Efter LHC:s första förlust i European trophy skrev jag i papperstidningen:
"Alltid lika fascinerande med träningsmatcher och de märkliga ryggradsreaktioner som de utlöser. LHC får stryk av Pardubice och allt är precis odugligt. Frölunda slår Berlin och SM-guldet är redan klart.
Och vad ska man säga om Färjestad? Nollat mot Salzburg.
Kvalserien nästa.
Eller?"
Jag undrar hur snacket går nu.
Efter tre raka LHC-förluster.
Naturligtvis är det ingen bra säsongsstart. Naturligtvis hade det varit nyttigt att åtminstone vinna någon match för att få in en mer positiv känsla. Naturligtvis blir det snudd på hopplöst att ta sig till ET-slutspel nu. Naturligtvis gäller det att korrigera det som inte fungerade.
Men oro och tandagnisslan?
Nej.
Det är TRE matcher spelade i början av augusti.
Det kan, om det vill sig väl, vara sisådär 85 kvar.
Jag har precis samma känsla som tidigare. Med alla spelare på plats har LHC ett spännande och välbalanserat lag i en elitserie som lär bli jämnare än någonsin -- men utan Hlinka och Hlavac blir det ruskigt svårt att upprepa succéstarten från i fjol.
Å andra sidan borde det gå att spela bättre när artisttjeckerna väl är på plats, så det kanske jämnar ut sig.
Om jag fattat saken rätt var det en helt okej insats i två och en halv period mot Brno i lördags (men illa med två så sent insläppta mål). Mot Bratislava saknades, förutom H & H, även Hävelid, Andersson, Lorentzon, Petterström, Arlbrandt, Holmqvist och Nermark.
Man kan tycka vad man vill om det, men med de förutsättningarna är det faktiskt inte så konstigt att bensinen till slut tar slut.
Några glädjande besked med tjeckoturnén?
Framförallt två.
Juniorbacken Jonatan Nielsen tog för sig och kommer garanterat få speltid i elitserien i vinter. Calle Söderberg, nyförvärvet från Malmö, tog en stor roll och såg stark ut.
-- En fältherre. Han kommer att fylla luckan efter (Patrik) Zackrisson, sa tränar-Särkijärvi.
