torsdag 30 april 2009

"Får ta på mig det"

Mattias Weinhandl gjorde det riktigt bra och tillhörde de bästa svenskarna mot Ryssland. Men lik förbannat dunkade han sönder klubban i målburen innan han lämnade isen -- som förlorare.
Det var Weinhandls felpass som gav ryssarna möjlighet att avgöra med en knapp minut kvar av förlängningen.
-- Jag får ta på mig det, sa han efteråt.
Det var en tung svensk förlust, men det var ändå inte alltför deppigt efteråt. Fast elva insläppta mål på de två senaste matcherna är naturligtvis på tok för mycket. Med den defensiven kan det aldrig bli guld eller ens medalj.
Där krävs skärpning.
Men visst var det mycket som var bra. Trots bara 18 timmars vila efter USA-matchen pressades Ryssland in på mållinjen och det var inget snack om det var svenskarnas bästa VM-match hittills.
Förändringarna i formationerna gav önskat resultat och inte minst spelade kedjan med Kristian Huselius, Rickard Wallin och Marcus Nilsson upp sig. Mattias Weinhandl var också bra. Niklas Persson likaså. Anton Strålman var vassast av backarna där Calle Gunnarsson var med beröm godkänd i sin debut.
Det har onekligen hänt mycket sedan för några år sedan kom tillbaka till LHC efter att ha varit utlånad till Västerås i allsvenskan.
-- Hur det var? Kul som fan, sa Gunnarsson och log.

Häftig match

Halva sista perioden kvar i Bern.
4--4 nu.
Sergei Mozyakin kvitterade just med ett dragskott i krysset, sedan Kristian Huselius i anfallet före fixat tillfällig svensk ledning. Då ska ni veta att samme Huselius i perioden bommat dubbla öppna lägen med två puckar på mållinjen.
Häftig match, det här.
Måste vara perfekt som uppladdning inför valborgsmässofirandet hemma.

Risk för målvaktskris

Det är målvaktskris för Sverige i VM-hockeyn.
Johan Holmqvist haltade ut med befarad ledbandsskada mot Ryssland, Stefan Liv är skadad sedan tidigare -- det betyder att det bara är Jonas Gustavsson som är frisk.
Vad händer om även Färjestadsmålvakten går sönder -- eller om han tvingas hem till Sverige där hans mamma är svårt sjuk?
Då har inte Sverige någon målvakt för resten av turneringen.
Lagledningens beslut att under torsdagen ta in båda backarna Calle Gunnarsson och Johnny Oduya kan bli ödesdigert. Nu är, antar jag, inte Oduya anmäld än, men på väg med flyg över Atlanten för att spela.
Det är inte säkert att det blir så.
Den sista platsen kan behövas för ytterligare en målvakt.
Matchen, då?
Just nu 3--3 efter en bra svensk andraperiod där Niklas Persson gjorde mål, ett bra skott intill stolpen efter en öppnande passning av Patrik Berglund.

Snabbt svar på tal

Fem minuter var spelade och Sverige ledde med 1--0 när jag vände mig till bänkgrannen Bengtsson och sa:
-- Det känns som om ryssarna inte är så intresserade. Det ser lojt ut.
Det skulle jag inte ha sagt.
Ungefär där och då höjde Ryssland tempot och plötsligt blev det en väldig fart på matchen. 1--0 blev 1--2 (andra målet var en riktig Rembrandt av Johan Holmqvist) innan Sverige mot alla odds lyckades kvittera genom Anton Strålman.
Men inget snack vilket som är det bästa laget så här långt.

Varför Bengt-Åke Gustafsson satsade på Holmqvist och inte Jonas Gustavsson, som var utmärkt i går?
Ingen aning.
Har skrivit det tidigare och gör det igen.
Ibland är det svårt att förstå hur Bengt-Åke tänker.

LHC-debutanten Calle Gunnarsson?
Jodå, helt okej.
Ett skott på mål, en utvisning och rätt stabilt i övrigt.

I övrigt: Patrik Berglund, nedskickad i fjärdekedjan, svarade för en bra offensiv tackling i sitt första byte.
Det var det bästa han gjort hittills i detta VM.

Gunnarsson gick före Lundqvist

Där ser man.
Det blev så att Calle Gunnarsson gick före Henrik Lundqvist och övriga NHL-stjärnor. Eller om det nu var så att ingen av dem ville eller kunde vara med.
Skit samma.
Nu är i alla fall LHC-doldisen anmäld till VM.
Det är stort.
Typiskt bara att det inte kommer någon tidning i morgon.

Varför?

Fick just höra att kungen har födelsedag i dag.
Hade jag ingen aaaaaning om.
Men grattis, då.
På tal om kungligheter: så fruktansvärt otäckt med olyckan i holländska Apeldoorn när en bild körde in i folkmassan där hundratals samlats för att hylla drottning Beatrix på nationaldagen.
Det talas om fyra döda, många fler skadade och som så ofta i dessa tider ställer man sig frågan:
Varför?
Vad är det som driver människor till dessa vansinnesdåd? Hur kan man göra något så fasansfullt?
Frågan är om det går att förstå.

Gunnarsson går före Lundqvist?

Överraskade kroppen med en långpromenad till arenan. Klart att man måste passa på när solen åtminstone då och då tittar fram genom molnen.
Sprang på Tony Mårtensson alldeles utanför, men han var fullt upptagen med att prata i telefon, så det blev inget snack den här gången. Det lär bli fler tillfällen under turneringen.
Johnny Oduya ansluter till Bern i morgon, vilket gör att det nu bara finns en plats kvar i svensktruppen. Bengt-Åke tvekar att ta hit fler spelare från NHL och det kan göra att LHC-doldisen Calle Gunnarsson får sista platsen.
Det är inte alls en orealistisk tanke.
Gunnarsson före Henrik Lundqvist och Douglas Murray.
Det vore nåt att berätta för barnbarnen på ålderns höst.

Fula tofflor


Sådana här tofflor erbjuder hotellet alla sina gäster.
Nu när den här bilden är tagen tror jag ärligt talat inte att jag kommer att använda mina.

I-landsproblem

Gomorron från Bern.
Blev inte så lång sov morgon som jag tänkt mig. Har redan hunnit med frukost, dusch och till och med lite jobb till nätet.
Dagens i-landsproblem var en kudde som var alldeles för stor och klumpig för en som är van vid något helt annat. Får kolla i receptionen om de kan hjälpa till.
Tidig match för Sverige i eftermiddag (16.15) och det kan bli tufft att ladda om efter urladdningen i går. Och en sak är klar: det är mycket som måste bli bättre om vi ska ha en chans mot världsmästaren. Möjligt att vändningen senast gav självförtroendet en rejäl knuff i rätt riktning.
Men nu vill jag se förändringar i de svenska kedjorna. Både Niklas Persson och Marcus Nilsson är värda att flyttas uppåt i hierarkin. Tvärtom med Patrik Berglund.
Tuffe NHL-backen Johnny Oduya är tydligen på ingång och kan i så fall spela på söndag.
Låter bra.
Han behövs.
Nej, nu blir det en kort sväng för att se mig om i stan.

