Calle Gunnarsson klar för Toronto.
Skrev redan i förra veckan att Gunnarsson garanterat kommer att få ett erbjudande, men att det skulle gå så fort hade jag inte räknat med.
-- Det har varit snabba beslut, sa LHC-backen när jag hade honom i luren för några timmar sedan.
Jag förstår att han tar chansen -- det hade jag också gjort om jag bara varit lite bättre på att åka baklänges -- men det är mycket möjligt/troligt att det för hans egen utveckling varit bättre med en säsong till i elitserien och landslaget.
Men, som sagt, det var nu han fick chansen.
Ingen vet när, eller ens om, den dyker upp någon mer gång.
Skulle tro att han får inleda säsongen i AHL, men när det gäller Toronto är det så smidigt att farmarlaget Marlies hör hemma i samma stad. Det hör inte till vanligheterna där borta.
Utlovas en hel del läsning om Toronto i morgondagens papperstidning. Har även pratat med den största av dem alla i världens kanske största hockeystad.
Just det, Börje Salming.
Legenden med nummer 21 är förresten en av få svenska backar som verkligen lyckats i Toronto. Läser på utmärka Hockeysverige.se att Calle Gunnarsson blir den tionde svenska försvararen i Maple Leafs.
Tidigare har, förutom Salming, Kenny Jönsson, Calle Johansson, Per Gustafsson, Pierre Hedin, Anders Eriksson, Staffan Kronwall, Jonas Frögren och Anton Strålman spelat med det klassiska lönnlövet på bröstet.
Den sistnämnde fick vara med i 38 matcher under säsongen som gick.
Det säger rätt mycket om det stora steget.
Å andra sidan -- vem hade trott att Calle Gunnarsson 1) skulle få spela VM och 2) göra avgörande målet i bronsmatchen inför ögonen på Torontocoachen Ron Wilson i USA-båset?
Han kan säkert överraska i hockeytokiga Kanada också.
