Jag erkänner.
Jag är besviken.
Hade gärna jobbat intensivt med slutspelet några veckor till.
Men när det gällde som mest var inte LHC tillräckligt bra.
-- För många som underpresterade, sa Hans Särkijärvi, tränaren.
Vilka då? frågade jag.
-- Det behåller jag mig för själv. Men inte tjeckerna, om du trodde det.
Där är vi inte överens.
Hlinka och Hlavac är med -- och har betalt -- för att leda laget och gjorde det inte när det gällde som mest. För den förstnämnde har det varit så i tre slutspel i rad nu. Tjeckerna är vansinnigt skickliga ishockeyspelare, bland elitseriens absolut bästa. Men blir de bättre? Tveksamt. Är de längre tillräckligt mycket vinnare för att satsa på en säsong till? Tveksamt.
H & H ska inte vara som bäst i omgång 36 mot Södertälje. De ska vara som bäst nu, även när ytorna krymper och marginalerna minskar. Målen från i vintras är inget värda nu.
Därför tycker jag att LHC kraftigt ska överväga att tänka nytt.
Nu var det naturligtvis inte bara tjeckduons fel att det gick som det gick. Det stora felet var den taskiga starten där Skellefteå fick skölja över motståndet. LHC såg inte ut att vara berett och det är illa i en avgörande kvartsfinal.
Då måste det vara fler som vågar.
Då måste det vara fler som visar att de verkligen vill vinna.
Då får det bara inte vara så passivt, även om motståndet är starkt.
Men jag håller helt med Skellefteåtränaren Anders Forsberg när han säger:
-- Skillnaden var att vi hade en hemmamatch extra. Så jämnt var det mellan lagen.
Med det sagt:
Det är inget stort misslyckande att förlora med uddamålet i en sjunde match mot en av guldfavoriterna. Däremot är det inte godkänt och en stor besvikelse. LHC blev femma i grundserien och med tanke på förutsättningarna var det helt okej.
Men ändå inte.
Chansen fanns till något klart bättre och en plats bland de fyra bästa slarvades mer eller mindre bort i slutet.
I slutändan var det också det som blev LHC:s fall i kvartsfinalen.