onsdag 29 april 2009

Makalös vändning

Oj, vilken vändning i Postfinance Arena. Jag har sällan varit med om något liknande.
Hade i stort sett skrivit färdigt texten till första upplagan, när det plötsligt bara var att göra om allt. 3--5 av Magnus Johansson, 4--5 av Niklas Persson, 5--5 av Mattias Weinhandl (på bara åtta minuter!) och 6--5 av Kristian Huselius i förlängningen.
Fyra raka mål.
Makalöst.
I två och en halv period var Sverige stukat och skadeskjutet. USA spelade smart och med självförtroende och svenskarna spelade egentligen inte alls. Det var torskade närkamper och sargdueller, dåligt sammanhållet lag, onödiga utvisningar och massor av misstag som gav snabba spelvändningar.
Man ska inte glömma det, mitt i all upphetsning över den makalösa vändningen.
Bengt-Åke Gustafsson har inte utan anledning fått en del skit tidigare, men den här gången måste han ha sagt något vettigt under time outen. Han bänkade de sömniga och det bidrog starkt till att övriga laget vaknade.
Vändningen för hela VM?
Mycket möjligt.
Tänkta forwardsstjärnorna Patrik Berglund och Kristian Huselius såg sega ut, åkte omkring i cirklar och skapade ingenting framåt. Ja, ända tills Huselius satte 6--5. Berglund måste ha spelat ned till sig fjärdekedjan.
Bäst var backarna, i första hand Magnus Johansson, men även Anton Strålman bidrog med mycket. Kenny Jönsson inte att förglömma, även om det syns att kaptenen inte är hundraprocentig.
Jonas Gustavsson fick en rysarmatch i målet och släppte fem puckar förbi sig, men VM-debutanten var strålande och höll siffrorna nere när USA sköt och sköt och skapade chans på chans. Räddningen med klubbhandsken när Liles sköt har jag inte fattat än.
Och fråga Jason Blake som fick fyra mer eller mindre öppna lägen -- men målvaktsmonstret avvärjde varje gång.
I höst blir de förresten klubbkamrater.
I Toronto Maple Leafs.
Kul också att Niklas Persson både fick göra mål och vara inblandad i avgörandet. LHC-aren var en av dem som hela tiden visade en sjutusan till vilja, som tacklade och kämpade. Gnuggarkedjan med Persson, Johan Andersson och Marcus Nilson skapade väl så mycket framåt som de övriga.
Om inte mer.
Guldtippade Ryssland nästa, redan 16.15 i morgon.
-- Det ska inte vara några problem att ladda om, lovade Magnus Johansson.
Nej, nu väntar sängen.
Jag längtar.
Har varit vaken sen klockan 04.45, så det börjar onekligen bli dags.
Lutar starkt åt sovmorgon i morgon . . . eller idag.
Godnatt.

Gratis motion

Kan man gå vilse i en ishall?
Jodå.
Går alldeles utmärkt.
Gjorde det för någon halvtimme sedan när jag skulle försöka hitta till rätt plats på pressläktaren. Lyckades till slut och fick en del gratis motion -- att gå upp och ned i trappor är bara nyttigt för den smått korpulenta kroppen -- på köpet.
Nåväl, nu är det snart nedsläpp och Kenny Jönsson, som har ljumskproblem, finns med från start. Kung Kenny bildar backpar med nyanlände Anton Strålman. Skadan på Tobias Enström gör att Magnus Johansson i stället får spela med Dallasproffset Nicklas Grossman.
Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl fortsätter i samma kedja som Loui Eriksson, medan Niklas Persson spelar med Johan Andersson och Marcus Nilsson.
För att vinna gruppen, och skaffa sig ett riktigt gynnsamt utgångsläge inför fortsättningen, måste Sverige vinna efter full tid. Det betyder också en vilodag i morgon.
Med tanke på att det inte kommer någon tidning på fredag är det bara att hoppas på det.

Amatörfotograf

Har varit en omtumlande eftermiddag i Bern.
Eftersom jag varit ledig ett antal dagar har jag inte förrän nu fått chansen att publicera en artikel direkt på Correns hemsida med det nya så kallade webbverktyget.
Fråga mig inte hur, men jag lyckades.
Sedan knäppte jag en bild på Linköpingsfamiljen Andrén på besök i VM-staden. Om den klarar kvalitetskraven -- vilket inte alls är säkert -- kan ni se den i tidningen i morgon.
Förra gången jag försökte leka amatörfotograf var i London för många år sen.
När jag kom hem var det helt blankt på rullen.

Tror på nordisk liga

Väldigt mycket snack om gårdagens beslut där LHC tillsammans med fyra andra säger nej till Hockeyligans tv-miljoner för att i stället utreda en eventuellt ny liga.
Jag redogör för mina tankar i torsdagens papperstidning, men kan säga så mycket som att jag tycker att LHC gör – rätt.
Men vad har klubbarna egentligen gjort så här långt? Jo, de har skaffat sig tid för att sondera terrängen för att senare ta rätt beslut för framtiden. Ingen vet hur hockeyvärlden kommer att se ut om ett år.
Det kan bli spel som en underdivision till KHL, men det tror jag inte. Det kan bli att köra vidare som tidigare i elitserien, men det tror jag inte heller.
Jag tror på en nordisk liga.
Konceptet med Nordic trophy finns redan och kan vara en reguljär liga från 2010.
Redan tidigare i vintras skrev jag så här i en krönika:
Det dröjer inte länge förrän vi har en permanent nordisk liga med de största svenska och finländska klubbarna samt någon eller några klubbar från Norge och Danmark. Linköpings HC, Frölunda, Färjestad, HV 71 och Djurgården är redan halvvägs ut i Europa och undersöker möjligheterna att expandera . . . Elitserien kommer att förändras när de stora klubbarna bryter sig loss och för att ha möjlighet att behålla sina stjärnspelare krävs större ekonomiska muskler.
Så tror jag fortfarande.

Jag tog Boorks plats

Vet inte hur många hundra platser det finns i pressrummet vid arenan, men jag lyckades med konststycket att slå mig ned just där Leif Boork brukar sitta.
Eller snarare brukade sitta.
Men han tog det som en man.
-- Märkligt vilka vanemänniskor vi är, sa han och skrattade.
Jag sa att han kan få sitta där i morgon igen.

Gunnarsson i väntans tider

Hann precis fram till arenan innan den svenska matchvärmningen var över. Sprang på Calle Gunnarsson, som fortfarande väntar på att bli anmäld till VM. Men det är säkert tveksamt om han blir det. Risken är att LHC-backen snart får åka hem.
-- Det känns som om man går i väntans tider. Lite segt att bara få träna, men jag ska inte klaga. Det är inte alla som får uppleva ett VM. Jag räknar med att få sitta på läktaren i kväll också, sa han och log.
Kenny Jönsson fanns med på träningen och spelar förmodligen. Jonas Gustavsson får chansen i målet. Henke Lundqvist försvann ur Stanley cup den gångna natten, men om målvaktsstjärnan är aktuell att flyga till Schweiz?
Nja, tveksamt.
Bengt-Åke Gustafsson svarade på frågan, men ändå inte.
Typ.
Gör Gustavsson en bra match tar han förstaplatsen för resten av VM.
Så känns det.
Extremt viktig match mot USA i kväll. Ny svensk förlust och vi kan för första gången på länge, länge missa slutspelet i nästa vecka. Då kan mötet med hemmanationen Schweiz i nästa runda bli helt avgörande.

Välkommen till Bern

Välkommen till Bern.
Den schweiziska huvudstaden mötte med moln och duggregn och i hallen ska tydligen vara svinkallt. Kanske skulle ha tagit med den där täckjackan trots allt.
Nåja.
Det var tidig uppstigning – så tidigt att ni inte vill veta – och sen flyg från Norrköping till München och sen vidare till Bern. Det var inte mycket tid för bytet, men jag behövde inte plocka fram mina dolda Usain Bolt-talanger. Blev hämtad av en trevlig gentleman med en skylt som det stod Bern på som körde mig direkt till planet.
-- Oj, vilken service, sa jag.
-- Lufthansa, sa han.
Höll på att tappa byxorna redan i tullen i Norrköping, men det får man ta om man inte vill att det ska tjuta av bältet. Förvånansvärt lite folk på planet till München. Fick det till 16 passagerare, inklusive undertecknad, i ett plan med plats för tre gånger fler. Och det var inte ens i närheten av fullsatt till Bern heller.
Sämst var annars den plastinförpackade, inbrottssäkra och gummismakande smörgåsen.
Bänkgrannen på flyget var förresten förvillande lik Deco.
Men jag tror inte att det var han.
Han pratar knappast ryska.
Bis spöter!

tisdag 28 april 2009

Murray till Bern

Tobias Enström definitivt borta, osäkert med Kenny Jönsson.
Fler backar måste in i VM-laget och nu ser jag att San José-tuffingen Douglas Murray säger att han gärna kommer.
Jag hör till dem som inte är helt övertygad om backens storhet på större rinkar, men i det läge som nu råder i svensktruppen (dessutom har det redan från början saknats stora och fysiska försvarare) är det inget snack. Klart att Murray ska till Bern.
Nu.

