara sitt jobb. Han var tvungen att visa sina lagkompisar att de kunde känna sig trygga och inte riskera att bli överkörda av såna som jag.
Efter lockoutsäsongen i NHL infördes nya regler för att slagskämparnas inflytande skulle reduceras. Antalet regelrätta fajter har också minskat, men ännu är det spelarnas egna oskrivna regler som gäller. Slagskämparna visas ut, men får till skillnad från hemma i elitserien sällan matchstraff.
Slagsmålsskola
I somras tog våldsdebatten fart när ”Derek and Aaron Boogaard Fighting Camp” i Saskatchewan fick stor uppmärksamhet i USA. Studietiden var en enda dag och avgiften 50 dollar. Puck eller klubba var det ingen som behövde ha med sig på den hockeyskolan.
– Jag visar dem hur de ska skydda sig, hur de ska hålla fast, grabba tag och vad man gör när man råkar i svårigheter. Jag säger inte att de inte kan skadas om de slåss, sa Derek Boogaard till Pioneer Press.
25-åringen spelar i Minnesota Wild i NHL, kallas allmänt för ”Boogeyman” och sägs bara ha förlorat en av drygt 30 fajter.
Förra året blev det visst en assist också – på 48 matcher.
David Koci känner Derek Boogard sedan tidigare – de kastade handskarna och slogs rejält i premiären nyligen – men mellan slagskämparna finns en slags ömsesidig respekt. Och efteråt kan de ta en öl tillsammans i baren.
– Boogard räknas som den tuffaste i hela ligan, men jag måste visa de andra i laget att jag vågar utmana honom och att jag inte är rädd för någon, säger David Koci.
Hur många riktiga fajter blir det på en säsong?
– Haha, 20—25, kanske.

onsdag 9 februari 2011

Kändiskoll

Dagens kändiskoll från huvudstaden:
Skådisen Gustaf Hammarsten (han från Cleo, ni vet) med dotter vid Fridhemsplan. Filip Hammar i full fart vid Skanstull. Bo "Kasper" Sundström på väg in i en Lindexaffär.
Nu ska man kanske inte kalla den gamle LVC-profilen Adnan Crcic för kändis, men honom såg jag också på andra sidan gatan när jag väntade på Josefine Öqvist utanför Västermalmsgallerian.

Ovanligt seg träning

I Stockholm ett par dagar.
Har hunnit med landslagsträning i Globen, snack med Niklas Persson (kommer i tidningen i morgon), med Josefine Öqvist (kommer betydligt senare) och lite annat.
Onekligen en ovanlig träning i förmiddags.
Länge sedan jag såg så många och långa avbrott under ett och samma pass. Men så kan det förstås bli när det är mycket som ska gås igenom och framförallt Pär Mårts har en massa att gå igenom.
Tempot var inget vidare och stämmer devisen om att man spelar som man tränar. . . ja, då blir det inget vidare mot Tjeckien i morgon. Bara för det kommer säkert svenskarna att köra som bara den.
Enda LHC-bidraget i truppen, kaptenen Magnus Johansson, spelade med Mattias Ekholm bakom anfallstrion Joakim Lindström, Niklas Persson och Niklas Nordgren i en tänkt förstafemma.
Etre dubbla tredjeplatser är det självklart viktigt att det går bra i Globen.
Men det är VM allt handlar om.
Man ska inte glömma det.

tisdag 8 februari 2011

Varit klart länge

Andreas Jämtin klar för fyra år till i LHC.
Det har, som både Corren och bloggen skrivit tidigare, varit klart länge.
Om jag fattat saken rätt har det till och med varit påskrivet länge, men en liten passus/formulering skulle skrivas om och det har inte skett förrän nu.
Oavsett vilket så är det bra jobbat av LHC.
Jämtin kommer att göra massor av nytta framöver.

söndag 6 februari 2011

King Kenny

Måste bara få skriva några vackra ord.
Chelsea--Liverpool 0--1.
Raul Meireles.
Kenny Dalglish.
Underbart.

