Det är som vanligt.
Man ska inte ge sig på saker som man inte klarar av.
Första veckan på sista semesterperioden och jag kom på den geniala idéen att jag skulle försöka få lite fart på den lönnfeta kroppen, avlägsna någon istervalk runt magen och tappa något hekto.
Är det dessutom så att vi bor typ 50 meter från motionsspåret finns liksom inte heller så mycket skylla på.
Sagt.
Och gjort.
Ett tag.
Det blev några dagars lunkande i skogen, det blev till och med flera dagar i rad med lunkande i skogen -- ända tills jag under rundan häromdagen kände hur det började smärta i ena knäet.
Naturligtvis blev det för mycket.
Säkerligen är det nån form av överansträngning.
Nu haltar jag omkring som den värsta Zeb Macahan och tänker att det där med löpning kanske ändå inte riktigt är min grej.
Som om jag inte visste det innan, förresten.