Inget VM för Aalto

Det blev inget VM-spel för Teemu Aalto. När NHL-backen Lasse Kukkonen gav klartecken fick LHC-aren lämna den finska truppen.

Hur tänkte Bengt-Åke?

Mitt uppe i packningen. I morgon bitti (tidigt så in i den) går flyget från Norrköping till München och sen därifrån vidare till VM-staden Bern.
Ska bli kul, även om den tafatta svenska insatsen mot Lettland i går inte gav några positiva besked.
Det luktade underskattning, det luktade halvtaskig inställning -- och där har förstås också Bengt-Åke Gustafsson ett ansvar.
Och inte bara där förresten:
Hur var det överhuvudtaget möjligt att låta Patrik Berglund slå en straff när han knappt haft ett rätt dessförinnan? Varför inte någon med bättre självförtroende? Var det verkligen rätt att sätta ihop Berglund, Rickard Wallin och Kristian Huselius i samma kedja? Är inte Berglund bättre som center?
Ibland förstår jag inte riktigt hur Bengt-Åke tänker.
Visst, Lettland var överraskande bra, spelade tajt och visade en sjutusan till vilja.
Men det hjälper inte.
En sån här match ska Sverige vinna.
Så är det bara.
Kommer just att tänka på att jag varit i Bern en gång tidigare, på EM-kvalfotboll. Om jag minns rätt vann schweizarna med 4--2 och Jesper Blomqvist gjorde självmål.
Så det var ett tag sen.
Måste ha varit på hösten 1994 efter den blågula VM-succén.
Den svenska startelevan (nej, jag har den inte i huvudet, men det finns ju ställen att leta på): Thomas Ravelli -- Roland Nilsson, Patrik Andersson, Joachim Björklund, Pontus Kåmark, -- Tomas Brolin, Stefan Schwarz, Jonas Thern (Håkan Mild), Jesper Blomqvist (Henrik Larsson) -- Martin Dahlin, Kennet Andersson.

måndag 27 april 2009

För dåligt, Sverige

Nog för att Lettland kämpade så in i den -- men bara oavgjort, 2--2, vid full tid i andra svenska VM-matchen.
Det är för dåligt.
Jag fick faktiskt lite Vitrysslandskänsla framför teven.

Gunnarsson mot debut

Bli inte förvånade om Calle Gunnarsson får göra VM-debut på onsdag.
Nu ansluter visserligen Anton Strålman vilken dag som helst, men dubbla backskador mot Lettland kan öppna för LHC-doldisen. Först gick Kenny Jönsson ut och alldeles nyss blev Tobias Enström rejält tacklad mot sargen.
Det såg otäckt ut,

Minns ni Redlihs?

Hm.
Vad är det som händer i Bern?
Svenskt underläge (1--2) efter två perioder mot Lettland och det är väldigt mycket som måste bli väldigt mycket bättre.
Kung Kenny har gått ut skadad, det svenska spelet i egen zon stämmer inte alls (eller vad säger du, Tobias Enström?), den nykomponerade kedjan med Huselius, Wallin och Berglund har knappt ett rätt och fyllda av självförtroende får letterna hela tiden möjlighet till snabba spelvändningar och numerära överlägen.
Det ser illa ut.
Kvitterade till 1--1 gjorde förresten Krisjanis Redlihs.
Nån som minns honom?
Värvad till LHC för några år sedan, men letten såg mest rädd ut och försvann snabbt.

lördag 25 april 2009

Eriksson goes Lundgren

7--1 mot Österrike och en VM-premiär ungefär som väntat.
Sverige spelade ganska bra i två perioder och spelade inte alls i en.
Men Österrike var riktigt risigt.
Det ska sägas.

Dagens bästa: "Det var en skön vinst today", sa Loui Eriksson efteråt.
Eriksson goes Dolph Lundgren.
Typ.

Nu ska man som sagt inte dra för stora växlar med tanke på motstånd -- eller snarare bristen på det samma -- men Linus Omark gjorde fem assists och . . . ja, något säger mig att norrbottningen kan lämna den här turneringen som en riktig storstjärna.
Snacka om att det hela tiden händer saker kring Sveriges nummer 23.

Ofattbart: Omark var inte nominerad till en av Sveriges tre bästa spelare.

Kul att Mårtensson och Weinhandl vaknade till i slutperioden. Loui Eriksson fick göra ett snyggt mål då också, men Dallas målspruta var helt okej under hela matchen.

Viktigt att både Weinhandl och Eriksson nätade.

Också ofattbart: varför fick inte Patrik Berglund spela när han nu var på plats?

Är det en ordblind som fixat till namnen på Tre Kronor-tröjorna? Såg att Johan Holmqvist gick under namnet HOLMGVIST.
Men det var väl slut på Q-n.

På tal om Holmqvist så är jag rätt säker på att han kommer att matchas som förstakeeper.

Sjutton vet om spelskickliga, men lättviktiga, Magnus Johansson och Tobias Enström är som gjorda för varandra när motståndet blir tyngre och tuffare.

I morgon kommer Kristian Huselius. Kul.

Tv-sändningarna från VM har sett nästan exakt likadana ut sedan Lars-Gunnar Björklunds och Rolle Stoltz dagar.
Men nu kändes det ändå lite nytt och fräscht och inte så mycket av besserwisser Södergren.
Mest störande: alla evinnerliga reklamavbrott.
Som vanligt.

Snabbt uppvaknande

Haha, där ser man.
Hann knappt sätta punkt för förra inlägget förrän Tony Mårtensson och Loui Eriksson spelade fram Mattias Weinhandl till 4--1.
Så nu får man väl säga att de vaknat.

Dags att vakna

Två perioder spelade i Bern, svensk ledning med 3--1 och om man bara ser till den andra perioden är det väldigt mycket som kan bli väldigt mycket bättre.
Å andra sidan var den första riktigt bra.
Mot ett lag som inte hade något försvarsspel överhuvudtaget, men ändå.
Det är förresten dags för Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl att vakna.
VM har börjat nu.

fredag 24 april 2009

Två guld av tre möjliga

VM-premiär i kväll.
Antar att det blir som vanligt med hockey-VM. Det är väldigt många som tycker att det är ofta, det är väldigt många som tycker att det ligger för sent (jag kan förstå båda synpunkterna) -- men när det väl kommer igång så blir bara intresset större och större.
Själv hoppar jag över de inledande matcherna, men på onsdag går flyget till Schweiz. För min del blir det fjärde VM-turneringen plats och jag har onekligen ett rätt bra facit med två guld (Åbo 1991 och Riga 2006) så här långt.
Om det blir ett till?
Nja, det tror jag inte. Inte som det ser ut nu i alla fall.
Ser att Niklas Nordgren får lämna den svenska truppen och det låter som ett klokt val. I övrigt rapporteras det om följande svenska formationer på den nu pågående träningen:
Magnus Johansson, Tobias Enström, Loui Eriksson, Tony Mårtensson, Mattias Weinhandl.
Kenny Jönsson, Johan Åkerman, Linus Omark, Johan Harju, Martin Thörnberg.
Nicklas Grossman, Dick Tärnström, Niklas Persson, Rickard Wallin, Joel Lundqvist.
Calle Gunnarsson, Oscar Hedman, Mathias Tjärnqvist, Johan Andersson, Marcus Nilson.
Alla i de tre förstnämnda femmorna är så här långt anmälda till VM, plus Andersson och Nilsson i fjärdekedjan.

torsdag 23 april 2009

Vem ska hem?

