För det första:
Bra, stundtals riktigt bra, premiär av LHC.
För det andra:
AIK var överraskande tamt och det är naturligtvis alldeles för tidigt att dra några slutsatser.
Jo, en förresten:
Spelar LHC så här, med den inställningen till det hårda arbetet och till att inte bjuda på något -- då blir det inte lätt att slå LHC i vinter.
Det var en uppvisning i Särkijärvi-hockey och framförallt var det två saker som, förutom publiktrycket på Hovet, imponerade på mig: Magnus Johansson ("magisk", sa lagkompisen Mikael Håkanson) och anfallarnas defensiva jobb.
Det var många blöta tröjor i omklädningsrummet efteråt.
En krävande spelstil -- men genom att fördela belastningen jämnt och låta många spela ungefär lika mycket ökar möjligheterna att orka.
-- Det är precis så här vi ska och måste spela. Hela tiden, sa Sebastian Karlsson och såg belåten ut.
AIK vek ned sig/orkade inte efter tredje målet och jag tror fortfarande inte att det kommer att bli så många matcher där LHC gör fem mål i vinter.
Men genom att spela så intensivt och så konsekvent lägga puckarna djupt -- då mal du till slut ned kraften ur motståndet.
Sen såg man också tydligt hur nykomlingen saknade några spetsspelare som LHC trots allt har: Norrena (jösses, kollega Heino-Lindberg släppte retur på allt), Johansson, Hävelid . . . och för all del även Matt Murley.
Klubbledningen vill förstås inte prata om det än, men nog tror jag att det jobbas för att få fram pengar så att han blir kvar resten av säsongen. En rejäl spelare, som gör rätt saker mest hela tiden och 3--1-målet var hur kyligt som helst.
Det bara skrek klass om den avslutningen.
Murley behövs, även efter att Hlinka och Hlavac gjort entré. Instämmer med kollega Kustvik, jag ser honom gärna högre upp i kedjehierarkin.
I övrigt:
Pontus Petterström, Jari Tolsa och Martn Laumann Ylven gjorde mål.
Tre gnuggare.
Kul.
