Roligast med tv-sändningen från Skellefteå:
Att höra gamle LHC-profilen Mattias Nilimaa som alldeles utmärkt expert.
En av de absolut skönaste lirare och trevligaste killar jag stött på under alla år med det här jobbet.
Jag minns fortfarande när han berättade om det motto han en gång fick lära av sin mormor hemma i Kiruna:
"Du kan bara göra ditt bästa -- och lite till."
Eller hur han uttryckte sig inför elitseriedebuten med LHC:
"Jag kan inte riktigt förklara det, men jag vill så oerhört mycket att det ska gå bra för LHC. Frågan är om jag någonsin velat något så mycket."
Och när han petades av dåvarande LHC-tränaren Torgny Bendelin:
"Jag vill inte gråta ut för att folk ska tycka synd om mig. Det är det inte. Det är många människor det är synd om, men det är inte synd om mig. Det är synd om ensamstående mammor som förlorar sitt jobb och får leva på gröt. Dem är det synd om. Jag har ju bara blivit av med en lek, världens roligaste lek i och för sig, men det är ju ändå bara ett spel. Det är inget livsviktigt. Fast, å andra sidan, kanske det är livsviktigt för mig. Det är ett enormt roligt spel."
Det är inte många idrottare som uttrycker sig på det viset.