Patrik Berglund kommer till VM och det betyder att Tre Kronor har 26 spelare på plats i Bern.
Det får bara vara 25.
Så, vem ska hem?
Jag hade valt någon i trion Niklas Nordgren, Mathias Tjärnqvist eller Johan Andersson.
Det är jättekul att Berglund ansluter.
Han kan bli en jätteförstärkning.

Pihl i stället för Saravo?

Pekka Saravo lämnar LHC och det låter säkert som en billig efterhandskonstruktion, men . . . på något sätt hade jag det på känn. Den supertrevlige finnen har inte varit alls lika bra som han var i Luleå och haft problem att hitta en riktig roll.
Inte offensiv, inte defensiv . . . utan något mittemellan.
Det blir sällan bra.
Nu väljer LHC att satsa på tydligare roller och det är svårt att anmärka på det. Fortfarande är sju backar kontrakterade, men då ska Dennis Bozic med 99-procentig säkerhet lånas ut till allsvenskan. Det betyder att det saknas en om man ska upp till sju seniorförsvarare i truppen.
Jag tror att det blir Andreas Pihl.
-- Det här gör att samtalen med Pihl och Majesky intensifieras, sa sportchef Hemlin när vi pratades vid i går kväll.
Kan det bli aktuellt att behålla båda två?
-- Det tror jag inte.
Det ryktas mycket om att en stjärnback ska vara på ingång. Stämmer det?
-- Nej.
Jag undrade vem av de stora, defensiva backarna som klubben helst vill behålla och fick -- inte oväntat -- ett långt och ganska svävande svar. Magkänslan säger ändå att det är Pihl som är nummer ett. Dels för att han efter alla år känns som en riktig Linköpingsspelare, dels för att Majesky av skattetekniska skäl rimligen bara är aktuell med så kallat artistkontrakt.
-- Risken finns förstås att båda spelarna gör klart med någon annan klubb. Den risken finns alltid i den här branschen, sa Hemlin.
Andreas Pihl gjorde inget bra slutspel, men hade hade klart bäst plus- /minus i LHC under grundserien och är det någon statistik som säger något så är det den.
Man ska inte glömma det.

onsdag 22 april 2009

Berglund till VM

St Louis utslaget ur Stanley cup-slutspelet och jag utgår från att det betyder att Patrik Berglund kommer till VM.
Alexander Steen?
Nja, mer tveksamt, om du frågar mig.
I dag är det i alla fall samling på Arlanda för de tidigare uttagna. Här är mitt VM-lag -- just nu:

Liv/Holmqvist/Gustavsson

Johansson, Grossman
Jönsson, Åkerman
Tärnström, Enström
Gunnarsson

Weinhandl, Mårtensson, Persson
Omark, Harju, Eriksson
Berglund, Wallin, Törnberg
Nilson, Andersson, Lundqvist

måndag 20 april 2009

Ingen semester för Gunnarsson

Calle Gunnarsson hade tänkt att åka på semester med flickvännen Josefin efter säsongen.
Men då hade inte LHC-backen räknat med landslaget.
Först spel i Tjeckien -- och nu väntar VM i Schweiz.
-- Fråga mig inte hur det gick till. Det här hade jag inte vågat drömma om, sa han när vi pratade för några timmar sedan.
Det hördes på rösten hur glad han var.
Tänk att doldisen ska få spela VM.
Fantastiskt.
Semesterresan får tas igen lite senare.
På hockeysverige.se berättar förresten Gunnarsson hur han fick reda på att han hade en VM-plats:
-- När vi landade på Arlanda kom (Patrik) Zackrisson fram och undrade om jag hade hört något. Det hade jag inte. Men tydligen hade de som inte blivit uttagna fått reda på det och vi andra hade gått vidare.

Tuff start på träningen

Semestern efter det misslyckade SM-slutspelet är över -- på måndagen var det återsamling för hockeyspelarna i LHC. Om jag fattat saken rätt blir det en ganska tuff start med träning och tester. Ingen vill hamna i fystränaren Lasse Thörnholms så kallade "muffinsgrupp".
Med tanke på VM, andra landskamper och diverse annat kommer spelarna att droppa in vartefter under de närmaste veckorna. Jag vet att Slavomir Lener, tränaren, kom tillbaka till Linköping i går.
Hade sportchef Hemlin i luren tidigare under dagen för att kolla om något hänt på spelarfronten under helgen.
-- Nä, allt är lugnt. Men det kan nog hända något i veckan, sa han.

söndag 19 april 2009

Märkligt och dumsnålt

Tre Kronor åker till VM utan målvaktstränare. Bengt-Åke Gustafsson tycker visst inte att det behövs.
Det känns både märkligt och dumsnålt.

Lener hyllade Johansson

Pratade med Slavomir Lener, LHC-tränaren, efter Sverige--Finland i lördags. Han pratade länge och varmt om Magnus Johansson och behövde inte säga hur mycket han såg fram emot att få backstjärnan i sitt lag.
Det hördes på rösten.
Jag undrade också hur många LHC-spelare han trodde skulle hänga med hela vägen till VM.
-- Haha, det kan du inte fråga mig om. Jag vet inte alls hur Bengt-Åke tänker.

Här är VM-truppen

I morgon tar Bengt-Åke Gustafsson ut 25 spelare i en trupp till VM i Bern. Enligt Aftonbladet fick fyra spelare efter turneringen i Tjeckien besked om att de inte kommer med: backarna Lars och Robin Jonsson samt anfallarna Patrik Zackrisson och Daniel Widing.
Ganska väntat.
LHC-Zackrisson har gjort det bra i landslaget efter slutspelet och skaffat sig viktig internationell erfarenhet.
Men VM?
Nja, det var att hoppas på för mycket.
25 spelare får chansen, men långt ifrån alla kommer att vara på isen i Bern. Före första matchen måste bara 15 utespelare och två målvakter anmälas. Det går att vara kall och invänta/hoppas på "rätt" förstärkningar från NHL.
Inget snack om att det är mycket som känns osäkert inför VM-starten.
Ingen given förstamålvakt och en minst sagt darrig defensiv -- det är två faktorer som oroar. Elitserien är en sak, VM något helt annat och det är mycket som måste bli mycket bättre för att det ska bli några roliga blågula vårveckor i Bern.
Nåväl, här har ni den svenska "bruttotruppen" till VM:
Målvakter: Stefan Liv, HV 71 Johan Holmqvist, Frölunda Jonas Gustavsson, Färjestad.
Kommentar: Vem är etta? Ingen som vet, ingen som vet. Bengt-Åke måste bestämma sig och hoppas att fingertoppskänslan fungerar.
Backar: Johan Åkerman, Jaroslavl Magnus Johansson, Linköping Carl Gunnarsson, Linköping Oscar Hedman, Frölunda Kenny Jönsson, Rögle Dick Tärnström, AIK Nicklas Grossman, Dallas Tobias Enström, Atlanta.
Kommentar: Frågetecken för revbensskadade och överskattade Åkerman. Johansson, Jönsson, Grossman och Enström får dra tunga lass. Gunnarsson känns som nummer sju av försvararna. Och varför ta ut den sämre av bröderna Hedman?
Forwards: Tony Mårtensson, Ak Bars kazan Christian Berglund, Rapperswil-Jona Niklas Nordgren, Rapperswil-Jona Rickard Wallin, Färjestad Johan Andersson, Färjestad Mathias Tjärnqvist, Rögle Martin Thörnberg, HV 71 Niklas Persson, Linköping Linus Omark, Dynamo Moskva Johan Harju, Dynamo Moskva Marcus Nilson, Jaroslavl Mattias Weinhandl, Dynamo Moskva Joel Lundqvist, Dallas Loui Eriksson, Dallas.
Kommentar: Räkna med två offensivt och två defensivt inriktade kedjor. Mårtensson, Weinhandl, Omark och Eriksson måste tillhöra de två första. Varför inte kompletterade med Persson och Harju? Wallin, Nilsson, Lundqvist och Berglund känns som rätt gjutna i de två andra.
Nåväl, bara att erkänna att det inte direkt luktar guld om det här gänget.
Nicklas Bäckström, Kristian Huselius och Patrik Berglund känns i nuläget som möjliga förstärkningar från Nordamerika och . . . ja, de behövs.

onsdag 15 april 2009

Glömde Gunnarsson

I hastigheten blev det fel i dagens faktaruta om läget med LHC-truppen. Glömde Calle Gunnarsson, som naturligtvis ska in på en av backplatserna till nästa säsong.
Men annars var det rätt.

tisdag 14 april 2009

Vilken match!

