Det är en skakig dag i Mannheim. Har just fått veta att min älskade mormor, som betytt så ofantligt mycket, blivit akut sämre.
Jag vet att jag inget kan göra, jag vet att hon fyller 90 till hösten, jag vet att hon levt ett långt och innehållsrikt liv, jag vet att det bäste vore att hon tryggt fick somna in, jag vet att hon absolut inte skulle vilja att jag stressade hem.
Men det är svårt att vara förnuftig när känslorna trängs och när ögonen tåras.
Min mormor är min idol.
Min mormor är världens finaste människa.
Då är det jobbigt att vara så långt borta.
Men du ska veta att jag tänker på dig.
Hela tiden.
