4--2 i semifinalen mot Danmark och det blev ungefär som jag hade förväntat mig.
Ingen toppinsats, långt därifrån, men tillräckligt stabilt för att ta sig vidare utan att det blev spännande. Nu väntar Tjeckien och då räcker inte det här spelet.
Samtidigt blir det en annan typ av match, så det går inte att jämföra.
Jag vet att det är en klyscha, men det kan gå precis hur som helst.
Förlängning?
Mycket möjligt.
Straffar?
Inte alls omöjligt.
Jag hade hellre mött Finland, nu blir det ett möte mellan två uträknade lag som drabbats av en massa återbud, men som blivit bättre och bättre och växt samman under turneringen.
Klart att Sverige har en jättechans att ta sig till första VM-finalen sedan 2006. På något sätt kan jag tycka att Bengt-Åke Gustafsson -- hur trulig han än må vara -- vore värd det slutet som förbundskapten.
Under åren som boss för landslaget har han aldrig missat en medaljmatch i VM-sammanhang.
Det är respekt.
Tre Kronor sågades inför turneringen, Tre Kronor sågades i början av turneringen, men nu är det en gång för alla så att svenska landslag nästan alltid är som bäst när alla i omgivningen stirrar sig blinda på andra lag.
Ingen som tror på oss?
Perfekt.
Danmark försökte säkra bakåt med någon slags "Lasse Falk 1--3--1-hockey", men räckte inte till. Marcus Nilsson, Rickard Wallin och Linus Omark gjorde sina första mål i VM och Magnus Johansson gjorde sina första poäng.
Men bäst på plan var Niklas Persson, som betyder mer för det här laget än vad ni kan tro.
Han får sin rättmätiga hyllning i morgondagens tidning.