Liverpool gjorde fyra mål mot Chelsea.
På Stamford Bridge.
Utan Steven Gerrard.
Det var en helt magisk fotbollsfest som jag tyvärr bara hann se glimtar av. Men det jag såg räckte och blev över. Idrott blir verkligen inte bättre än så. 4--4! Vilken match!
Fantastiskt.
Jag kan inte ens vara besviken över att Chelsea gick vidare.
Godnatt.

Till vilket pris som helst

Mattias Weinhandl blir kvar i Ryssland och jag vet att det finns en del som är upprörda. Personligen tycker jag att det låter som en rätt okej affärsuppgörelse.
LHC får uppemot tio miljoner -- och ett långtidskontrakt med skyttekungen.
Det är trots allt inte så illa.
Klubbdirektören Mike Helber, och för all del även övriga i LHC-styret, talade tidigt om att rysstrion skulle hem "till vilket pris som helst" och tio miljoner är förstås inte "till vilket pris som helst".
På det sättet kan man naturligtvis påstå att trovärdigheten fått sig en törn. Jag kan förstå det.
Absolut.
Det var ett misstag och jag vet att klubbledningen mått dåligt över hur de ska handskas med situationen. Samtidigt krävs ingen Einstein för att räkna ut att Helbers utspel säkert också var en del i förhandlingstaktiken.

Kapten Johansson

Det har varit många turer kring Magnus Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl under de senaste månaderna. Nu vet vi att två kommer hem till Linköping och att en blir kvar i Ryssland.
Jag har säkert själv bidragit med en del motsträviga uppgifter, men nu tror jag mig veta hur det gått till.
Så, för att reda ut det en gång för alla:
Johansson har hela tiden varit inställd på att återvända.
Weinhandl uttryckte tidigt att han ville stanna.
Mårtensson fick ett konkret erbjudande och vacklade under vintern.
Vad gäller Magnus Johansson är jag förresten rätt säker att han får ta över kaptenssysslan efter Joakim Eriksson. Inte för att Eriksson gjort det dåligt, absolut inte, men lagledningen lär inte missa chansen att satsa på en egen Linköpingskille med ett "C" på bröstet.
Jag tror på Johansson som kapten -- med Eriksson och Mårtensson som assisterande.

Räkna med Hlavac

Hur blir det med tjeckstjärnan Jan Hlavac i LHC?
-- Diskussioner pågår. Vi hoppas att det löser sig, sa klubbdirektören Mike Helber.
Samtal pågår även med Andreas Pihl, Ivan Majesky, Fredrik Emvall och Tomas Surovy. Alla kommer inte att spela i LHC i höst, men några kan göra det.
Det blir definitivt inte både Pihl och Majesky, det blir knappast både Hlavac och Surovy.
Så känns det.
Själv hoppas jag på Hlavac, Pihl och Emvall.
Det är viktigt med kontinuitet, det är viktigt med stabila lagspelare och båda de två sistnämnda kan anses tillhöra den betydelsefulla kärnan. Men så här långt har ingen av dem accepterat LHC:s förslag på lönesänkning.
Med en matchvinnarmålvakt i Fredrik Norrena, med fler spelskickliga power play-backar och med en tydligare hierarki är det inget snack om lagbygget ser spännande ut.
Fast en riktigt högklassig målskytt som ersättare för Weinhandl saknas fortfarande.
Jag tror att den spelaren kommer under våren.
Och då tänker jag inte på Jan Hlavac.
Fast han kommer nog han också.

Äntligen för Lener

Under åren i Florida Panthers i NHL försökte LHC-tränaren Slavomir Lener vid upprepade tillfällen värva Fredrik Norrena, Magnus Johansson och Tony Mårtensson.
Förgäves.
Nu, några år senare, får Lener till slut basa över stjärntrion.
-- Fantastiska spelare som kommer att göra oss till ett mycket bättre lag, sa Lener och såg minst sagt nöjd ut.
Om jag fattade saken rätt åker han i morgon tillbaka till Tjeckien -- för att återkomma till Linköping till återsamlingen och första träningspasset på måndag. Under våren blir det än större fokus på övningar för att öka explosiviteten och farten.
Tanken är att det ska smälla och tacklas mer nästa säsong.
Uppbyggnadsträningen inleds annars med omfattande tester och för spelarna gäller att ta i direkt.
Annars hamnar man i muffinsgruppen och där är det ingen som vill vara.
Jag lovar.
-- Målet är att truppen ska ha ett testvärde på 62, berättade fystränaren och lagledaren Lasse Törnholm.

Förstoringsglas för Norrena

Pust.
Har varit några intensiva timmar efter LHC-upptakten i Cloetta center. Antar att det inte undgått så många att Fredrik Norrena återkommer efter ett par år i exil. Jag gillar värvningen. Norrena ger och tar energi -- men känns som någon att bygga laget kring.
35 är ingen ålder på en bra målvakt.
Lyckades få tag på finländaren i telefon för ett par timmar sedan.
Han var sig lik.
-- Enormt inspirerande och motiverande att komma tillbaka till Linköping. Men jag vet ju att det är många som kräver mycket av oss målvakter. Inte minst ni. Det känns ibland som det inte ens skulle räcka med ett heltäckande plexiglas, sa Norrena.
Han skrattade.
Många journalister har blivit utskällda av Fredrik Norrena.
Jag också.
Han har efter förluster slagit igen dörren till omklädningsrummet, han har undrat hur sjutton man kan skriva si eller så – men det är svårt att inte gilla honom.
Alltid ärlig och med något vettigt att säga.
Och ganska ofta kommer också den där glada blicken och det smygande leendet.
Vi pratade ganska länge (resultatet ser ni papperstidningen i morgon) och kom bland annat in på hur han och Tony Mårtensson haft koll på LHC:s öden och äventyr från Kazan.
-- Jodå. Vi har följt LHC med förstoringsglas, sa Norrena.

LHC-finnar med VM-chans

Barndomskompisarna Teemu Aalto och Pekka Saravo har fortfarande chansen att få spela VM i Schweiz. LHC-försvararna finns i alla fall med i den finska truppen till turneringen i Tjeckien i veckoslutet.
Detsamma gäller för övrigt Jaroslav Hlinka i Tjeckien.
Som väntat.

Brage till Oskarshamn?

Målvakten Axel Brage, som skrivit nytt kontrakt med LHC, blir förmodligen kvar i allsvenskan en säsong till.
Nu ryktas det om Oskarshamn som ny klubbadress.
Låter rimligt.
Christian Engstrand, som spelat där i vinter, lär ta över rollen som andrekeeper i LHC.
På tal om Oskarshamn: LHC-junioren Joakim Hagelin flyttar dit.

Lika iskall som Ledin

Såg delar av bronsmatchen i dam-VM. Sverige var chanslöst och det är mycket som måste bli bättre för att på allvar slåss om medaljerna i OS nästa år. Nu blir det en nödvändig storsatsning mot Vancouver, vilket gör att riksserien blir lika iskall som Ledins sommarturné.
Jag kan förstå det och har ingen kritik mot det.
Men samtidigt:
På längre sikt är det förstås fullständigt orimligt att spelarna ska utbildas i landslaget och inte i klubblagen.
Då är det inte så konstigt att inte publiksnittet är högre än 133 åskådare per match.

