Pratade med diverse LHC-folk i går och tydligt är att det finns en oro för hur det blir med Mikael Holmqvist.
Diskbråck, eller problem med ryggen överhuvudtaget, är inte att leka med.
Inte minst när problemen funnits där under en längre tid, när du trots allt börjar komma upp i (hockey)åren och närma dig ett "vanligt" liv med skridskorna upplagda på hyllan.
Det kan bli en väldigt lång väg tillbaka och det kommer att krävas ett jävla jobb.
Jag hoppas att Stor-Honken orkar -- och lyckas med det.
Framförallt för hans egen skull -- men också för LHC:s.
Han var inte lysande under grundserien i fjol, men klart nyttig, och i slutspelet var han alldeles utmärkt.
En av LHC:s bästa spelare under sju kvartsfinaler mot Skellefteå.
