Har haft extremt mycket att göra med en massa texter som ska skrivas under kvällen, så därför inga blogginlägg förrän nu.
Två LHC-poäng betyder nio totalt och det är åtminstone mer än vad jag hade förväntat mig. Men det som egentligen lovade allra mest var känslan i omklädningsrummet efteråt var hur ingen var nöjd och hjälten Johan Andersson till och med pratade om revansch.
Den inställningen och karaktären gillar vi.
Ett turnerande teatersällskap måste då och då anpassa sig till publikens önskemål och jag har svårt att tro att någon av de 6 926 åskådarna inte gillade spänningen med avgörande på straffar.
Alla spelare verkade tycka det var kul också.
Annars?
Tja, LHC såg något mer tröttkört och oskärpt ut än tidigare.
Två poäng var en bra utdelning med tanke på hur det såg ut på isen. Tränar-Särkijärvi är på god väg att bygga en lagmaskin och är hela tiden noggrann med att man vinner och förlorar som ett lag.
Nu ger han många chansen att glänsa och visa att de förtjänar istid.
För lagets bästa.
Dessutom var det -- kors i taket -- riktigt trevligt och avspänt på presskonferensen som avslutades med att Särkijärvi vände sig till kompisen och kollegan Charles Berglund och sa:
-- Vad är det som hänt? Har du gått på charmkurs?