Tankar efter påsk

I går var det samling med landslaget inför veckans Czech Hockey Games. Med sex LHC-spelare i truppen.
Tre av dem -- Magnus Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl -- är förstås självskrivna till VM.
Men sen?
Calle Gunnarsson, Niklas Persson och Patrik Zackrisson måste alla göra avtryck under turneringen i Tjeckien för att spela in sig i VM-laget. Svårt? Ja. Omöjligt? Nej. Vad är det som säger att Gunnarsson är sämre än Robin Jonsson och Oscar Hedman? Spontant känns forwardssidan starkare, men personligen är jag inte överdrivet imponerad av namn som Christian Berglund och Niklas Nordgren.
Det vore skitkul om Gunnarsson, Persson eller Zackrisson hängde med hela vägen.
Jag tror inte det.
Men jag hoppas.

Saknar ni Daniel Fernholm i svensktruppen?
Det är knäskadan från tidigare under säsongen som gör att LHC-backen inte är VM-aktuell.

Bengt-Åke Gustafsson nobbar tydligen Henrik Tallinder. Varför det?

Klockan 16 i eftermiddag inleds den beryktade sponsorupptakten i Cloetta center. Ska bli spännande att se vilka nya LHC-namn som presenteras. Kan inte tänka mig annat än att Fredrik Norrena är ett av dem.

Förre LHC-aren Niklas Olausson har gjort succé i Västerås och är högaktuell för elitserien. Både Södertälje och Luleå lär visa intresse.

Den nya Ben & Jerry-glassen i GB:s utbud . . . missa inte!

Blev inget premiärdopp i Vättern under påskhelgen. Jag skyllde på en lättare förkylning.

Ruskigt snyggt mål av Fernando Torres -- men att jämföra med Marco van Bastens kanon över Dassajev i EM 1988 var väl ändå att ta i?

Sambon insisterade på äggmålning i påsk. Mina blev . . . hm, annorlunda.

Däremot lyckades jag alldeles utmärkt med sconesbakningen.

söndag 12 april 2009

Underbara ord för LHC-fans

Vet inte om ni just också hörde intervjun med Tony Mårtensson i Sportspegeln?
-- Nu siktar jag på att vinna en final med Linköping också. Det skulle slå det här. Lätt, sa Mårtensson efter vinsten med Kazan.
Måste ha varit underbara ord att höra för alla LHC-fans.

Grattis, Mårtensson

Två raka finalförluster med LHC -- men i Ryssland gick det bättre för Tony Mårtensson.
Ak Bars Kazan vann den sjunde och avgörande finalen mot Lokomotiv Jaroslavl med 1--0, Alexej Morosov gjorde det avgörande målet i tredje perioden -- och Mårtensson var inblandad i förarbetet.
Första svensken att vinna ett ryskt mästerskap i ishockey. Snacka om bästa tänkbara avslutning på det stora äventyret.
Fast något säger mig att det kan bli en sejour till i öst när kontraktet med LHC gått ut.
Oavsett vilket har Mårtensson, liksom Magnus Johansson och Mattias Weinhandl, gjort succé och öppnat vägen för fler svenska stjärnor i KHL. Utan den inlånade LHC-trions insatser hade knappast Linus Omark och Johan Harju fått sådana drömkontrakt av Dynamo Moskva.
För Fredrik Norrena, som inom kort presenteras som nyförvärv i LHC (?), innebar triumfen att han blivit mästare i Ryssland, Finland och Sverige.
Inte illa.
Fränt namn på det första och historiska ryska KHL-slutspelet, förresten.
Gagarin cup.

fredag 10 april 2009

Glad påsk, sa Karlsson

LHC-förvärvet Sebastian Karlsson lät trött när jag ringde upp.
-- Njae, lite sliten är jag väl. Det var fest efter sista matchen i går, sa han på .
Men sen pratade vi en stund och 22-åringen från Rögle bekräftade att han är helt överens med LHC om ett treårskontrakt.
-- Kan väl bli så att jag kommer till någon gång under de närmaste dagarna, sa han på klingande göteborgska.
-- Typ på sponsorupptakten på tisdag, sa jag.
-- Det är väl inte omöjligt, sa han.
-- Då ses vi då, sa jag.
-- Glad påsk, förresten, sa han.
-- Detsamma, sa jag.

Magnus: "Jag spelar i LHC"

Magnus Johansson spelar i LHC nästa säsong.
Han sa det själv när vi pratade tidigare idag.
-- Jag ska spela med LHC i elitserien i höst. Inget annat är aktuellt. Ärligt talat förstår jag inte varför det varit så mycket snack om det, sa Johansson.
Han reagerade starkt när han läste en intervju i Aftonbladet, som i sin tur citerat en rysk hemsida.
-- Jag blev full i skratt när jag såg det. Det är helt taget ur luften, sa han.
Läs mer på corren.se -- och ännu mer i papperstidningen i morgon.

torsdag 9 april 2009

Weinhandl på familjemiddag

Fick tag på Mattias Weinhandl vid klockan nio i går kväll.
-- Hej, Per Bergsten på Corren här. Stör jag?
-- Äh . . . ja, lite. Vi är mitt uppe i en familjemiddag. Var det något speciellt?
-- Ja, Dynamo Moskva uppger på sin hemsida att det är klart att du blir kvar där en säsong till.
-- Märkligt. Jag har inte signat något än. Men vi har haft bra snack och det kanske kan bli något.
Jag räknar med att det bara är underskriften som saknas. Jag räknar med att Mattias Weinhandl lirar i Moskva även till hösten.
Det gör LHC också, det vet jag.
Om jag fattat saken rätt kommer hela uppgörelsen att presenteras på sponsorupptakten på tisdag. Jag vet att LHC kommer att ersättas med miljonbelopp, jag erfar att skyttekungen samtidigt skrivit ett längre kontrakt med LHC och jag utgår från att klubben fått in någon klausul som gör att samma situation inte uppstår nästa år igen.
Så borde det vara.
Då vet vi att Tony Mårtensson återkommer och att Mattias Weinhandl inte gör det. Frågan är vad som händer med Magnus Johansson.
Det är bara en känsla och den kan vara fullständigt fel -- men jag t r o r att backen spelar i Cloetta center i höst.

Jag är inte bitter

Vissa saker bör helst förbigås med tystnad.
Som resultatet i Champions league-matchen på Anfield road i går.
Fågelbloggaren såg nöjd ut i alla fall.
Men jag är inte bitter.

Svårt att jämföra

Satt och diskuterade med kollega Nilsson under sista perioden i finalen i går. Vi var överens om att det trots allt varit ett ganska tamt hockeyslutspel där det aldrig riktigt tänt till på allvar.
-- Det kanske varit likadant de senaste åren också. Det är svårt för oss att jämföra och veta. Vi har varit så inne i det när LHC spelat final både 2007 och 2008, sa han.
Jag nickade.

Tankar efter finalen

Vet inte om ni sett min guldkrönika, författad direkt efter slutsignalen i Karlstad i går, i papperstidningen.
Om inte, trogna bloggläsare, så har ni den här:

Inte alla vackra sagor slutar lyckligt. Men den här gör det. Jörgen Jönsson fick sluta på topp och kröna en sanslös karriär med ännu ett guld.
Ett värdigt slut för en stor mästare.
Ingen kan påstå att Färjestads nummer 21 är Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna. Men med 285 landskamper är han den meste. När lagkaptenen Rickard Wallin överlät till guldmakaren att lyfta SM-bucklan var det gåshud upp till öronen.
Det går inte att nog betona veteranerna Jönsson och Peter Nordströms betydelse. Inga var så bra när det gällde, inga har så intensivt längtat efter ett nytt guld, inga har så ofta visat på betydelsen av smarthet och desperation.

