Det är som vanligt i VM.
Skakig svensk start, alla skäller och gnäller -- och så när det börjar hetta till så är det plötsligt mycket som blir mycket bättre. Tänk vad 60 minuter kan förändra allt. Det var klassiskt svenskt hockeyarbete genom att hela tiden uppträda som ett lag.
Fem man tillsammans.
Framåt -- och bakåt.
Alla visste var Kanadamålvakten Chris Mason hade sina svaga sidor.
Jonas Andersson x 2 och Johan Harju utnyttjade det.
Det var ny huvudfärg på de blågula tröjorna och det kändes också nästan som om ett nytt lag. Betydligt bättre kontroll och disciplin i egen zon, fler och vassare kombinationer framåt och ett helt annat självförtroende i spelet.
NHL-spionerna hårdbevakar allt som händer i Mannheim och efter en säsong i Dynamo Minsk talas det nu om både Chicago och Nashville för rivige Jonas Andersson. Om det är VM som avgör är den skridskostarke doldisen från Lidingö garanterat på väg att spela sig tillbaka över Atlanten.
Läcker passning av Niklas Persson till Andersson före 3—0-målet.
--Myers såg inte så pigg ut bakom målet och jag såg att Jonas hade sökt sig till en ledig yta. Det var inte så svårt, sa Persson.
Varför har ni inte varit så här bra tidigare i turneringen?
--Bra fråga. Jag har inte en aning.
Det är nästan svårt att förstå att Oliver Ekman inte ens fyllt 19 år än. Han och Magnus Pääjärvi-Svensson kommer att bli stora i NHL också.
Jonas Gustavsson var verkligen monsterbra i målet.
Ingen vidare stämning i SAP Arena. Mest jublades det när det meddelades att Tyskland kvitterat till 1—1 mot Vitryssland i Köln – och när den så kallade ”kysskameran” på jumbotronen zoomade in två tjejer.
Det sa aldrig smack den gången.
Kommer att tänka på gamla poplåten ”Solid as a rock” när jag ser Jonathan Ericsson. En defensiv klippa. Jag måste säga att Detriotbacken är bättre än jag trodde.
Calle Gunnarsson fick spela mer än tidigare och gavs förtroende i flera pressade situationer. Det borde han få i fortsättningen också.
En annan kul grej: såg ni hur Victor Hedman flera gånger om muckade med lagkompisen från Tampa Bay, tuffingen Steve Downie?
