En semestervecka avverkad. En till väntar innan det är jobbdags igen. Har tänkt att ta hustrun med på några dagars resa.
Vart vi ska?
Säger jag inte.
Ska bli en överraskning.
Såg att någon föreslog Jocke Eriksson tillbaka till LHC i stället för ryggskadade Michael Holmqvist.
Ska erkänna att jag också tänkt tanken.
Men Eriksson är dyrare, några år äldre och rimligen inte så sugen på ett korttidskontrakt.
Tror jag.
Min gissning är att han spelar utomlands till hösten.
Kamikazepilot har man ju hört talas om. Finansminister i Grekland låter som ett liknande uppdrag.
Ruggigt bra film på tv i kväll: "Million dollar baby" med Hillary Swank, Clint Eastwood och Morgan Freeman.
Jag tjuter varje gång.
Lysande reprisavsnitt av "Solsidan" idag också, förresten. Ove Sundberg for president. Eller inte.
Stackars Skellefteå.
Det blir inte mycket kvar av det lag som spelade SM-final i våras.
Grävarbete i trädgården och uppsättning av ny bokhylla. Jag vidhåller att det ofta är lindrigare att jobba.
. . . å andra sidan ska jag inte ta åt mig så mycket av äran för det där med bokhyllan. Med tummarna placerade i mitten på båda händerna är det tur att hustrun är en jävel med hammare, spik och skruvdragare.
Men jag körde i alla fall bilen från Ikea.
Det fattas måhända fortfarande en del, men sakta men säkert börjar Modos nödvändiga nybygge likna ett lag som kan ta sig till slutspel.
Snart dam-VM i Tyskland och jag kan inte fatta att inte förbundskapten Dennerby satsar på en 4--2--3--1-uppställning när han verkligen har spelarna för det.
Som Therese Sjögran i en central, offensiv mittfältsroll.
Förresten: kan verkligen ett land gå i konkurs? Vem blir konkursförvaltare?
Timrå redovisar en vinst (!) på 400 000 kronor.
Hur är det möjligt?
Man frågar sig gång på gång.
När jag fick höra att saxhjälten Clarence Clemmons dött i sviterna av en stroke plockade jag fram Springsteens livebox från 1975--85 och lade på den avslutande sidan med "Born to run", "No surrender", "Tenth avenue freeze-out" och "Jersey girl" på vinylspelaren.
Magiskt.
