Känns ovanligt med en helledig lördag.
Ska till CC och bara titta.
Kollega Nyenger tar hand om matchbevakningen. Utlovar ett eller annat blogginlägg framåt kvällen.
För LHC:s del handlar det inte bara om spelet. Det handlar lika mycket, eller mer, om attityd.
En sak att varva upp och visa en sjutusan till vilja i tuffa möten med topplag som Brynäs, Skellefteå och Frölunda. Men bortasegrarna är inte alls lika mycket värda om de inte kombineras med bättre/snabbare/effektivare spel och fler poäng på hemmaplan. Där ligger den stora utmaningen just nu.
Att vinna flera matcher i rad. . . för att på så sätt lyfta till mer säkrare och mer angenäm mark i tabellen. Som tränare är det Hans Särkijärvis ansvar att få igång ett bättre, effektivare och mer underhållande spel
Jumbon Timrå väntar och kravet är att LHC ska vara tillräckligt bra för att dyrka upp en förmodad köttmur. Ett topplag måste klara det också. Då får inte bekvämligheten visa sitt fula tryne. En bekväm spelare är en dålig spelare.
Nog för att det kan svänga under en lång säsong, men insatserna kan inte vara lika ojämna som Hardy Nilssons humör.
Poängkungen Carl Söderberg återkommer efter lång frånvaro.
Om han behövs?
Som han behövs.
Det är alltid svårt att sia om hur det ska se ut i första matchen efter ett längre uppehåll. LHC har tränat bra, men saknar matchtempo. Timrå spelade i torsdags, har en fördel av det och gjorde en helt okej insats med Fredrik Bremberg i laget.
Det blir tätt och tufft som vanligt, men Timrå på hemmaplan är en match som LHC ska vinna.
/ PB
