På plats i Skellefteå.
Långt, långt hemifrån.
Resan gick bra, även om det blev vissa förseningar.
Bil till Arlanda, flyg till Umeå och hyrbil till Skellefteå.
Det är mycket man ska vara med om för att komma till en SM-kvartsfinal.
Mildaeus ångrade att han köpte godisbilar med choklad, Kustvik berättade att det i USA finns friterad coca cola och tv-John sa att han inte sett så mycket snö sen 1986.
Det blev ett besök på Maxrestaurangen på Arlanda och förutom att hamburgarna var helt okej sprang vi på skådespelaren som spelar pappan i ”Jalla, Jalla”. Inför flygresan till Övik och SM-finalen för snart två år fick vi syn på Izabella Scorupco vid incheckningsdisken.
Det kändes ärligt talat något större.
Jag minns förresten med viss fasa förra besöket på flygplatsen i Umeå. Då skulle jag hem från cupfinalen i damfotboll mellan LFC och Umeå. Det blåste, det snöade – och planet som vi skulle åka kunde inte landa.
Det fick bli buss i stället och om jag minns rätt var jag inte hemma i Linköping förrän vid midnatt.
Efter tretton timmars resa, eller nåt i den stilen.
Det gick bättre den här gången.
Som tur var.
