Mot Rögle på tisdag ska Mikael Håkanson vara tillbaka i LHC.
Oj, som han behövs.
Som gammal, snedsparkande mittback är jag förmodligen miljöskadad, men det behövs alltid de som brinner, som med uppoffrande slit skapar utrymme och som gör andra bättre.
Mikael Håkanson gör just det.
Fråga Tony Mårtensson, som mot Rögle, Brynäs och länge mot Timrå såg halv ut. Men så fick han spela tillsammans med Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac och då märktes det direkt hur poängkungen vaknade till.
På det sättet var det smart coachat av Slavomir Lener.
Mårtensson ska -- har kapacitet att -- bära en kedja, men led tydligt och såg måttligt road av att sakna både Håkanson och Hlavac. Nu gav kedjebytet en psykologisk kick i rätt riktning.
Håkansons skada framtvingade diverse rockader och när han nu är tillbaka hoppas jag att Lener återgår till de ursprungliga kedjorna. Med Hlinka och Hlavac i varsin lina blir det balansen bättre och ger en bredare spets.
Ska du gå långt i ett slutspel måste du ha flera producerande formationer.
