Det blev hett på slutet i Cloetta center.
Glömde fråga Michael Holmqvist efteråt om uppgörelsen med Anton Hedman var ett sätt att hämnas för den sistnämndes fula armbågstackling på brorsan Andreas i Djurgården för några veckor sedan.
Inte alls omöjligt att det var så.
Sen blev det några matchstraff till, men det på Andreas Pihl köper jag inte. Smällen på Isak Ahrling tog illa, men det berodde mer på olyckliga omständigheter än att det var en vårdslös tackling.
Jag vet att vissa jublade över slagsmålen, men kan inte tycka att de hör hemma någonstans.
Inte på isen i skydd av sporten ishockey heller.
