En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta och nio bortamatcher utan seger nu.
Fem poäng av 27 möjliga.
Det är naturligtvis för dåligt, men för att åtminstone göra ett försök att se lite mer nyktert på situationen: i bara en av nio matcher har LHC varit chanslöst och långt från poäng (Luleå, 1--4).
I samtliga övriga matcher har det varit spännande in i slutet.
Det k a n tala för en vändning.
Samtidigt går det inte att blunda för den så tydliga bristen på målskytte.
Det talar för motsatsen.
Gör du bara ett mål, och i något fall inte ens det, ska väldigt mycket till för att vinna. Med attityd och inställning kan du komma en bit, men utan spets kommer du aldrig hela vägen.
Just därför är min övetygelse att LHC -- definitivit innan Andreas Jämtin är tillbaka -- måste matcha Hlinka och Hlavac tillsammans igen. Annars blir det för utslätat och uddlöst när truppen i övrigt ser ut som den gör. Det krävs ingen hockey-Einstein för att inse att antalet konstruktiva forwards är för få.
Det blev smärtsamt tydligt även framför teven i går eftermiddag.
Ända sedan tjeckerna anslöt har tränar-Särkijärvi laborerat för att hitta rätt formationer och känslan är att han inte gjort det. Hlavac, Hlinka och Jämtin var/är en förstakedja värd namnet, men sprack när den sistnämnde blev skadad.
Alla bortaförluster och alla matcher med så få mål gjorda är ingen tillfällighet. Däremot var det en tillfällighet som avgjorde mot Frölunda när Melichars klubba gick sönder och hela laget hamnade på fel sida.
Men sånt ingår i den här sporten.
Känslan just nu: Skellefteå, Luleå, HV och Färjestad givna slutspelslag. Med största säkerhet även Djurgården. Sedan gör främst Brynäs, Frölunda, LHC och Timrå upp om de tre sista platserna. Modo? Kanske, med rejäla förstärkningar. AIK? Knappast. Södertälje? Aldrig.
Strecken nedifrån närmar sig snabbt och för LHC blir mötet med Modo i morgon superviktigt.
Vinst och differensen till kvalseriestrecket ökar till tio poäng.
Förlust och det skiljer bara fyra.
Skillnad, det.