Megastort misslyckande

Mest spännande är det förstås i botten på elitserietabellen.
Sitter och studerar Frölundas spelartrupp, fastnar på forwardssidan och funderar över ett hypotetiskt tankeresonemang.
Om du bara tittar namn- och meritmässigt, utan att fundera över struktur, roller, ålder och "på väg uppåt eller nedåt i karriären" (vilket uppenbarligen är precis vad Frölunda gjort) -- vilka skulle då gå in i LHC?
Jag får det till åtminstone sju: Tomi Kallio, Joel Lundqvist, Niklas Andersson, Per-Johan Axelsson, Riku Hahl, Mika Pyörölä och Toni Koivisto.
Men hur många av dem presterar vad de tidigare visat att de har kapacitet, och inte minst har betalt, för?
Niklas Andersson, kanske.
I övrigt?
Njae.
Att bara stapla en massa kända namn på varandra är ingen framkomlig väg till framgång. Som nu senast när talangen Calle Klingberg släpptes iväg till Timrå och glidaren Dragan Umicevic hämtades från Färjestads överskottslager.
Umicevic har redan -3 i plus-/minusstatistiken.
Frölunda har tillsammans med HV seriens dyraste trupp, men en massa miljoner räcker inte långt när det saknas en röd tråd och tanke på hur laget långsiktigt ska byggas.
Nu ligger göteborgarna sist och det är naturligtvis ett megastort misslyckande.
Ja, kalla det fiasko, om ni vill.
Samtidigt är det bara tre poäng upp till slutspelsplats.
Och det är 27 pinnar kvar att spela om.
Den feta damen har inte ens börjat harkla sig än.
Det är det enda positiva för Frölunda just nu.

Segern viktigare än underhållningen

Har en ledig helg och chockade mig själv med att i n t e ta mig till CC i går kväll.
Såg delar av matchen på tv i stället.
Viktigast var att vinna och LHC vann.
Tolv skott på mål är inget kaxigt facit på hemmaplan och offensivt var det -- förutom några läckra aktioner av främst Jaroslav Hlinka -- ärligt talat inte mycket att yvas över. Men att verkligen kämpa sig till segrar har också sin tydliga charm.
Det har jag alltid tyckt.
Inte minst är det ofta på det sättet som du vinner matcher när det brinner till i slutspelet.
Då finns det ingen som bryr sig om underhållningsvärdet.
Positivt: ny kanonmatch av Norrena, två mål och bra spel av Magnus Johansson, sköna glimtar av Hlinkas tekniska elegans och uppoffrande insatser av många i avgörande lägen. Som av Andreas Pihl i slutet.
Han betyder mer för det här laget än vad ni tror.
Negativt: det kändes bara farligt framåt när tjeckerna var inne på isen.
Med 77 poäng är det klart för slutspel. Kan inte tänka mig annat. Nu handlar det om att 1) skaffa sig en så bra placering som möjligt, 2) undvika ytterligare skador och 3) hitta rätt formationer till kvartsfinalen.

torsdag 3 februari 2011

Zackrisson får leka med Jämtin?

Alldeles snart läggdags, men en sak slog mig:
Om Pontus Petterström fungerar så här bra som komplement till Hlinka och Hlavac -- då är det ett alternativ att han får vara kvar i förstakedjan. Då kan i stället Andreas Jämtin, när han blir frisk, placeras med Patrik Zackrisson och Michael Holmqvist (eller möjligen Mikael Håkanson om han hittar storformen) i den andra.
Det skulle kunna ge LHC två offensivt producerande enheter.
Det kan bli guld värt i slutspelet.

Spöket äckligt nära

Blytunga förluster för Modo och Frölunda.
Nu är kvalseriespöket äckligt nära.
Det som händer i Göteborg är. . .anmärkningsvärt.
Att med det laget, med de spelarna, med de pengarna ligga nere i dyn är uselt.
Så kan det gå när den enda röda tråden är att det inte finns någon.

Laumann har bra läkkött

Martin Laumann Ylven delade ut en tackling på Mikko Kalteva, men slog i sargkanten och fick mest ont själv.
Det såg inte alls bra ut när han leddes av isen i andra perioden.
Men i den tredje var han tillbaka.
-- Värsta smärtan gick över och nu känns det rätt okej. Vi får se hur det är när jag vaknar i morgon, sa norrmannen, som i nästa vecka är kallad till norska landslaget och en turnering i Oslo.
-- Kul att få komma hem och lira i gamla hemmaarenan, sa han.

Målvakt hyllar målvakt

Pratade lite med Fredrik Norrena i omklädningsrummet efteråt.
Målvakten var på strålande humör.
-- Synd att du inte fick sonen spela i knattematchen, sa jag.
-- Jo, det var det. Han skulle visst ha varit målvakt, men jag misstänker att det var mamma som såg till att han fick spela ute i stället. Det är kanske lika bra det, sa han och skrattade.
-- Ja, men Hugo Hävelid var väl målvakt i ena laget?
-- Såg du honom? Han är jättebra. Jag ska lära honom allt jag kan.
-- Ska komma ihåg det när han står i landslaget om 20 år.
-- Ja, gör det, haha.

