HV 71 spelar final. Linköpings HC gör det inte. Sitter och funderar på varför, för LHC var trots allt snäppet vassare under grundserien men stod på näsan mot Skellefteå i kvartsfinalen.
Här är några förklaringar till att HV -- och inte LHC -- på onsdag spelar första SM-finalen mot Färjestad.
Bäst när det gäller:
HV har också svajat under säsongen och var en skridskoskena från att åka ut redan i kvartsfinal -- men var som bäst när det gällde som mest.
Bättre disciplin:
Alla spelare vet vad som ska göras -- och gör det. Det taktiska är tränaren Kenta Johanssons styrka.
Bättre fart:
Tänkte på det flera gånger i går när spelare som Martin Thörnberg, David Ullström, Mattias Tedenby och Teemu Laine virvlade runt i anfallszon. LHC har haft för få av riktiga "fartiga" forwards.
Bättre organisation:
Ett tydligt grundspel. Ingen fara om man stundtals hamnar under tryck -- det finns en trygghet. Som i första perioden i går när Frölunda tryckte på, men det var HV som skapade de vassaste chanserna. Sånt som kallas klass.
Bättre uppspel:
Säger bara Mikko Luoma. Det räcker så.
Bättre målvakt:
Stefan Liv har inte alltid varit lysande i vinter -- men i slutspelet har han verkligen stått på huvudet, som Wikegård skulle ha uttryckt det.
Sammantaget låter det förstås som om HV skulle ha ett så oerhört mycket bättre lag än LHC. Så är det naturligtvis inte. Men när det skulle avgöras, när det blev vinna eller försvinna i slutspelet -- ja, då har det faktiskt varit så.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det blir guldfest i Jönköping i år igen, men ber om att få återkomma till det.
Jag är vansinnigt imponerad av Andreas Falk.
Vet inte varför, men jag blir alltid glad när Kim Staal gör mål. Eller, jo det vet jag, förresten. Det är för att dansken är en så jävla trevlig kille.
Frölunda gjorde fyra mål på de tre sista matcherna och Ulf Dahlén, tränaren, muttrade något om att "vi skapade tillräckligt med klara chanser för att vinna".
Skitsnack, om du frågar mig.
