Min kära sambo förärade mig för någon vecka sedan med en slags pin med "SPORTFÅNE" skrivet i vitt på grönspräcklig bakgrund.
Jag erkänner.
That´s what I am.
Kom att tänka på det när jag rullade hem från Falkenberg i regnrusket. Jag hade verkligen sett fram emot ett långt hockeyslutspel och på det sättet kändes det även för undertecknad jävligt trist när Kimmo Koskenkorva avgjorde kvartsfinalen för en vecka sedan.
Men inget ont som inte för något gott med sig, som bekant. Nu blir det mer tid för annat innan det är dags för hockey-VM i Bern. Fotbollssäsongen närmar sig och det ska bli jättekul.
Ser verkligen fram emot den också.
Har sagt det tidigare och säger det igen:
Jag kan inte välja mellan hockey och fotboll.
Jag vill ha båda. Jag måste ha båda.
Volleyboll är inte fel det heller, även om LVC var fullständigt chanslöst i Falkenberg och sympatiske coachen Andrew Strugnell efteråt bad om ursäkt för att jag fått åka så långt för så lite.
Inga problem.
Alltid lika trevligt att som omväxling då och då komma ut till mindre arenor, där inte allting känns så stort och genomkommersialiserat som i exempelvis många hockeyarenor.
Nu sitter jag framför teven, har just njutit av Liverpools storseger -- herregud, 13--1 mot Real Madrid, Manchester United och Aston Villa på en vecka -- och avslutar söndagen med Fotbollskanalen.
Är man sportfåne så är man.