Vet att jag i höstas skrev något i stil med att ”se upp för Färjestad, något säger mig att värmlänningarna blir farliga i vinter”.
Jag hade rätt.
För en gångs skull hade jag verkligen det.
3–2 i femte SM-finalen, artonde raka hemmasegern i Löfbergs Lila Arena, guldhattar på och säkrad fest på torget i Karlstad. På tretton spelade slutspelsmatcher har det blivit tolv vinster.
Det är ruskigt imponerande.
Man kan prata om veteranerna, man kan prata om målvaktsmonstret Jonas Gustavsson och man kan prata om succéduon i båset, Tommy Samuelsson och Per-Erik Joha . . . förlåt, Johnsson. Men det är det genuina lagbygget Färjestad som spelat hem guldet.
Med så många kreativa forwards, med så många formtoppade backar är det hela tiden olika spelare som klivit fram. Vem hade räknat med Holös? Vem hade räknat med Holtet? Av utespelarna är det bara ovannämnde Wallin som kan räkna med en plats i svenska VM-laget. Det säger rätt mycket om bredden, effektiviteten och djupet i uppställningen.

Alla tycker om Färjestad, men inte alla tycker om Färjestad.
En värmländsk dynasti där vinnarkulturen sitter som fastnaglad i väggarna. Där finns både självförtroende och kaxighet.
Ett guldrecept så gott som något.

Lite andra finaltankar, med en natts distans:

Inget snack om det var Sveriges två bästa lag som gjorde upp.

Nej, det var inte domaren Thomas Andersson som avgjorde matchen. Men det skulle inte skada med lite mer konsekvens. Och varför fick inte Marcus Winnerborg, som var strålande i tisdags, fortsätta? Ofattbart.

Det var verkligen en häftig och rafflande avslutning. Men Färjestads stabila försvarsspel avgjorde. Det har nästan varit stört omöjligt för motståndarna att tränga igenom den värmländska muren.

Förstod verkligen Färjestadsveteranernas betydelse när Peter Nordström intervjuades efter fjärde finalen och sa:
--Vi är på varandra hela tiden. Vi sa att det här duger inte. Ska vi vinna, då måste 23 spelare göra sitt jobb. Annars vinner man inte. Så enkelt är det.

Omöjligt att trots allt inte vara ruggigt imponerad över det som HV åstadkommit i detta slutspel med ideliga underlägen, med en sällsynt förmåga att komma tillbaka och en stark tro på sig själva.
Men till slut blev det för mycket. Till slut tog bensinen slut.
Med Jan Hrdina långtidsskadad, med David Petrasek i båset i stället för på isen och med Johan Davidsson påtagligt plågad av magmuskelskadan var det inte så konstigt.

Men tänk om Jukka Voutilainen satt straffen i tisdags. . .

Funderar på vad finallagen har som inte LHC hade den här gången.
Som vinnarkulturen, som förmågan att vara som bäst när det gäller som mest, som den taktiska organisationen och disciplinen där alla spelare vet vad som ska göras och gör det, som den höga farten både offensivt och defensivt, som två storspelande målvakter och som de snabba, precisa och långa spelvändningarna.

Färjestad har verkligen visat hysterisk form under 2009.
27 segrar och bara fyra förluster på hela året.
Då är man värdiga mästare.

Plusbetyg till alla er som orkat läsa hela det här låååånga inlägget.
Jag har full förståelse för om ni somnade någonstans halvvägs.

tisdag 7 april 2009

Stort symbolvärde

Det var inte den minsta tvekan i Tony Mårtenssons röst när vi pratade i går.
Han vill tillbaka till Linköping.
Han vill hem.
För LHC är det naturligtvis ett oerhört viktigt besked och av största symbolvärde. Det kan betyda mycket inför nästa säsong. Mårtensson är en storstjärna -- men rent spelmässigt har avsaknaden av Magnus Johansson och Mattias Weinhandl varit ännu större i vinter.

Zackrisson -- en joker

I morgon avslutas det tredje lägret inför VM i Bern. 23 spelare har sedan i måndags varit samlade i Stockholm, däribland LHC-kvintetten Magnus Johansson, Calle Gunnarsson, Mattias Weinhandl, Patrik Zackrisson och Niklas Persson.
Hur många av dem som hänger med hela vägen till den schweiziska huvudstaden.
Givetvis Johansson och Weinhandl.
Men sen?
Jag gissar att Patrik Zackrisson är den som i så fall ligger närmast. Han imponerade stort i matcherna mot Schweiz i förra veckan och känns som en joker inför VM-uttagningen. Men det är ett långskott och det är många som tillkommer, både på back- och forwardssidan.
NHL-kvartetten Tobias Enström, Nicklas Grossman, Loui Eriksson och Joel Lundqvist är redan klara. Och mer kommer från de utslagna lagen i Nordamerika.
Tony Mårtensson, Johan Åkerman och Marcus Nilsson ansluter efter ryska KHL-finalen.
Från de svenska finallagen är förstås målvakterna Jonas Gustavsson och Stefan Liv högaktuella, men av utespelarna ser jag egentligen bara Rickard Wallin, Martin Thörnberg och Björn Melin som potentiella svenska VM-lirare (Johan Davidsson ska opereras).
Noterar också att det blev precis som Mikael Håkanson befarade när LHC-veteranen tvingades tacka nej till turneringen i Globen.
Det blev inget VM heller.
Tyvärr.

Det räcker inte med Dallastrio

Fyra svenska NHL-lirare klara för VM-spel i Bern.
Att Loui Eriksson finns med känns jättebra. Doldisen har gjort succé i vinter och öst in mål i Dallas. Tobias Enström ska också bli kul att se. Inte minst som tunga, inhemska backnamn som Marcus Ragnarsson och Mattias Timander redan tackat nej.
Men Nicklas Grossman och Joel Lundqvist?
Visst, Grossman är en underskattad defensiv försvarare och Lundqvist är en rivig forward som kan växa med uppgiften. Men . . . nja, jag är skeptisk. Allt är inte med automatik bättre bara för att det kommer från NHL.
Bättre spelare än så krävs för att Tre Kronor ska vara med och slåss om VM-guldet.

måndag 6 april 2009

Ofattbart tacklingsförbud

Såg delar av dam-VM-matchen mellan Sverige och Kanada.
0--7.
Jösses, vilken utklassning.
Nog för att Kanada var bra -- men att vika ned sig så enkelt?
Illa.
Jag led med LHC-målvakten Sara Grahn, som gjorde en riktig Rembrandt på det andra baklängesmålet, men annars stred tappert mot övermakten. Vad skulle hon göra när utespelarna knappt ens var närvarande?
Men märkligast av allt är förbudet mot tacklingar i damhockeyn. Varför det? Snacka om så tydligt visa att "spela ni, tjejer, det är okej, men tro för den skull inte att vi tar er på allvar".
Ofattbart -- ovärdigt.

Helber: "Hoppas du har rätt"

Hade Mike Helber, LHC-direktören, i luren tidigare idag.
-- Tänker ni presentera något nyförvärv på upptakten nästa vecka? sa jag.
-- Det vore trevligt om vi kunde göra det, sa han.
-- Jag tror på Fredrik Norrena.
-- Haha, jag hoppas du har rätt. Det är ingen hemlighet att Fredrik är aktuell. Men ingenting är klart än.

Snart blir det krav på alkolås

Ännu en hockeyspelare fast för rattfylla. Modos Andreas Salomonson stoppades med 0,9 promille i kroppen.
Så ofattbart korkat.
Och jag kan inte riktigt släppa frågan:
Vilken elitserieklubb blir först med att skriva in krav på alkolås i sina kontrakt?
Jag börjar snart tro att det behövs.
Tyvärr.

