Ny förlust för LHC och jag kan höra hur det snackas om att det är tjeckernas fel.
Glöm det.
Är det några som verkligen försökt i de senaste matcherna så är det Hlinka och Hlavac. De kan knappast rå för att det på övriga håll tycks ha smygit sig in något slags tänk att "sjutton vad vi är bra, med stjärnorna på plats behöver vi inte jobba så hårt längre".
Det är en livsfarlig känsla.
För att vända den negativa trenden innan den blir alltför betungande måste LHC komma ihåg vad det var som gav alla vinster i början.
Hårt jobb, inte tumma på någonting och ha full koll på defensiven.
Du måste börja bakifrån.
Nu svajade Norrena något (1--0 såg billigt ut) och i samband med 3--0-målet var det fyra LHC-spelare mot två Skellefteåforwards.
Lik förbannat blev det mål.
Det håller inte.
Nu hade jag andra arbetsuppgifter för kvällen, så jag såg bara två perioder på plats i CC. Jag gick därifrån med känslan att LHC i den andra trots allt skapade tillräckligt för att åtminstone få till ytterligare en reducering. Andreas Hadelöv var lysande, samtidigt som hemmaavsluten mest innehöll knallpulver.
Det håller inte det heller.
Men lika lite som det var läge att snacka om SM-guld efter pangstarten, lika dumt är det att nu drabbas av några panikkänslor. För LHC handlar det om att snarast möjligt hitta tillbaka till grunderna.
