Josef Melichar tillbaka till LHC.
Jag applåderar.
Det är en personlig favorit.
Dels för att han är en klippa på isen, dels för att han är bland de trevligaste hockeyspelare jag stött på genom åren.
Han är inte typen som kommer att ösa in en massa poäng, men som alltid är väl medveten om sitt jobb. Uppgiften är att spela enkelt och fysiskt, med ett stort hjärta som ständigt bankar för laget.
Det behöver inte alltid vara spektakulärt och spännande för att det ska vara bra.
Med tanke på att Andreas Pihls sargade kropp knappast tillåter spel i alla matcher, att både Magnus Johansson och Niclas Hävelid passerat 35-strecket och att Robin Persson opererade knäet i våras förstår jag tanken att plocka in Melichar.
Han kommer att göra nytta.
Absolut.
Med tjecken i truppen har LHC tio backar att tillgå. Någon eller några kommer att på sedvanligt sätt lånas ut till allsvenskan, men jag hoppas att inte vägen blockeras för talanger som Klas Dahlbeck och Mattias Bäckman.
Med Hans Särkijärvi i båset i stället för Slavomir Lener känns inte den risken lika överhängande.
På det sättet gillar jag att stjärnan inte ansluter förrän i oktober. Nu är det upp till de unga spelarna att prestera och fram till dess visa att de är värda en plats i uppställningen.
Det blir som en form av try out.
Ingen ska spela för att han är ung, utan för att han är tillräckligt bra.
Försvar blir LHC:s bästa anfall. Det måste bli en vinter då två, tre mål ofta räcker till seger. Jag tror publiken är med på det. 2--1 och hårt jobb uppskattas lika mycket som 7--0 och en massa sköna dragningar. Ska man bygga ett lag ska man bygga bakifrån och med Särkijärvi är det laget som ska byggas.
Den stora frågan är hur mycket LHC, utan ytterligare en kvalificerad målskytt i laget, hunnit förlora innan Hlinka och Hlavac anländer i oktober.
Som jag skrev i en krönika i papperstidningen i förra veckan:
"Tony Mårtensson har flyttat till Ryssland, Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac ansluter inte förrän i oktober och att den sistnämnde ska vara lika sanslöst effektiv som i fjol är att tro för mycket. Då måste spelare som Johan Andersson, Michael Holmqvist, Sebastian Karlsson och Pontus Petterström kliva fram och visa att de är mer än nyttiga hockeyarbetare.
Det duger inte att bara kämpa.
Nu krävs också mål och poäng."
