Puh.
Har varit en minst sagt intensiv arbetsdag som till väldigt stora delar handlat om en enda person.
Andreas Jämtin.
En lång och exklusiv intervju med LHC-aren utlovas i morgondagens tidning.
Redovisade mina tankar i en krönika tidigare under dagen.
Här är den för er som inte redan läst den:
"Andreas Jämtin fälls för misshandel och frågan är vad som blir nästa steg? Vad händer om två spelare ryker ihop på träning och någon ser det på läktaren? Kan det bli åtal av det också?
Jag försvarar inte våld, absolut inte, men det måste finnas större frågor än den här att ligga tid, kraft och resurser på. I sådana här fall borde idrotten få sköta sitt utan inblandning av rättsväsendet i övrigt. Det här borde aldrig ens ha hamnat i tingsrätten, om det inte varit för en osedvanligt publicitetssugen åklagare.
Nej, jag tycker inte att det är okej att slåss. Nej, jag tror inte att Andreas Jämtin är helt oskyldig. Han är het och omdömet kan svikta ibland. Har han slagit Michael Sundlöv – även om den sistnämnde inte hade i spelargången att göra – har han naturligtvis gjort fel.
Ishockeyförbundets disciplinnämnd gav Andreas Jämtin en matchs avstängning, medan Sundlöv och Brynäs materialare Mattias Pettersson straffades betydligt hårdare.
Nu fälls Jämtin, vilket i sin tur visar att det uppenbarligen inte kan sättas något som helst likhetstecken mellan vad som anses sportsligt rätt eller fel och vad lagboken anser vara rätt eller fel."
Jag hoppas att Jämtin överklagar till hovrätten. Inte för att komma undan böterna, men för att inte behöva en fällande misshandelsdom hängande över sig.
För en sak är klar: det var Michael Sundlöv som startade allt genom att vara där han absolut inte får vara.
Kan berätta att kollega Kustvik har en annan uppfattning, som också redovisas i papperstidningen i morgon. Måste säga att det bara känns uppfriskande med olika åsikter.
Vad tycker ni om allt det som hänt?
