Sitter hemma.
Känner mig omskakad och illa berörd.
Det fullständigt ofattbara som i går inträffade i Norge. Fredag 22 juli är ett datum som ristats in i den norska historien med blodröd skrift. Det är ingen djärv gissning att det finns politiska motiv bakom dåden, men ändå frågar man sig hur det kan hända och tänker på det som utspelades i New York 2001.
Varför? Vem? Hur?
Frågor, frågor, frågor.
Men inga svar.
Ofattbart många är brutalt mördade.
För ännu fler kommer livet aldrig mer att bli detsamma.
Liken på stranden på Utöya visar hur mycket mardrömslik tragik som hatet och en ensam och förvirrad individ kan åstadkomma. Terrorn är samhällets vidriga farsot. Terror är terror oavsett om den utförs av Al Qaida eller av en högerextrem galning.
Det känns som dagen efter när Olof Palme sköts i Stockholm. Det känns som det lika gärna kunde ha ägt rum här.
Det känns overkligt.
