-- Bättre än en hockeymatch, sa någon när vi lämnade Konsert & kongress i går kväll.
Ja, konserten med Ulf Lundell var bra.
Riktigt bra.
Även om det stundtals svängde häftigt tillsammans med bandet och exempelvis "Gå ut och var glad" doftade mer Springsteen än Springsteen själv gillade jag den avskalade delen bäst. Lundell satt själv på en pinnstol, lirade gitarr och munspel och sjöng låtar som min egen favorit "Levande och varm" och mäktiga "Tre bröder".
Den sista hade jag inte hört på länge och hade nästan glömt hur bra den var.
Det måste ha varit i mitten och slutet av 90-talet som jag var mest Lundell-freak och såg ganska många konserter. Ingen har varit bättre än den en vinterkväll (har jag för mig) i sporthallen i Motala.
Det var fantastiskt.
Så bra var det inte nu.
Men, som sagt, det var bra.
Kul förresten också att känna igen så många i publiken. Det var länge sedan man hälsade på så många kända ansikten. Inte minst från idrottssammanhang, både från det egna utövandet och från den mer jobbmässiga delen.
Såg förresten att Linköpings egen Lundell, David Flink -- hårt jobbande mittfältare och lagkompis i Wolfram för typ hundra år sedan -- satt alldeles intill scen och till och med fick göra en "high five" med idolen.
Det måste ha känts stort.