Persson till Jaroslavl?

Beskedet dröjer för Niklas Persson, som sagt upp kontraktet med LHC för att ta chansen i Ryssland. Har fått flera mejl som undrar om långbänken har att göra med att det ännu är oklart om Mårtensson och Weinhandl återkommer till Linköping?
En inte ologisk tanke -- men, nej, det tror jag inte.
Persson har redan tagit sitt beslut och nu är det upp till den ryska klubben att komma till skott.
Enligt ett ihärdigt rykte handlar det om finallaget Lokomotiv Jaroslavl som vill ha LHC-stjärnans tjänster till nästa säsong.

Norrena presenteras nästa vecka?

Inget nytt angående LHC:s utlånade rysstrio under helgen. Samtal förs med alla tre, men förmodligen kommer inget definitivt beslut förrän om några veckor.
Som jag sagt och skrivit tidigare: det är en väldigt komplex och svår situation.
Skulle varken Magnus Johansson, Mattias Weinhandl eller Tony Mårtensson återkomma är det mycket som måste göras med för att få till ett tillräckligt starkt lagbygge. Men utgår från att det finns någon slags beredskapsplan för det också.
Det borde det göra.
Erik Andersson är som bekant redan klar och Sebastian Karlsson är på ingång från Rögle. Han sa det inte rakt ut när vi pratade i förra veckan, men nog lät det som om göteborgaren snart flyttar till Linköping.
Jag gillar den värvningen.
Ingen storstjärna, men aldrig fel med en defensiv och hårt jobbande karaktärsforward till tredje- eller fjärdekedjan.
Tony Mårtensson är tills vidare upptagen med finalspelet om Gagarin cup. Just nu är Ak Bars Kazan i underläge mot Lokomotiv Jaroslavl, 1--2 efter tre matcher. Nästa match spelas redan i eftermiddag, också den i Jaroslavl.
Fredrik Norrena har haft skadebekymmer, men är nu spelklar och vaktade Kazan-buren senast.
Nästa säsong är finländaren tillbaka i LHC, det är jag rätt säker på. Kan till och med vara så att övergången redan är helt klar.
Om en dryg vecka har LHC kallat till en traditionell upptakt för sponsorer i Cloetta center.
Jag tror att Fredrik Norrena då presenteras som nyförvärv.

Grattis, Meja

Har haft ett ledigt och bloggfritt veckoslut. Kan behövas ibland. Har njutit av solen, umgåtts med systerbarnen -- stort grattis i efterskott till Meja, som fyllde åtta i förra veckan -- och sambo, jublat över Liverpools sena avgörande, köpt blomlådor, sovit länge, hälsat på hos mor och far, ätit tacos och morotskaka, upplevt VSK:s första förlust för säsongen . . .
. . . och ådragit mig någon slags förkylning.
Som vanligt.
Jag klarar inte av att vara ledig.
Har fortfarande några lediga dagar -- det blir så när det varit rätt intensivt under hockeysäsongen och vi schemalagt arbetar ett antal så kallade röda dagar -- men nu utlovas i alla fall ett och annat blogginlägg.
Såg bara sista delen av HV 71--Färjestad i går och . . . ja, jag vet att jag tippat guldfest i Jönköping. Kan väl säga att jag inte är lika säker längre. Det är alldeles för tidigt att räkna ut HV, det har redan vänts ett par underlägen i det här slutspelet, men att förlora på hemmaplan, att ha dubbla bortamatcher mot lagmaskinen Färjestad i Karlstad framför sig och att ha lagkaptenen Johan Davidsson uppenbart skadad.
Och Färjestad är varken Timrå eller Frölunda.
Det ser mörkt ut för HV.
Det är inte säga för mycket.
Förstår att alla inblandade i LHC håller tummarna för Färjestadsseger. Att få chansen till revansch och stora pengar i Champions league i höst skulle betyda mycket.
Och sen slår det mig att Jörgen Jönsson verkligen är värd att få avsluta en makalös karriär med ett guld.

torsdag 2 april 2009

Ett avtal är ett avtal

Magnus Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl kan bli kvar i Ryssland en säsong till och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
För det första: det är en jäkligt svår och komplex situation.
Jag inser det.
Inte minst när LHC tidigare så tydligt deklarerat att spelarna ska hem -- till vilket pris som helst.
Samtidigt är jag inte ett dugg förvånad.
Stjärntrion har under hela säsongen haft dörren öppen för en fortsättning. Jag kan förstå att de nu är sugna på att tjäna mer miljoner och köra en säsong till i Ryssland. Men vad är det som säger att de efter det inte vill stanna en till? Och en till? Och . . . Vad kan LHC få i stället? Mer pengar? Längre avtal?
Jag kan förstå att klubben tvekar och inte vill göra sig osams med spelare som ska bära klubben i många år framöver. Att ha spelare som hellre vill vara någon annanstans är inget bra. Det kan skapa missnöje och sprida en massa negativ energi. Och kan man säga ja till en och nej till en annan?
Tveksamt.
Jag tyckte, och tycker fortfarande, att LHC gjorde rätt förra gången. Det var en affärsmässigt bra uppgörelse. Uthyrningarna av spelarna gav runt tio miljoner kronor till klubben.
Mycket pengar.
Och det blir garanterat ännu mer nästa år.
Samtidigt:
Det finns skrivna kontrakt som reglerar att spelarna ska tillbaka till Linköping i höst. Och vad ska vi ha kontrakt för om de ändå inte gäller? Hur ska man då kunna få till någon kontinuitet och långsiktighet? Om inte LHC sätter ned foten och markerar finns risken att alla agerar på samma sätt så fort de får feta anbud från annat håll.
Ett avtal är ett avtal.
Man ska inte glömma det.
För att inte klubben ska förlora trovärdigheten är det av högsta vikt att det sköts på rätt sätt. När läget utvecklats på det här sättet är det lätt hänt att bara tolka tidigare uttalanden som "klassisk förhandlingstaktik".
Tidigare har Mike Helber och övriga i klubbledningen sagt att de "räknar med" Johansson, Mårtensson och Weinhandl i höst. Nu säger Helber att han "hoppas på det".
Det är en väsentlig skillnad.
Med brevet på klubbens hemsida är det solklart att LHC vill minska chocken och förbereda alla supportrar och sponsorer för den dagen det meddelas att "nej, spelarna kommer inte hem".
Tipset för dagen:
Minst två av spelarna, förmodligen alla tre, blir kvar i Ryssland.
Och LHC får ruskigt bra betalt för det.

onsdag 1 april 2009

Respekt, Andersson

Har varit en hektisk dag på jobbet och bland annat har jag ett par gånger varit i kontakt med Erik Andersson.
Första samtalet i korthet:
-- Hej, det är Per Bergsten på Corren i Linköping. Jag vet att du är klar för LHC.
-- Va? Eeh? Vem har sagt det? Jag är ledsen, men jag kan inget säga just nu. Vi kanske hörs senare under kvällen.
Det andra samtalet blev betydligt längre.
Skellefteåbacken berättade om varför han valde LHC, om hur bra allting kändes och om hur mycket han ville hjälpa till för att nå det där efterlängtade guldet.
En jäkla trevlig kille, som det kändes.
I början av juni går flyttlasset till Linköping, men först ska han göra färdigt ex-jobbet och bli klar civilingenjör i teknisk fysik. Låt vara att studierna gått på halvfart de senaste åren och i stort sett legat nere under seriespelet, men att kombinera pluggandet med hockeyn -- det har min största, största respekt.
Jag tror att LHC kan ha gjort ett klipp.
På -- och utanför isen.
En sak till: vanligtvis brukar spelarkontrakten skrivas på och sedan faxas vidare. Men inte den här gången. Enligt vanligtvis välunderrättade källor till bloggen insisterade Erik Andersson på att skicka avtalen per brev i stället.
Allt för att minimera risken att det skulle hamna i fel händer.