Lika bra att erkänna direkt.
Jag hade fel.
Jag trodde inte Pär Mårts första landslag skulle gå så bra som det faktiskt gjorde i Karjala cup. I åtta perioder tog Sverige kommandot och öste på precis som Mårts ville ha det.
Sen sket det sig rejält i den nionde och sista, men det kan man ha överseende med.
Före den kollapsen var det kul att se offensiven, farten och en ishockey som alla gillar att spela. Det sistnämnda ska inte underskattas när det gäller att locka toppspelare till VM i Slovakien framåt våren.
För det är trots allt då det gäller.
Går det illa då -- då är det ingen som bryr sig om det som kallas för Euro hockey tour. Jag har själv sågat upplägget tidigare och står fast vid det. För Mårts får säga vad han vill om att vinna till varje pris: på vägen fram till VM handlar det mest om att testa spelare och se vilka som håller måttet för spel där.
Vad för positiva besked som gavs i Finland?
Stefan Liv och Daniel Larsson är de bästa svenska målvakterna i Europa. Magnus Johansson och Mattias Ekholm var ett strålande backpar. Daniel Fernholm överraskade stort. Förstakedjan med Björn Melin, Niklas Persson och Robert Nilsson (oj, så bra!) är värd att satsa vidare på. Andreas Jämtin var ruskigt bra. Mattias Sjögren definitivt värd fler chanser. Marcus Krüger likaså.
Ja, det finns mer.
Men som jag varit inne på tidigare:
Det gäller för Mårts & Co att hitta den rätta balansen.
Till nästa turnering vill jag se några fler defensivinriktade backar för att stabilisera spelet i egen zon. Och självklart ska klasslirare som Tony Mårtensson, Mattias Weinhandl och Johan Davidsson ha plats i ett svenskt landslag.
Tycker jag.
