Joakim Eriksson tillbaka till LHC.
Åtminstone under första halvan av säsongen.
Jag gillar det.
Officiellt är inte övergången klar, men jag vet att den blir det inom kort.
Med Michael Holmqvist på skadelistan på obestämd tid kan centerveteranen gå in och göra det jobb som krävs.
Både offensivt och defensivt.
Bra tekare, bra i box play och inte minst känner han laget väl sedan tidigare, vilket gör att rollstrukturen inte påverkas lika drastiskt som den kan göras av sena värvningar.
Enligt mina uppgifter rör det sig också om en ekonomiskt helt okej deal för klubben, som det ofta gör med den här typen av korttidskontrakt.
35-åringen blir inte snabbare med åren, men han är smart och svarade under förra säsongen för 28 poäng i jumbolaget Södertälje. Det var bara fyra spelare i LHC (Hlinka. Johansson, Hlavac och Zackrisson) som gjorde fler.
Man kan naturligtvis tycka att Hemlin & Co i stället borde ha fyllt den vakanta platsen med en egen junior och jag kan köpa det resonemanget. Men utan tre gånger H (Holmqvist, Hlinka och Hlavac) håller jag med om att truppen känts väl bräcklig.
Samtidigt, om det är viktigt: det får INTE betyda att talanger som Joachim Nermark och Erik Lindhagen sätts på undantag. Där har Hans Särkijärvi en viktig uppgift att lösa.
Om jag inte missminner mig helt föreslog jag just den lösningen för en och en halv månad sedan eller så. Men jag trodde inte på den. Jag trodde att nummer 13 (jo, han får säkert tillbaka numret) inte var så sugen på ett korttidskontrakt och att han ville hinna med en ny sväng utomlands.
Nu blir det LHC igen och blir det inte en fortsättning här ges han i alla fall chansen att spela till sig en bra tröja någon annanstans. Men jag är säker på att Eriksson helst blir kvar i Linköping.
Det ville han förra gången också, men efter fyra år sprack det ekonomiskt.
LHC såg honom som tredjecenter och ville betala därefter, Eriksson såg sig högre upp i hierarkin och ville ha betalt därefter.
Därför blev det en sväng tillbaka till moderklubben.
Men:
-- Möjligt att vi sätter bo i Linköping efter karriären. Vi trivdes så bra där, sa han när vi språkade över en långlunch på klassiska Mimmos Pizzeria i Södertälje förra sommaren.
Om jag varit i LHC-kläder hade jag satsat på att få in honom i organisationen när klubba, hjälm och skridskor lagts på hyllan. Många års studier till civilekonom på handelshögskolan är en betydligt längre -- och viktigare -- process än att ta en tekning i tredje perioden.
