Det är i och för sig inte slut än, men Jimmie Ericsson gjorde just 4--1 på egen hand (var tog LHC-försvaret vägen?) och nu är det avgjort.
Bara att ställa in sig på en sjunde och avgörande match i Linköping på måndag.
Kan bli en rysare.
Guldtippade LHC har allt att förlora. Nederlagstippade Skellefteå allt att vinna.
Ett raffinerat mentalt spel där LHC också måste palla att hantera den tunga pressen. Blir det förlust är det fiasko. Då krävs att de etablerade spelarna kliver fram och verkligen tar sitt ansvar. Det räcker inte att Niklas Persson (och Joakim Eriksson) gör det.
Nu har exempelvis Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka varit inne på två mål.
Båda bakåt.
Båda med en man mer på isen.
Det är för dåligt.
Det är in i helvete för dåligt.
Precis som när Patrik Zackrisson och Andreas Pihl drog på sig två korkade utvisningar -- och 3--0 kom som det så kallade brevet på posten. Spelet i fem mot fem var ganska jämnt, men det mesta gick emot och LHC har bara sig själva att skylla.
För många individuella misstag, för många som underpresterade.
För dålig disciplin, för dålig ödmjukhet.
För lite desperation, för lite puckar och spelare på mål.
Inte så konstigt att Niklas Dahlberg är bra i Skellefteåmålet när han nästan aldrig attackeras och sätts på prov eller under press. Det är faktiskt tillåtet att vara lite småjävlig också.
Kändes ändå som om LHC inledde rätt bra, men 1--0-målet gav Skellefteå fördel och den höll i sig. Det är inte första gången som första målet avgör. Nu blev det under stora delar av matchen "tuta och kör-hockey" och det är precis så som LHC inte ska ha det.
Det ska vara mer kontrollerat, mer stabilt.
Har genom hela slutspelet varit förtjust i Skellefteåkedjan med Christian Söderström, Gabriel Karlsson och Kimmo Koskenkorva och den trion var banans klart bästa.
Fem insläppta mål för Mika Noronen och finländaren var inte klockren. Han sålde sig lätt vid 1--0 och nog för att han var skymd, men 2--0 slank in för lätt. Ska bli spännande om han får stå kvar i Cloetta center på måndag. Det tycker jag att han ska få göra.
Självklart har också Slavomir Lener ett stort ansvar. Jag gillar inte när det blir för mycket "övercoaching" och trixande i formationerna. Visst kan det ibland vara rätt att "väcka laget", men det finns en gräns för det också.
Det får inte bli för mycket.
LHC är som bäst när man utnyttjar sin bredd och trycker på med fyra kedjor.
