Såg inte Timrå--LHC i går, men 2--5 låter inget vidare.
Överraskad?
Inte ett dugg.
LHC spelade bra och vann senast, Timrå har spelat helt okej men inte vunnit så mycket -- på något sätt låg det i luften att det skulle sluta ungefär som det gjorde. Samtidigt är det konstigt att inte LHC, med så många defensivinriktade spelare, kan göra det bättre utanför Cloetta center. Med det här laget borde det gå alldeles utmärkt att spela snålt och säkra bakåt.
Men som det är nu är det på tok för många, grova individuella misstag.
Tror att det var Mikael Håkanson som efter en hemmamatch för någon vecka sedan uttryckte det som "vi måste sluta att tro att vi är bättre än vad vi är".
Ödmjukhet är en nyckel till framgång och med ojämna mellanrum känns det som det smyger sig in en känsla av övertro i det här laget. Så var det förra året också.
Nu blev det fjärde förlusten på lika många bortamatcher och det är naturligtvis alldeles för dåligt. LHC drog på sig dubbla utvisningar, Timrå gjorde dubbla mål och det blev en uppförsbacke för svår att ta sig över.
LHC har spelat åtta matcher så här långt.
I alla matcher har det lag som gjort första målet vunnit.
Det är ingen tillfällighet och visar hur extremt viktigt det är att vara laddat och koncentrerat från start. Om jag fattat saken rätt saknades skärpan i går med tidiga, onödiga utvisningar -- med baklängesmål som följd.
Det handlar om inställning, det handlar om skärpa.
Och vad ska man säga om spelet i box play, där LHC är sämst i elitserien?
Sämst, trots på papperet stark målvakt, starka backar och många grovarbetande forwards.
Det är märkligt och talar om något grundläggande fel i den spelformen.
