Pust.
Blev minst sagt intensivt efter matchen. Mycket på kort tid som skulle produceras till tidningen och jag tror inte att jag var tillbaka på skrivplatsen på pressläktaren förrän tio över tio eller nåt sånt.
Bara så ni vet om ni skulle upptäcka nåt ord som hamnat fel i stressen . . .
Det handlar förstås om tjeckernas succé, men också om hotet mot någon i LHC-organisationen och om Tony Mårtenssons "okända" skada. Utlovas i alla fall en hel del läsning för alla er som gillar hockey.
Försökte få fram mot vem som hotet var riktat mot, men lyckades inte innan jag var tvungen att gå loss på tangenterna.
Matchen?
Tja, en rätt häftig uppvisning under 60 minuter.
Nu var det bara en match, nu var det obefintligt motstånd -- men med full forwardsbesättning visade LHC en kapacitet som man inte varit i närheten av tidigare i höst.
En trygg defensiv och en offensiv där stjärnorna producerar.
Just så som det är tänkt.
Hlavac och Hlinka kom in och gav en massa energi, drog upp tempot, höll i pucken och visade vägen. Två så långa LHC-anfall som inledde matchen var mycket länge sen vi såg.
-- De gav oss en ny dimension. Det fanns många att se upp med därute, sa Tony Mårtensson.
En match ger ingen säsong, men de tjeckiska superstjärnornas lyfte till synes självförtroendet och skärpan även hos de andra. Redan under uppvärmningen sa bänkgrannen, en hockeyexpert från Linköping som vi kan kalla för Glenn:
-- Riktigt bra. Det ser laddat och koncenterat ut.
Knappast visste han då hur rätt han skulle få.
Men som sagt, det var en match och ingen ska sväva iväg för det här, vilket också Jan Hlavac underströk när jag frågade hur han trivdes med ovannämnde Mårtensson och Mikael Håkanson.
-- Jodå, det gick jättebra. Men det är för tidigt att uttala sig. Fråga mig om några matcher.
Det viktigaste inför bortamötet med Rögle på torsdag?
Ödmjukhet.
Det blir inte många gånger i vinter som det kommer att gå lika lätt.
Jag lovar.
