Det finns vissa som är lättare än andra att intervjua.
Mats Weiderstål, förre LHC-tränaren, hör inte till den kategorin.
Inte för att han är sur och vresig -- utan precis tvärtom.
Weiderstål pratar nästan hela tiden, skämtar om nästan allt och med en frispråkighet som nästan ingen tränare. Det är inte utan att man saknar honom ibland.
-- Jag brukar säga att det är min förtjänst att LHC går så bra, sa han.
-- Jaså, sa jag.
-- Ja, hade inte jag fått sparken hade LHC aldrig varit där man är idag.
Vi träffades på Stångebroläktaren under juniorernas Nordic trophy-turnering tidigare under dagen. Weiderstål, som arbetar för Washington Capitals, var långt ifrån den ende NHL-scouten på plats.
-- Titta, där är Håkan Andersson. Han arbetar för Detroit. Han är oduglig, sa Weiderstål och garvade.
Jag undrade om det inte är tufft att hålla koll på alla unga spelare han ser under en säsong.
-- Jo, det kan det vara. I alla fall för en annan som inte har så stor hjärnkapacitet.
Det blev i alla fall en artikel till morgondagens papperstidning. Sen pratade vi också om en massa annat som inte fick plats där. Som att han fortfarande känner för LHC, som att han tror på guldfest i Linköping nästa vår och som att han fortfarande håller kontakten med Torgny Bendelin.
-- Många trodde att jag ville ha bort honom, men det var helt fel. Jag är så flummig att jag behövde någon som hela tiden brann och som hade ordning på grejerna. Är det något jag är bra på så är det att inse min begränsning.
