För det första: kul att så många engagerar sig och tack för alla kommentarer under de senaste dagarna. Snart passerar vi 100-strecket . . .
För det andra: ursäkta att jag inte hunnit blogga något de senaste dagarna, men det har varit fullt upp med diverse LHC-uppföljningar.
Många kallar det jättefiasko? Det gör inte jag. Jag säger mycket stort misslyckande.
Där finns ändå en viss nyansskillnad.
Vet inte om ni läst mina krönikor i papperstidningen, men här är två korta utdrag:
"Linköpings HC ska spara 15 miljoner kronor. Samtidigt kommer Magnus Johansson, Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl hem från Ryssland – med väl tilltagna löner och en total kostnad för klubben mellan tio och elva miljoner.
Det får naturligtvis konsekvenser för övriga spelartruppen.
LHC var inte bäst när det gällde. Det är sanningen om det stora misslyckandet. Det har saknats ett tydligt grundspel. Tidigare har man haft tillräckligt med trygghet, harmoni och stabilitet för att vinna på halvfart. Nu har svackorna varit lika djupa som en dikt av Bruno K Öijer och det mesta har handlat om inställning (bra eller dålig) och egna prestationer.
Viktigast av allt till nästa säsong:
Att välja sportsliga ambitioner före ekonomiska och inte backa angående den utlånade rysstrion – och att hitta en högklassig målvakt med potential att vinna matcher.
Då kan misslyckandet snart vara glömt."
Och:
"Väldigt många mejl handlar om att allt är Slavomir Leners fel och att tränaren är fullständigt oduglig. Nej, allt är inte hans fel. Nej, han är inte oduglig.
Slavomir Lener har förfogat över elitseriens bredaste och på papperet bästa lag, men misslyckats med att få ut det man kan kräva. För det har han ett stort ansvar och det krävs ingen hockeyanalytiker för att se att LHC vunnit på ett enklare och mer konsekvent spel.
Jag har pratat med många spelare under de senaste dagarna och bilden av Lener blir ganska tydlig. Han är en coach. Han är ingen taktiker. Men ansvaret faller naturligtvis också tungt på sportchefen Johan Hemlin och framförallt på spelarna.
Jag gillar Slavomir Lener. Han är en intellektuell och trevlig person, men det skulle inte förvåna om det inte inom en alltför avlägsen framtid meddelas att ”parterna skiljs åt i bästa samförstånd”."
