Har haft flera LHC-are i luren under dagen.
Först Michael Holmqvist som i morgondagens Corren berättar om den stundande operationen, om de hemska smärtorna i ryggen och om längtan tillbaka.
Till rinken -- men framförallt till ett normalt liv.
-- Nu har jag inte ens kunnat leka med mina barn, sa han.
Ishockeyn är viktig.
Men det finns mycket annat i livet som är viktigare.
Hans Särkijärvi, tränaren, beklagade förstås Holmqvists skada, men var på utmärkt humör och gillade läget i övrigt.
-- Vi ligger längre fram än vid motsvarande tid i fjol. Det känns mycket stabilare, sa han.
Tydligt är att LHC gjorde rätt som var tidigt ute med sina värvningar. Det lugnet, den tryggheten, ska inte underskattas. Marknaden är mättad, det dras från både öst och väst, och det är svårt att hitta spelare av klass. Titta på HV, som tappat forwards som Laine, Thörnberg och Beech och så här långt inte ersatt med någon.
Vi ska inte blunda för fakta. För varje år dräneras elitserien på profiler, vilket gör att klassen blir sämre.
Någon ersättare på ingång för Michael Holmqvist?
Skulle tro det.
Johan Hemlin pratade om att "vi avvaktar lite grann", men känslan är att det kommer att hända något på värvningsfronten. Återkommer när jag lyckats luska ut något mer.
