Ishockey-VM i gång i Slovakien och det är som vanligt så här i början.
En och annan skräll, de tunga favoriterna har det trögt, mycket snack om återbud och Håkan Södergren som besserwisser på läktarplats.
Nu väntar jag bara på att det ska delas ut en X-box till matchens lirare också.
Ryssland och Kanada känns som favoriter, trots rysk torsk mot Tyskland (!) och att Kanada till att börja med hade ett helsike med Vitryssland.
Men det är inte i första matchen man ska vara som bäst.
Det är i den sista.
Sverige?
Skulle det här laget ta sig till semifinal är det klart godkänt. En ny bronsmedalj vore kanon. Vinsten mot Tjeckien i genrepet slog bort mycket osäkerhet, men Tre Kronor går in i VM utan alltför tunga förväntningar och det brukar vara positivt. Många unga spelare, många bra spelare, men inte så många stjärnor.
Inte i NHL, inte i VM.
Man ska inte glömma det.
Utan en bra målvakt kan du aldrig ta dig hela vägen. Erik Ersberg och Victor Fasth är relativt oprövade, men jämfört med Tjeckien, Ryssland, Finland och USA är Tre Kronor lika bra rustat.
På backsidan måste Niklas Grossman och Oliver Ekman-Larsson ta ett tungt ansvar. Offensivt kommer det att hända grejer med Patrik Berglund, Loui Eriksson och Robert Nilsson. Och Niklas Persson var en av VM:s bästa spelare i fjol.
Frågetecknen finns i försvaret. Håller det när tempot trissas upp till max? Mårts offensiva och aggressiva spelsystem kräver sina spelare och det gäller att alla gör det konsekvent.
Andreas Jämtin sent inkallad till VM-truppen.
Antar att han ska med för att -- om uttrycket tillåts -- fungera som en blåslampa i röven på de andra.
