På plats i Karlstad. Den berömda solen försöker bryta fram genom molnen, men lyckas ärligt talat inget vidare.
Det är mycket man kan fundera på och göra under några timmars bilresa.
Man kan skråla med till någon av bejublade Beach Boys låtar på den cd som just den här dagen halkade ned i väskan.
Man kan tänka att det här med fartkameror säkert är bra, men att det ofta gör att trafiken blir orytmisk.
Man kan, någonstans i höjd med Stora Forssa längs trist väg 50, skrika "äntligen" när det meddelas att Jean-Marie Gustave Le Clézio fått nobelpriset i litteratur.
Man kan sekunden senare erkänna sin okunnighet att man aldrig hört talas om karln.
Man kan kan lyssna på statsminister Fredrik Reinfeldt när han i radio, apropå finanskrisen, säger att "det är när saker görs i panik som problemen förvärras".
Man kan bli lika förundrad varje gång hur mycket det svänger vid sjöarna utanför Laxå.
Man kan för sig själv applådera åt Lotta Bromées radiointervjuer.
Man kan fundera på hur mycket en tvårumslägenhet på den där höjden i utkanten av Svartå kostar.
Man kan bli deprimerad när man åker igenom Björneborg.
Ni ser, det är mycket man kan göra på väg till Värmland.
