Tidig väckning efter en lång natt i bilen (nåja, några timmars sömn blev det allt) och på det en utbildningsdag på jobbet.
Nåväl, blir en lugn fredagskväll.
Garanterat.
5--1 till LHC mot Rögle och det är lätt att dela upp i det två delar. Jämnt i halva matchen, klasskillnad modell XL under andra halvan -- och det var väldigt tydligt vad LHC har som Rögle inte har.
Spets.
Klass.
Spelare som kan avgöra.
Alla vet att skåningarna kör som upphettade Duracellkaniner i början, men det kan man inte göra hur länge som helst och när det saknas kapacitet för att utnyttja övertaget funkar det inte.
Det är egentligen väldigt enkelt.
LHC spelade inte jättebra, men jag gillade tålamodet och effektiviteten. Och när någon fick för sig att mopsa upp sig mot Andreas Jämtin (jösses, vad han kämpar och sliter i match efter match) visade Niclas Hävelid direkt att "det accepterar vi inte".
Det är ett exempel och det lovar gott.
Det kan naturligtvis diskuteras ett och annat kring lagbygget och personligen hade jag inte haft något emot att fortsätta med Mattias Carlsson och Fredrik Emvall med Jocke Eriksson i tredjekedjan; men strunt samma: med de här tolv anfallarna kan LHC verkligen mala på, ge alla kedjor speltid -- och så toppa med stjärnorna i numerära överlägen och eventuellt andra matchavgörande situationer.
På så sätt blir många delaktiga och det är definitivt en väg till framgång.
På tal om något helt annat (och fullständigt oviktigt):
Pratade en hel del med kollega Rooth på HD. Han är verkligen vansinnigt lik Jocke Bååth, som en gång lirade fotboll i Vikingstad och numera är innebandytränare i Motala.
Det är mycket matnyttigt man kan lära sig om man läser den här bloggen.
Eller inte.