Bort från bekvämligheten

4--0.
3--0.
4--0.
Det är ett i det närmaste osannolikt hemmafacit som LHC har mot Södertälje i vinter. Inte ett enda insläppt mål på 180 minuter.
Den här gången räckte det gott med två bra och en dålig period. Starten var utmärkt och avslutningen stabil. Andra perioden kunde ha slutat med åtminstone ett bortamål. Den borde ha gjort det.
Där har LHC ett problem som måste lösas inför slutspelet.
Det är inte alltid bara motståndaren som måste besegras. För ofta är det också den egna bekvämligheten. Fortfarande finns en tendens att somna in, förlora fokus och att en "det löser sig-känsla" sprider sig som en löpeld genom laget.
Sådant straffar sig direkt när motståndet blir bättre och matcherna tätare i slutspelet.
Frågade tränar-Särkijärvi om motreceptet.
-- Jag får väl skrika i öronen på spelarna, sa han, log och fortsatte:
-- Jag hoppas och tror att vi kan lägga det bakom oss nu när allvaret kommer allt närmare. Jobbar vi minst lika hårt som motståndarna går det väldigt ofta väldigt bra.

Peter Larsson, kollegan i SSK, sa:
-- Sagan med alla våra segrar tog slut. Det var Linköping som gjorde oss dåliga.

Bäst i LHC: Fredrik Norrena, som höll nollan igen och Pontus Petteström, som var överallt.

Viktig seger mot Södertälje.
Ännu viktigare mot Luleå på lördag.
Ny vinst och LHC säkrar en slutspelsplats före landslagsuppehållet -- och kan skaffa sig sex poängs försprång i jakten på en plats bland de fyra bästa, vilket i sin tur ger hemmaplansfördel i SM-kvartsfinalen.

Erik Lindagen kom fri -- men sköt inte utan passade pucken bakom ryggen till Andreas Molinder.
-- Jag såg att han var bakom mig och tyckte att jag själv hade för dålig fart. Så då tänkte jag att det var bättre att han fick missa, sa Lindhagen med ett skratt.
Men det gjorde han inte.

Bra match av Jaroslav Hlinka. Men han har inte hört något om tjeckiska landslaget.
-- Nej, inte ett dugg. Jag är nog för gammal för det, sa han.

Jeff Ulmer ville ha biljetter till Swedish open i squash.

Erik Andersson diggade när "Achy breaky heart" med Billy Ray Cyrus dunkade ut ur högtalarna i omklädningsrummet. Och materialaren David Bedrin lirade både luftgitar och lufttrummor.
På samma gång.

Mål av Hävelid Jr

Som vanligt kul med knattematchen i pausen.
Snyggaste målet gjorde Mattias Hävelid.
Med på isen fanns också Hugo Hävelid och Frans Norrena.
Nu är det upp till farsorna att göra det lika bra.

Det duger inte

Slutspelet närmar sig.
Då blir det allt viktigare med insatserna i det som Slavomir Lener alltid kallade för "special teams".
Numerära över- och underlägen.
LHC har inte varit tillräckligt bra i någon av spelformerna så här långt.
17,57 procent i power play. Nia av tolv lag.
77,78 procent i box play. Elva av tolv lag.
Ni förstår själva att det inte duger.
Med den här truppen, med de offensiva spetsspelarna och defensiva gnuggarna, borde LHC ligga betydligt högre upp i båda ligorna.

Ångestmatcher

Gott om ångestmatcher i elitserien i kväll.
LHC--Södertälje är förstås viktig, men känns inte lika ödesmättad som några av de andra fajterna.
Som Frölunda--Brynäs i Göteborg. Vinner Brynäs är det ett mycket stort steg mot slutspel. Förlorar stjärnspäckade Frölunda kan det bli många poäng upp till åttondeplatsen.
Som Modo--Timrå i Foppaland. Brukar vara laddade Norrlandsderbyn och nu kan dess betydelse inte överskattas. För Timrå känns det som sista chansen att få någon som helst vittring på en slutspelsplats. Förlorar Modo kommer kvalspöket otäckt nära.
Övriga matcher: Djurgården--Färjestad och Skellefteå--AIK.
Noterar 1) att det lär bli en halvdan publiksiffra, 2) att Fredrik Norrena ser vass ut på uppvärmningen och 3) att SSK inte gjort mål på två tidigare matcher i Linköping under säsongen.
Frågan är om LHC-målvakten kan hålla nollan en gång till?

