Teknikstrul under matchen gjorde att det inte blev något bloggande från Cloetta center.
LHC-spelet fungerade desto bättre.
Låt vara att HV var hårt drabbat av skador och sjukdomar, hade en målvakt som inte var något vidare och ofta bjöd på ytor av Antarktisformat. Med det sagt ska det också sägas att LHC var bra.
Riktigt bra.
Bästa insatsen på länge och 4--1 var inte alls i underkant.
Det kunde ha blivit mer.
Tjeckiska artisttrion Jan Hlavac, Jaroslav Hlinka och Josef Melichar levererade plötsligt två mål och två assists och var precis så bra de förväntas vara. Gissar att framförallt Hlavac somnar gott i kväll.
Det syntes så tydligt hur mycket han längtat efter de där målen.
Han har inte gjort ett enda tidigare i höst.
Inte i Prag, inte i LHC.
Inte förrän nu.
Känslan var att LHC både bildligt och bokstavligt körde över guldfavoriten. Farten var tillbaka, frenesin i spelet imponerade och förutom Fredrik Norrenas miss före 1--1-målet bjöds inte på många misstag.
-- Skönt att man inte behövde bli syndabock, sa Norrena och log.
Efter fem raka förluster var det förstås ett välkommet trendbrott och jag frågade målvakten vad han tyckte var bättre jämfört med de senaste matcherna.
Svaret kom direkt:
-- Allting.
Ja, det är svårt att förstå att detta var samma lag som var så uselt mot AIK i lördags.
-- Tummar du bara lite på inställningen kan det bli så. Nu spelade vi på det sätt som vi måste göra, sa Norrena.
Bara en match kvar före landslagsuppehållet, borta mot Modo på lördag.
-- Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är lite sliten. Men när man vinner känns det inte så farligt, sa han.
Och log.
Igen.
