LHC är bäst i Sverige.
Sug på den, alla LHC-supportrar.
Just nu, efter sju spelade omgångar är LHC bäst i Sverige.
18 poäng av 21 möjliga och serieledning.
Sanslöst.
Nu ska man inte jubla för mycket än. Det är 48 (!) matcher kvar av grundserien.
Men ändå.
Snart ansluter två gånger tjeckiska artister och frågan är var i lagmaskinen de ska in -- och hur bygget påverkas när rollerna förändras? Som jag skriver i krönikan till måndagens papperstidning.
"Att lösa detta angenäma problem är Hans Särkijärvis största utmaning just nu. För en sak är klar: får tränaren även stjärnorna att tro på sin idé och sitt sätt att spela hockey – då finns ingen gräns för vad det här laget kan prestera."
Det börjar nästan bli tjatigt att påpeka det, men det är verkligen häftigt att vilket go det finns i laget. För att inte tala om tryggheten och självförtroendet.
Naturligtvis kommer det snart förluster och svackor. Men genom konsekvens, tydligt grundspel och stenhårt arbete minskar du kraftigt risken för att de ska bli alltför djupa och långvariga.
Den som symboliserade det allra bäst mot Luleå var Andreas Jämtin.
Två utvisningar, visst, men jösses vad han körde.
Precis hela tiden.
Jämtin är bättre än på väldigt länge och spelar i Tre Kronor i vinter. Kan inte tänka mig annat.
-- Vi har många spelare som kanske haft någon sämre säsong på slutet, men som nu får förtroende och vill visa vad de kan, sa han och log.
Till sist, på tal om förtroende:
När ledningen skulle försvaras i slutet skickade Hans Särkijärvi in orutinerade och relativt oprövade Erik Lindhagen på isen.
Coolt coachat.
Och allra sist:
Ni skulle se blödningen på Sebastian Karlssons ena lår efter tacklingen han fick mot Färjestad.
Om jag inte vetat bättre kunde man nästan tro att han skulle behöva amputera.
