Har tagit en knapp veckas bloggledigt.
Hoppas ni inte saknat mig alltför mycket.
Men nu kan jag inte hålla fingrarna i styr längre.
Nu måste det bli lite skrivet även här.
Såg stora delar av Sverige--Finland och delar av Sverige--Tjeckien i dag. Pär Mårts pratar mycket om mod, men i båda matcherna har det varit farligt nära övermod. Det är en farlig balansgång mellan ytterligheterrna.
Nu var finnarna för usla för att utnyttja det, men tjeckerna gjorde det.
Flera gånger.
Samtidigt ska man inte dra för stora växlar. Turneringarna i det som kallas för Euro hockey tour ska ses för vad de egentligen är. Träningsturneringar. Det är i VM det gäller. Om det går illa där är det ingen som bryr sig om vad som hänt innan.
Allt handlar om att vinna då och jag är fortfarande inte alls säker på att bästa vägen dit är full fart framåt utan att det är klart bakåt. Det må låta lagerbäckskt tråkigt, men det är viktigt att inse sina begränsningar och utmana motståndarna på det sätt som ger störst chans att vinna.
Om det sedan innebär defensiv handbroms har jag inga som helst problem med det.
Pär Mårts har också fel när han säger att de bästa spelarna spelat i Tre Kronor i höst. Tony Mårtensson har en nyckelroll i stjärnspäckade St Petersburg -- klart att han ska ha en plats i ett svenskt landslag. Sen får Mårts snacka hur mycket han vill om komfortzoner och annat.
Både Mårtensson och Mattias Weinhandl behövs i ett VM-lag.
Punkt.
Sen är det naturligtvis helt rätt att det nästan aldrig är så att de bästa spelarna bildar det bästa laget. Nästan lika viktigt är att besätta alla roller och se till att så många som möjligt verkligen passar in i sättet att spela. Som mot Finland där Daniel Brodin, Mattias Sjögren och Patrik Zackrisson bildade den bästa svenska kedjan.
På papperet låter det som en ganska ordinär trio i elitserien.
