Det finns vissa stunder i det här yrket som är värre än andra. Som när det under torsdagen bekräftades det som vi på redaktionen vetat någon dag.
Klas Ingesson är sjuk i blodcancer.
Vissa nyheter griper tag i hjärtat och det här är en sådan. Jag ringde bästa kompisen Peter Wettergren och sa som det var. "Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, vad fan ska jag fråga om?".
Sen pratade vi ett tag ändå och Wettergren berättade att de snart skulle ses.
Jag bad honom att hälsa.
Klas Ingesson är en av Östergötlands största fotbollsspelare -- jag vet, jag har själv mött honom när han spelade forward i Ödeshög och jag mittback i Wolfram -- men också en av de trevligaste och mest sympatiska idrottskillar jag mött genom åren.
En ovanligt vanlig kille från lilla Ödeshög.
Det här blir den tuffaste match han gått, jag håller tummarna och jag hoppas av hela mitt hjärta att kämpen som aldrig gav en duell förlorad vinner den också.
Och som Peter Wettergren sa innan vi lade på:
-- Klas är en kämpe och är det någon som kan kämpa sig ur en svår situation så är det han.
På redaktionen visste vi sedan någon dag att han var sjuk, men valde att inte gå ut med uppgifterna, av respekt för Klas och familjens önskan. Han ville själv gå ut med beskedet.
Jag tycker fortfarande att det var helt rätt.
Vid sådana här tillfällen betyder det inget vem som är först med en nyhet som man önskar aldrig skulle ha kommit.
