-- Det bästa vi gjort på ett tag, sa Hans Särkijärvi, LHC-tränaren, efter 3--2 mot Djurgården.
Jag håller med.
Det var inte alls någon maxinsats, absolut inte, men det var rejälare och intensivare än under de senaste veckorna. Samtidigt ytterligare ett exempel på det här laget stora bekymmer.
Målskyttet.
Avsaknaden av spets märks så tydligt när det måste jobbas så in i den för varje målchans och naturligtvis ännu mer för varje mål. LHC har gjort minst mål i elitserien och det är ingen tillfällighet.
Den ineffektiviteten kan bli dyrbar.
Nu gav den sista forceringen resultat, men flera gånger under matchen slog det mig att det ofta krävs numerära överlägen för att det ska kännas särskilt farligt. I fem mot fem är det defensivt starkt, men för uddlöst framåt.
Det gör att det blivit för få trepoängare i höst. LHC har inte gått helt lottlöst från så värst många matcher, men med bara en poäng händer inte mycket i tabellen. Och dessutom får ju motståndarna två.
På det sättet var det väldigt viktigt med segern i kväll.
Hlavac och Hlinka matchades i olika kedjor och möjligt att det ger mer dem utrymme. Den förre såg ut att trivas helt okej med Patrik Zackrisson och Sebastian Karlsson, medan den sistnämnde länge inte alls kom till sin rätt.
Samtidigt var det han som fixade utvisningen i förlängningen, som i sin tur gav segermålet.
Hittar nye Jeff Ulmer (inte alls bra nu) formen och blir den sniper som saknats -- då kan Hlinka spela där och förse honom med passningar. Annars tror jag att LHC måste lägga de bästa äpplena i samma korg igen.
