Hlinka, Hlavac och Melichar kom, sågs av nästan 8 000 åskådare i Cloetta centrer och -- förlorade.
Förklaringen?
För många som trodde att de var Hlinka.
Under hela hösten har antalet grova misstag på farliga ytor nästan kunnat räknas på ena handens tumme. Nu bjöds det friskt både till höger och vänster och för all del även i mitten.
Klart att Färjestad utnyttjade det.
LHC-spelet blev för duttigt och för mycket utan den enkelhet och karaktär som varit genomgående under hösten. Samtidigt spelade Färjestad ramstarkt på ledning och var effektivt framåt när tillfälle gavs.
Det gjorde det, som sagt, för ofta.
Hemmasviten sprack och då är det förstås lätt att skylla på tjeckerna. Gör inte det. Dels var det starkt motstånd, man ska inte glömma det, och dels var det många andra som inte var lika noggranna, uppoffrande och effektiva som tidigare.
En tillfällighet?
Jag tror det.
En match är en match och inte mer än så.
Dessutom var det långa stunder bra och intensiv hockey.
Men som Andreas Jämtin uttryckte det i ett nästan tomt omklädningsrum efteråt:
-- Får våghalsigt och oödmjukt. Vi får lära oss något av det också.
Med Hlinka och Hlavac kommer naturligtvis LHC att få en bättre offensiv. Det är självklart. Det kommer. Då gäller bara att hitta den rätta balansen så att det inte går ut över det som händer på andra delen av banan.
Laget LHC har prioriterat defensiven och en storspelande Fredrik Norrenas hade fram till i går bara släppt in 20 mål på tolv matcher. Minst i elitserien.
Nu började det vasst och inspirerat, det gav 1--0 och bud på mer.
Men så spelades för svårt, missades för grovt, och både 1--1, 1--2 och 1--4 tillkom efter situationer där LHC till synes hade läget under kontroll. Andreas Pihl -- det är i sådana här matcher man märker hur viktig han är -- måste ha fler gråa hår där han satt på läktarplats.
Magnus Hävelid, assisterande tränaren, uttryckte det på tränarspråk:
-- Vi pendlade för mycket i vår prestation. För låg lägstanivå, helt enkelt.
Varken Hlinka, Hlavac eller Melichar var förresten bäste tjeck på isen.
Både Martin Sevc och Alexander Salak (framförallt han) var bättre.
