Vet inte om ni hörde det, men för någon timme sedan stod Niklas Persson i tv och ljög.
-- Det är inte så stor skillnad mellan Tyskland och Ryssland, sa Persson.
Skitsnack.
Det är klart att det är en jävla skillnad.
Jag var upptagen av andra jobb, så jag såg inte första perioden mellan Sverige och Kanada tidigare under kvällen, men av det jag såg var det inte alls tal om någon klassisk läggmatch a la Västtyskland--Österrike i fotbolls-VM 1982. Det var ingen som sköt utanför med flit, om man säger så.
Men gjorde Pär Mårts & Co verkligen allt för att vinna till varje pris?
Självklart inte.
Krämades det ur allt? Toppades laget för att jaga kvittering? Hade det bjudits på så mycket om det stått mer på spel?
Självklart inte.
Fanns inga tankar på det som komma skall? Gjorde Mårts & Co rätt?
Självklart.
Nog för att Ryssland varit smått oförklarligt svagt i den här turneringen, men 101 gånger av 100 hade jag valt ett tröttkört Tyskland (med tre raka förluster) i en kvartsfinal.
Man ska aldrig -- ALDRIG! -- underskatta något motstånd, men skulle svenskarna missa det här upplagda läget vore det bedrövligt.
Nu blir det minst bronsmatch i detta VM.
. . . sen är det en annan sak att Tjeckien sett starkt ut och blir tufft i en semifinal. Men det hade det blivit mot Finland på andra halvan också.
En sak till:
Andreas Jämtin (och David Rundblad) inkastad i svensktruppen.
Bra beslut av Mårts.
Tiden för fler NHL-förstärkningar hade runnit ut.
