Hemma igen efter utflykten till Göteborg.
Bara några tankar -- det blir inte så många, för jag längtar till sängen -- före läggdags:
LHC föll på sin för tillfället -- åtminstone på bortaplan -- svaga defensiv. 1--1 tog oturligt på Niclas Hävelids klubba och in i mål, men i övrigt kom baklängesmålen efter individuella misstag.
Allt från att Jaroslav Hlinka fullständigt tappade sin markering före 2--3 till att Fredrik Norrena släppte retur rakt ut före 2--4. Och --2 för både Magnus Johansson och Robin Persson.
Inte bra.
Fyra insläppta mål på bortaplan.
Då är det ytterst sällan du vinner.
Tränar-Lener pratade om att "Frölunda outsmarted us" och det är mycket möjligt att övertaget i sista perioden var skenbart. Men nog kändes det allt som att LHC i grunden är ett klart bättre hockeylag -- och med två spelare på en högre, offensiv nivå än alla andra.
Rätt gissat: Hlinka och Hlavac.
Men den här gången var det si och så med effektiviteten.
Det saknades lite skärpa, lite fokus.
Det blev för få mål på de möjligheter som som skapades och det saknades den disciplin och smarthet som Frölunda visade.
Linköping spelade bäst.
Frölunda kämpade mest.
Ungefär så.
Mest oroande är utan tvekan skadorna på Andreas Pihl och Mikael Håkanson. Den sistnämnde hade så ont i ryggen efteråt att han knappt kunde ta sig till bussen.
Det är två spelare som LHC inte kan undvara om den här hockeyvåren ska sluta lyckligt.
En positiv sak till sist: 17-årige Mattias Bäckman gjorde en med beröm godkänd debut i elitserien.
Något säger mig att vi kommer att få se mycket av den killen framöver.
Godnatt.