H & H tillsammans igen

Senaste nytt från CC:
Efter en match i olika kedjor är Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka tillbaka tillsammans. Pontus Petterström blir tredje länk i förstakedjan mot Södertälje. Erik Andersson, som var sjuk i går, är frisk och spelar.

Hysteriskt formstarkt SSK

Tuff match för LHC i kväll.
Södertälje är hysteriskt formstarkt och har tagit 23 poäng av 27 möjliga på de nio senaste matcherna.
Det är ruskigt imponerande.
Jämför det med LHC som tagit -- tolv.
Fanns det överhuvudtaget någon utanför kringelstan som för för bara några veckor sedan på allvar trodde att det fanns chans till slutspel?
Jag tror inte det.

SSK coachar via sms

Räkna med fortsatt sms-coaching i Södertälje i kväll.
Peter Larsson är frisk igen, men huvudtränaren Peter Popovic är fortfarande sjuk. Han ser matchen hemifrån och skickar sms med taktiska tips.
-- Jag ska kolla telefonen i periodpauserna, säger Larsson till Radiosporten.
Senast var båda SSK-tränarna sjuka och skickade sms till ersättarna Jörgen Bemström och Per Nygårds. Den här gången blir det framförallt Larsson som får hålla koll på mobilen.

Om Helber och Malmö

Hade Mike Helber, LHC-direktören, i luren under kvällen.
Enligt mina uppgifter har han fått en muntlig förfrågan att ta över som vd i Malmö. Han ville inte bekräfta det, utan nöjde sig med att "det finns inget konkret erbjudande, så det finns inget att ta ställning till".
Om han lät intresserad?
Jag vet inte.
Men knappast ointresserad.
Här är några saker som skulle kunna locka Helber till Skåneland:
Utmaningen. Tänk att lyfta hockeyn därnere till höga höjder.
Potentialen. Med arenan, med finansiärerna och med närheten till Europa finns förutsättningar stt skapa något stort.
Pengarna (nu har jag ingen aning, men nog tror jag att Stenbeck & Co skulle kunna öka summan på lönekuvertet).
Chansen till något nytt efter 19 år i Linköping.
Men samtidigt:
Osäkerheten. Vad händer i Malmö? Vad händer med Stenbeck? Går det att till hundra procent lita på satsningen? Ingen vet.
Tryggheten finns här. Ett jobb och en klubb som han trivs med och känner för.
Fungerar det att bryta upp familjen?
LHC-jobbet är inte fullbordat. Det har inte blivit guld än. Och även här står Europasatsningen för dörren.
Magkänslan säger att Helber blir kvar -- även om det skulle komma ett konkret erbjudande från Stenbeck och Malmö.
Jag hoppas att han blir det.
Men svaret har han bara själv.

Hlavac tränade inte

Jan Hlavac fanns inte med på LHC-träningen tidigare idag.
-- Jaså, är inte han med? Han var med på mötet vi hade annan, så det är ingen fara. Jag antar att han kör rehab i stället, sa sportchefen Johan Hemlin.
Så räkna med Hlavac mot Södertälje.
Däremot är det frågetecken för Erik Andersson, som är sjuk. På hans ställe på träningen spelade Sebastian Ottosson.
Utgår också från att Fredrik Norrena återkommer i målet.
Det är en viktig avslutning på veckan som väntar.
Dubbla segrar (mot SSK och Luleå) innebär ett stort steg mot som sämst en fjärdeplats -- och garanterad hemmaplansfavör i kvartsfinalen.
Det kan bli nog så viktigt.

onsdag 2 februari 2011

Försenade p ga dopningstest

LHC blev en halvtimme försenast från Jönköping i går.
Anledningen: Andreas Pihl hade svårt att klämma ur sig de nödvändiga dropparna till dopningstestet.

tisdag 1 februari 2011

Tre missar gav tre mål

4--3 till HV i Jönköping.
LHC:s missar blev för många. Någon kan du möjligen ha råd med. Men inte så många grova mot så bra motstånd.
Tre rejäla blunders kostade tre mål.
Så enkelt var det.
När ditt spel till stora delar handlar om att inte göra misstag -- då får du naturligtvis inte göra det.
Det, och en taskig start, blev LHC:s fall.
Då hjälpte det inte att det i två av tre perioder var en spelmässigt hyfsad insats även om matchen aldrig nådde några höjder. Men mer rejäla insatser och mindre slarv krävs om du ska vinna i Jönköping.
Dags att bege sig hemåt.

