Vansinnigt mycket att göra så här i slutspelstider, men jag jobbar gärna med det ett tag till. Det ska bli kul att åka till Skellefteå i morgon. Igen. Sjunde och direkt avgörande match och det känns som det kan sluta hur som helst.
Det kan mycket väl bli förlängning igen.
För båda lagen gäller att hantera det mentala spelet. Det har hänt förr att det avgjort den här typen av matcher där så mycket (för att inte säga allt) står på spel. Det är viktigt att tänka. Men inte för mycket.
Vem vill bli hjälte? Vem vågar bli det?
Tränarna Hans Särkijärvi och Anders Forsberg gör sitt bästa för att lägga över favoritskapet på varandra. Det är som vanligt och som vanligt är det mest snack och egentligen inget att bry sig om. Skellefteå har hemmaplan, har sett till hela säsongen varit det bättre laget och måste vara favorit. Punkt.
Om LHC har mycket att förlora, har Skellefteå ännu mer.
Jimmie Ericsson & Co pallade inte att fixa seriesegern trots öppet läge. Pallar de den här gången?
Det är det vi får se.
Mellan två så jämna lag är det dagsform som avgör. Glöm det här med trender, försök till spekulationer och annat. Skadeläget kan vara en annan avgörande faktor. I skrivande stund har jag inte läget klart, men räknar med att klarnar under söndagen. Jag utgår från att båda lagen laddar på med precis allt man har.
Det gäller att visa energi och att spela rejält vid båda målburarna. Obehöriga äga inte tillträde i närheten av Fredrik Norrena och Andreas Hadelöv, som bara släppt in ett mål på de två senaste matcherna, måste penetreras ännu hårdare än vad han gjorde senast. Fysiken kan ta LHC vidare.
Skulle det inte bli mer än kvartsfinal är det naturligtvis inte godkänt, men med tanke på förutsättningarna inte heller ett så stort misslyckande som många vill ha det till. Semifinal är mycket bra och final hur bra som helst.