Överallt och ingenstans

Hur mycket kan man gå bort sig i egen zon?
Fråga LHC-kedjan med Michael Holmqvist, Jaroslav Hlinka och Jeff Ulmer.
Trion, i synnerhet de två sistnämnda, var överallt och ingenstans när Teemu Laine såg till att HV återtog ledningen i Jönköping. Kändes onödigt sedan Andreas Molinder just kvitterat med säsongens läääängsta dragning och spelet börjat att stabilisera sig.
H--H--U har varit sämsta LHC-kedja så här långt. Bäst är den med Hlavac, Zackrisson och Petterström.

LHC måste tuffa till sig

I tio minuter var det överkörning i Jönköping.
HV kom berett till fajt. LHC verkade inte vara berett alls.
Två mål av Mikko Luoma, en onödig utvisning av Sebastian Karlsson, en miss av Christian Engstrand och 2--0 redan efter 5.16. Sen satt vi och suckade över LHC:s power play när Pontus Petterström på chans skickade in pucken framför mål.
Reducerat.
2--1.
Psykologiskt viktigt är bara förnamnet.
Men LHC måste upp en nivå och tuffa till sig för att ha en chans att vända.
Får HV spela på sina villkor och utan närkontakt är mästarlaget för bra.

Guldhjälrm -- igen

Noterar att Jan Hlavac har en sån där Svenska spels power play-hjälm i guld (eller om det möjligen är silver).
För vilken gång i ordningen låter jag vara osagt.
Men det känns verkligen som om LHC-tjecken har det i var och varannan match.

Kul någon gång ibland

Utomhusmatch i Jönköping i december.
Returmöte i Linköpinbg om några år.
Kan känna mig lite blasé på det här med utematcher, men någon gång ibland (inte varje år!) kan det säkert vara kul. Men att så många från Linköping skulle ta sig till Jönköping. . . nja, det tvivlar jag på.
Målet: 20 000 åskådare på den tillfälliga arenan på Elmiaområdet.

Resultatet som avgör

Inte alltid det finns så mycket nytt att berätta inför en match.
Men den här gången gör det faktiskt det.
Christian Engstrand in i målet.
Förändringar i samtliga LHC-kedjor.
Rätt eller fel?
Det avgörs av resultatet.
Men utan att ha facot kan jag gilla belutet att låta Engstrand få en match igen -- och att han får den nu och inte mot Södertälje på torsdag. Nu har Norrena gjort två bra insatser och det är då du tillfälligt ska bänkas.
Inte när det gått sämre.
Vad gäller de nya kedjorna tror jag fortfarande att Hlinka och Hlavac behövs tillsammans när det brinner till. Men visst, sätt in Andreas Jämtin i stället för Jeff Ulmer med Hlinka och Holmqvist och LHC kan ha två producerande enheter.
Det kan vara värt ett försök.
I kväll matchas förresten Sebastian Karlsson, Johan Andersson och Martin Laumann Ylven som förstakedja.
Ett slags försök till tränarpsykologi.

Laumann till Köln? Nja. . .

Martin Laumann Ylven till Köln nästa säsong.
Ryktet går.
Men pratar du med LHC:s klubbdirektör Mike Helber låter det absolut inte aktuellt.
Han säger:
-- Martin har kontrakt med oss och vi är jättenöjda med honom. Jag tror inte att det finns någon som utvecklats så mycket under säsongen.

Spela tråkigt, LHC

HV mot LHC i kväll.
E4-derby, som det numera brukar kallas.
Vilket i och för sig känns en smula märkligt med tanke på att det i så fall är E4-derbyn mot Södertälje, AIK, Djurgården, Brynäs, Timrå, Modo, Skellefteå och Luleå också.
Strunt samma.
Jag vill se LHC spela på samma sätt som HV gjorde i Linköping senast.
Tätt, noggrannt, smart.
Säkra bakåt -- och slå om framåt när tillfälle ges.
Det är inte upp till LHC att göra det kul och underhållande i Kinnarps.
Krasst och förenklat uttryckt: ju tråkigare matchen blir, desto mer talar det för bortalaget. Det enkla är inte alltid så vackert, men det är nästan alltid effektivare.
Och det är precis så som LHC måste spela för att få poäng med sig hem från Jönköping.
Skulle tro att det laget blir detsamma som senast, även om det är läge att snart ge Christian Engstrand en ny match i målet. Jag tror att han får spela hemma mot Södertälje på torsdag.
Hlinka och Hlavac matchades med Patrik Zackrisson under sista delen av matchen senast. Det är en offensiv stjärnkedja att ta till i skarpa lägen, men jag är tveksam till att spela dem tillsammans från start.
Det gör att det blir för ofarligt i övrigt.